Johannes 1 | New International Version

The Word became flesh

1 In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God. 2 He was with God in the beginning. 3 Through him all things were made; without him nothing was made that has been made. 4 In him was life, and that life was the light of all mankind. 5 The light shines in the darkness, and the darkness has not overcome* it. 6 There was a man sent from God whose name was John. 7 He came as a witness to testify concerning that light, so that through him all might believe. 8 He himself was not the light; he came only as a witness to the light. 9 The true light that gives light to everyone was coming into the world. 10 He was in the world, and though the world was made through him, the world did not recognise him. 11 He came to that which was his own, but his own did not receive him. 12 Yet to all who did receive him, to those who believed in his name, he gave the right to become children of God – 13 children born not of natural descent, nor of human decision or a husband’s will, but born of God. 14 The Word became flesh and made his dwelling among us. We have seen his glory, the glory of the one and only Son, who came from the Father, full of grace and truth. 15 (John testified concerning him. He cried out, saying, ‘This is the one I spoke about when I said, “He who comes after me has surpassed me because he was before me.” ’) 16 Out of his fullness we have all received grace in place of grace already given. 17 For the law was given through Moses; grace and truth came through Jesus Christ. 18 No-one has ever seen God, but the one and only Son, who is himself God and* is in the closest relationship with the Father, has made him known.

John the Baptist denies being the Messiah

19 Now this was John’s testimony when the Jewish leaders* in Jerusalem sent priests and Levites to ask him who he was. 20 He did not fail to confess, but confessed freely, ‘I am not the Messiah.’ 21 They asked him, ‘Then who are you? Are you Elijah?’ He said, ‘I am not.’ ‘Are you the Prophet?’ He answered, ‘No.’ 22 Finally they said, ‘Who are you? Give us an answer to take back to those who sent us. What do you say about yourself?’ 23 John replied in the words of Isaiah the prophet, ‘I am the voice of one calling in the wilderness, “Make straight the way for the Lord.” ’ 24 Now the Pharisees who had been sent 25 questioned him, ‘Why then do you baptise if you are not the Messiah, nor Elijah, nor the Prophet?’ 26 ‘I baptise with* water,’ John replied, ‘but among you stands one you do not know. 27 He is the one who comes after me, the straps of whose sandals I am not worthy to untie.’ 28 This all happened at Bethany on the other side of the Jordan, where John was baptising.

John testifies about Jesus

29 The next day John saw Jesus coming towards him and said, ‘Look, the Lamb of God, who takes away the sin of the world! 30 This is the one I meant when I said, “A man who comes after me has surpassed me because he was before me.” 31 I myself did not know him, but the reason I came baptising with water was that he might be revealed to Israel.’ 32 Then John gave this testimony: ‘I saw the Spirit come down from heaven as a dove and remain on him. 33 And I myself did not know him, but the one who sent me to baptise with water told me, “The man on whom you see the Spirit come down and remain is the one who will baptise with the Holy Spirit.” 34 I have seen and I testify that this is God’s Chosen One.’*

John’s disciples follow Jesus

35 The next day John was there again with two of his disciples. 36 When he saw Jesus passing by, he said, ‘Look, the Lamb of God!’ 37 When the two disciples heard him say this, they followed Jesus. 38 Turning round, Jesus saw them following and asked, ‘What do you want?’ They said, ‘Rabbi’ (which means ‘Teacher’), ‘where are you staying?’ 39 ‘Come,’ he replied, ‘and you will see.’ So they went and saw where he was staying, and they spent that day with him. It was about four in the afternoon. 40 Andrew, Simon Peter’s brother, was one of the two who heard what John had said and who had followed Jesus. 41 The first thing Andrew did was to find his brother Simon and tell him, ‘We have found the Messiah’ (that is, the Christ). 42 And he brought him to Jesus. Jesus looked at him and said, ‘You are Simon son of John. You will be called Cephas’ (which, when translated, is Peter*).

Jesus calls Philip and Nathanael

43 The next day Jesus decided to leave for Galilee. Finding Philip, he said to him, ‘Follow me.’ 44 Philip, like Andrew and Peter, was from the town of Bethsaida. 45 Philip found Nathanael and told him, ‘We have found the one Moses wrote about in the Law, and about whom the prophets also wrote – Jesus of Nazareth, the son of Joseph.’ 46 ‘Nazareth! Can anything good come from there?’ Nathanael asked. ‘Come and see,’ said Philip. 47 When Jesus saw Nathanael approaching, he said of him, ‘Here truly is an Israelite in whom there is no deceit.’ 48 ‘How do you know me?’ Nathanael asked. Jesus answered, ‘I saw you while you were still under the fig-tree before Philip called you.’ 49 Then Nathanael declared, ‘Rabbi, you are the Son of God; you are the king of Israel.’ 50 Jesus said, ‘You believe* because I told you I saw you under the fig-tree. You will see greater things than that.’ 51 He then added, ‘Very truly I tell you,* you* will see “heaven open, and the angels of God ascending and descending on” the Son of Man.’

