Apostelgeschichte 19 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln

Apostelgeschichte 19 | New International Reader’s Version

Paul goes to Ephesus

1 While Apollos was at Corinth, Paul took the road to Ephesus. When he arrived, he found some believers there. 2 He asked them, ‘Did you receive the Holy Spirit when you became believers?’ ‘No’, they answered. ‘We haven’t even heard that there is a Holy Spirit.’ 3 So Paul asked, ‘Then what baptism did you receive?’ ‘John’s baptism,’ they replied. 4 Paul said, ‘John baptised people, calling them to turn away from their sins. He told them to believe in the one who was coming after him. Jesus is that one.’ 5 After hearing this, they were baptised in the name of the Lord Jesus. 6 Paul placed his hands on them. Then the Holy Spirit came on them. They spoke in languages they had not known before. They also prophesied. 7 There were about 12 men in all. 8 Paul entered the synagogue. There he spoke boldly for three months. He gave good reasons for believing the truth about God’s kingdom. 9 But some of them wouldn’t listen. They refused to believe. In public they said evil things about the Way of Jesus. So Paul left them. He took the believers with him. Each day he talked with people in the lecture hall of Tyrannus. 10 This went on for two years. So all the Jews and Greeks who lived in Asia Minor heard the word of the Lord. 11 God did amazing miracles through Paul. 12 Even handkerchiefs and aprons that had touched him were taken to those who were ill. When this happened, their diseases were healed and evil spirits left them. 13 Some Jews went around driving out evil spirits. They tried to use the name of the Lord Jesus to set free those who were controlled by demons. They said, ‘In Jesus’ name I command you to come out. He is the Jesus that Paul is preaching about.’ 14 Seven sons of Sceva were doing this. Sceva was a Jewish chief priest. 15 One day the evil spirit answered them, ‘I know Jesus. And I know about Paul. But who are you?’ 16 Then the man who had the evil spirit jumped on Sceva’s sons. He overpowered them all. He gave them a terrible beating. They ran out of the house naked and bleeding. 17 The Jews and Greeks living in Ephesus heard about this. They were all overcome with fear. They held the name of the Lord Jesus in high honour. 18 Many who believed now came and openly admitted what they had done. 19 A number of those who had practised evil magic brought their scrolls together. They set them on fire out in the open. They added up the value of the scrolls. The scrolls were worth more than someone could earn in two lifetimes. 20 The word of the Lord spread everywhere. It became more and more powerful. 21 After all this had happened, Paul decided to go to Jerusalem. He went through Macedonia and Achaia. ‘After I have been to Jerusalem,’ he said, ‘I must visit Rome also.’ 22 He sent Timothy and Erastus, two of his helpers, to Macedonia. But he stayed a little longer in Asia Minor.

Trouble in Ephesus

23 At that time many people became very upset about the Way of Jesus. 24 There was a man named Demetrius who made things out of silver. He made silver models of the temple of the goddess Artemis. He brought in a lot of business for the other skilled workers there. 25 One day he called them together. He also called others who were in the same kind of business. ‘My friends’, he said, ‘you know that we make good money from our work. 26 You have seen and heard what this fellow Paul is doing. He has talked to large numbers of people here in Ephesus. Almost everywhere in Asia Minor he has led people away from our gods. He says that the gods made by human hands are not gods at all. 27 Our work is in danger of losing its good name. People’s faith in the temple of the great goddess Artemis will be weakened. Now she is worshipped all over Asia Minor and the whole world. But soon she will be robbed of her greatness.’ 28 When they heard this, they became very angry. They began shouting, ‘Great is Artemis of the Ephesians!’ 29 Soon people were making trouble in the whole city. They all rushed into the theatre. They dragged Gaius and Aristarchus along with them. These two men had come with Paul from Macedonia. 30 Paul wanted to appear in front of the crowd. But the believers wouldn’t let him. 31 Some of the officials in Asia Minor were friends of Paul. They sent him a message, begging him not to go into the theatre. 32 The crowd didn’t know what was going on. Some were shouting one thing and some another. Most of the people didn’t even know why they were there. 33 The Jews in the crowd pushed Alexander to the front. They tried to tell him what to say. But he motioned for them to be quiet. He was about to give the people reasons for his actions. 34 But then they realised that he was a Jew. So they all shouted the same thing for about two hours. ‘Great is Artemis of the Ephesians!’ they yelled. 35 The city clerk quietened the crowd down. ‘People of Ephesus!’ he said. ‘The city of Ephesus guards the temple of the great Artemis. The whole world knows this. They know that Ephesus guards her statue, which fell from heaven. 36 These facts can’t be questioned. So calm down. Don’t do anything foolish. 37 These men haven’t robbed any temples. They haven’t said evil things against our goddess. But you have brought them here anyhow. 38 Demetrius and the other skilled workers may feel they have been wronged by someone. Let them bring charges. The courts are open. We have our governors. 39 Is there anything else you want to bring up? Settle it in a court of law. 40 As it is, we are in danger of being charged with a crime. We could be charged with causing all this trouble today. There is no reason for it. So we wouldn’t be able to explain what has happened.’ 41 After he said this, he sent the people away.

