Psalm 74 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln

Psalm 74 | New International Reader’s Version

A maskil of Asaph.

1 God, why have you turned your back on us for so long? Why are you so angry with us? We are your very own sheep. 2 Remember the nation that you chose as your own so long ago. Remember that you set us free from slavery to be your very own people. Remember Mount Zion, where you lived. 3 Walk through this place that has been torn down beyond repair. See how completely your enemies have destroyed the temple! 4 In the place where you used to meet with us, your enemies have shouted, ‘We’ve won the battle!’ They have set up their flags to show they have beaten us. 5 They acted like people cutting down a forest with axes. 6 They smashed all the beautiful wooden walls with their axes and hatchets. 7 They burned your temple to the ground. They polluted the place where your Name is. 8 They had said in their hearts, ‘We will crush them completely!’ They burned every place where you were worshipped in the land. 9 We don’t get signs from God anymore. There aren’t any prophets left. None of us knows how long that will last. 10 God, how long will your enemies make fun of you? Will they attack you with their words for ever? 11 Why don’t you help us? Why do you hold back your power? Use your strong power to destroy your enemies! 12 God, you have been my king for a long time. You are the only God who can save anyone on earth. 13 You parted the waters of the Red Sea by your power. You broke the heads of that sea monster in Egypt. 14 You crushed the heads of the sea monster Leviathan. You fed it to the creatures of the desert. 15 You opened up streams and springs. You dried up rivers that flow all year long. 16 You rule over the day and the night. You created the sun and the moon. 17 You decided where the borders of the earth would be. You made both summer and winter. 18 LORD, remember how your enemies have made fun of you. Remember how foolish people have attacked you with their words. 19 Don’t hand over Israel, your dove, to those wild animals. Don’t forget your suffering people for ever. 20 Honour the covenant you made with us. Horrible things are happening in every dark corner of the land. 21 Don’t let your suffering people be put to shame. May those who are poor and needy praise you. 22 God, rise up. Stand up for your cause. Remember how foolish people make fun of you all day long. 23 Pay close attention to the shouts of your enemies. The trouble they cause never stops.

Holy Bible, New International Reader’s Version®, NIrV® (Anglicised) Copyright © 1995, 1996, 1998, 2014 by Biblica, Inc.® Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Gud, ditt tempel ligger i ruiner

1 Gud, varför har du förkastat oss för evigt? Varför är du vred på oss som lever som får på dina egna ängar? 2 Kom ihåg att vi är ditt folk, som du i gamla tider befriade från slaveri och gjorde till din egendom! Du utvalde Jerusalem som ditt hem på jorden! 3 Vandra genom de fruktansvärda ruinerna i staden och se hur fienden har ödelagt ditt tempel! 4 Där har de vrålat ut sitt segerrop och ställt upp sina avgudar som tecken på sin seger. 5 Allt ligger i spillror och liknar en skog som skövlats. De kom med sina hammare och yxor och vandaliserade och slog sönder de dyrbara träpanelerna. 7 De satte eld på templet, så att det brann ner till grunden. Ditt tempel, Herre, där vi tillbad dig! 8 "Låt oss utplåna varje spår av Gud", sa de, och gick genom hela landet och brände ner alla gudstjänsthus där vi hade tillbett dig. 9 Det finns inget kvar som visar att vi är ditt folk. Profeterna är borta. Vem kan säga när allt detta kommer att sluta? Hur länge, Gud, kommer du att tillåta våra fiender att håna dig? Ska de för all framtid få dra ditt namn i smutsen? 11 Varför griper du inte in? Varför står du med händerna i kors? Nej, höj din starka hand och visa din makt! 12 Gud, sedan urminnes tid har du varit vår kung. Du har ofta räddat landet. 13 Med din styrka delade du Röda havet. Du krossade sjöodjurets huvud, och dess kropp gav du som mat åt ökenstammarna! 15 På din befallning rann källorna upp för att ge vatten åt ditt folk, för att sedan låta starka strömmar torka ut. 16 Du skapade dag och natt, och månen, stjärnorna och solen tillhör dig. 17 Hela världen är i dina händer. Du skapade också sommaren och vintern. 18 Men se, Herre, hur fienderna hånskrattar åt dig. Se hur oförskämda de är då de hädar ditt namn. 19 Herre, fräls oss! Utlämna inte ditt folk åt dessa rovdjur, för du vet hur hjälplösa vi är. 20 Kom ihåg ditt löfte! Landet är fyllt av mörker, och våldet breder ut sig till varje hörn. 21 Herre, låt inte ditt nertrampade folk ständigt förolämpas! Ge de fattiga och behövande orsak att prisa ditt namn! 22 Res dig, Gud, och försvara oss inför våra fiender. Kom ihåg de förolämpningar dessa upprorsmakare har vräkt ur sig mot dig dag efter dag. 23 Ha inte överseende med dina fienders skrik och smädelser som bara blir värre och värre.