Nya Levande Bibeln

Gud blev människa

1 I tidens början fanns redan Ordet*. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han fanns hos Gud redan i tidens början. 3 Gud lät honom skapa allt som finns till. Det finns inget som inte har blivit skapat av honom. 4 Allt liv kommer från honom, och hans liv är människornas ljus. 5 Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig släcka det. 6 Gud sände Johannes döparen 7 för att berätta om ljuset, så att alla skulle börja tro på grund av hans budskap. 8 Johannes var inte ljuset. Han var bara den som skulle göra ljuset känt. 9 Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. 10 Men trots att Gud hade låtit honom skapa världen, kände världen inte igen honom när han kom. 11 Inte ens i hans eget land och bland hans eget folk tog man emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn. Ja, alla som tror på honom får samma rätt. 13 De föds en gång till, men inte genom någon fysisk födelse som är resultatet av människors känslor och handlingar. Nej, de blir födda av Gud själv. 14 Och Ordet blev människa och levde bland oss här på jorden. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den enda Sonen har fått av sin Far i himlen. Och genom Sonen har vi lärt känna Fadern och hans kärlek och förlåtelse. 15 Johannes döparen talade om Sonen och ropade till folket: ”Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.*’ ” 16 Ja, han var fylld av kärlek och förlåtelse, och gång på gång har vi fått uppleva hans godhet mot oss. 17 Mose gav oss lagen*, men det är genom Jesus Kristus*, den utlovade kungen, som vi har lärt känna Gud och hans kärlek och förlåtelse. 18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans enda Son, som själv är Gud och finns nära Fadern, han har visat oss vem Fadern är.

Johannes döparen talar om Jesus

19 De judiska ledarna sände präster och tempeltjänare från Jerusalem, för att fråga Johannes döparen om han var Messias*, den utlovade kungen. Men Johannes förklarade öppet: ”Nej, jag är inte Messias.” 21 ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia*?””Nej”, svarade han.”Är du profeten som skulle framföra Guds budskap?”*”Nej”, svarade han. 22 Då sa de: ”Berätta vem du är! Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” 23 Johannes svarade dem då genom att citera det Gud sagt om honom genom profeten Jesaja. Han sa: ”Jag är en röst som ropar i öknen: ’Gör vägen rak för Herren!*’ ” 24 De som hade sänts ut av fariseerna*, 25 frågade honom nu: ”Varför döper du folk om du varken är Messias eller Elia eller den profet som Gud skulle sända?” 26 Johannes svarade dem: ”Jag döper med vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han är den som kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.*” 28 Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Jesus är Guds lamm

29 Nästa dag fick Johannes döparen se Jesus komma emot honom, och han sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort människornas synd. 30 Det var honom jag talade om när jag sa: ’Efter mig kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.’ 31 Jag visste inte i förväg vem han var, men jag har kommit för att döpa med vatten, så att Israels folk ska se vem han är.” 32 Och Johannes berättade: ”Jag såg Guds Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33 Jag visste inte i förväg vem han var, men då Gud sände mig för att döpa med vatten, sa han till mig: ’När du ser Anden komma ner och stanna kvar över någon, då vet du att han är den som döper med min heliga Ande.’ 34 Jag såg detta hända, och därför kan jag intyga att han är Guds Son*.”

De första efterföljarna

35 Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina efterföljare, 36 och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!” 37 Johannes båda efterföljare hörde detta och började gå efter Jesus. 38 När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” 39 Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Klockan var runt fyra på eftermiddagen när de gick iväg, och de stannade sedan hos honom till kvällen. 40 Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror. 41 Det första Andreas gjorde efteråt var att leta reda på sin bror Simon, och då han hittade honom sa han: ”Vi har funnit Messias, den utlovade kungen” (Messias betyder den smorde).* 42 Och han tog med sig sin bror till Jesus. Jesus såg då på Simon och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Petrus (det betyder klippa).*” 43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Kom och bli min efterföljare.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad. 45 Filippos gick sedan för att söka reda på Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit den man som Moses lag och profeterna* talar om. Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.” 46 ”Nasaret!” utropade Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?””Kom och se själv”, svarade Filippos. 47 Och när Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en ärlig och uppriktig man, en äkta israelit*.” 48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael. Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos hittade dig.” 49 Då utbrast Natanael: ”Mästare, du är Guds Son, Israels kung!” 50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så. 51 Jag försäkrar er att ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över mig, Människosonen*.”*

Johannes 1 | New International Version Nya Levande Bibeln