Holy Bible, New International Reader’s Version®, NIrV® (Anglicised) Copyright © 1995, 1996, 1998, 2014 by Biblica, Inc.® Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Paulus i Efesos

1 Medan Apollos var i Korinth i provinsen Achaia, kom Paulus fram till Efesos efter sin resa genom inlandet. Där träffade han några troende och frågade dem: 2 ”Fick ni Guds heliga Ande, när ni började tro?””Nej”, svarade de, ”vi har aldrig hört talas om Guds heliga Ande.” 3 ”Men på vilket sätt är ni döpta då?” frågade han. De svarade: ”Vi är döpta med det dop som Johannes döparen undervisade om.” 4 Då förklarade Paulus för dem att Johannes dop var ett dop som visade att man hade lämnat synden och vänt om till Gud, men att Johannes också undervisade att man skulle tro på Jesus, den som kom efter honom. 5 När de hörde detta lät de döpa sig in i gemenskapen med Herren Jesus, 6 och då Paulus la sina händer på dem kom Guds heliga Ande över dem, och de började tala okända språk och framföra budskap från Gud. 7 Tillsammans var det cirka tolv män i gruppen. 8 Under tre månaders tid undervisade sedan Paulus regelbundet i synagogan*. Han talade öppet och med stort mod och försökte övertyga alla om att Gud ville rädda dem och göra dem till sitt eget folk. Men några avvisade hans budskap. De ville inte tro, utan hånade Jesus väg* inför alla i synagogan. Därför slutade Paulus att gå till synagogan, och han höll de troende borta därifrån. De samlades istället i Tyrannos föreläsningssal, där Paulus undervisade varje dag. 10 Detta pågick i två års tid, så att alla i provinsen Asien*, både judar och icke-judar, fick höra budskapet om Herren Jesus. 11 Gud gav Paulus kraft att göra ovanliga under. 12 Man tog till och med dukar och klädesplagg som hade varit i beröring med hans kropp och la dem på de sjuka. Och när man gjorde det försvann sjukdomarna, och de onda andarna lämnade dem som var besatta. 13 En grupp judiska andeutdrivare som reste från stad till stad, fick då för sig att de skulle uttala Herren Jesus namn över dem som var besatta. De tänkte ut en formel som lät: ”Jag befaller dig att komma ut, vid den Jesus som Paulus talar om!” 14 Det var sju män, alla söner till den judiska översteprästen Skeuas, som försökte sig på detta. 15 Men när de uttalade formeln, svarade den onda anden dem: ”Jag känner Jesus och jag känner Paulus, men vilka är ni?” 16 Och sedan kastade sig den besatta mannen över dem alla och slog dem så att de var tvungna att fly ut ur huset nakna och blodiga. 17 Berättelsen om vad som hade hänt spred sig sedan till både judar och icke-judar i hela Efesos, och alla i staden blev helt förskräckta och hyllade Herren Jesus. 18 Många av de troende, som tidigare hade praktiserat trolldom, bekände vad de hade gjort och plockade fram sina besvärjelseböcker och brände dem offentligt. Någon räknade ut att böckerna var värda ungefär 50 000 dagslöner. 20 Dessa händelser påverkade människor så starkt att budskapet om Herren Jesus spreds vida omkring, och fler och fler började tro.

Upplopp i Efesos

21 Efter allt detta bestämde* sig Paulus för att först segla över havet och göra en lång resa genom provinserna Makedonien och Achaia. Sedan skulle han därifrån segla vidare ner till Jerusalem. ”Och till sist måste jag också besöka Rom”, sa han. 22 Men hans första åtgärd var att skicka Timotheos och Erastos, två av sina medhjälpare, i förväg till Makedonien, medan han själv stannade kvar i provinsen Asien* en tid. 23 Men just under den här tiden blev det stor oro i Efesos på grund av budskapet om Jesus väg*. 24 Den som startade bråket var silversmeden Demetrios, en man som tjänade mycket pengar på att tillverka små kopior av gudinnan Artemis* tempel i Efesos. Han hade dessutom många anställda hantverkare. 25 Demetrios kallade ihop sina anställda till ett möte tillsammans med andra som hade liknande arbeten. Sedan talade han till dem och sa:”Ni vet att det är tack vare den här tillverkningen som vi blivit så rika. 26 Men nu har ni alla sett och hört, hur den här Paulus har fått en massa människor att tro att gudar som är tillverkade av människohänder inte är några gudar. Och det är inte bara här i Efesos människor ändrat sin inställning, utan i hela provinsen Asien. 27 Naturligtvis kommer detta att påverka våra affärer negativt, men det som oroar mig mest är att den stora gudinnan Artemis tempel kan komma att förlora sitt anseende. Ja, kanske Artemis själv kommer att bli glömd, denna mäktiga gudinna som dyrkas, inte bara i provinsen Asien utan i hela världen.” 28 När de hörde detta blev de rasande och började ropa: ”Stor är efesiernas Artemis!” 29 Det dröjde inte länge förrän folk började samlas och snart var hela staden i uppror. Man grep Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus, och rusade till stadens friluftsteater. 30 Paulus ville då gå in på teatern, men de troende hindrade honom. 31 Några medlemmar av stadens råd, som var vänner till Paulus, skickade också bud till honom att inte riskera livet genom att gå in. 32 Inne på teatern ropade alla och skrek om varandra. Allt var en enda stor röra, och de flesta visste inte ens varför de hade kommit dit. 33 När judarna efter en stund skickade fram en man som hette Alexandros för att förklara situationen, började några i folkhopen skrika goda råd åt honom. Och han gav tecken till folket att vara tysta och försökte hålla ett försvarstal. 34 Men när folket förstod att Alexandros var jude, började alla ropa igen, och under två timmar skrek de i kör: ”Stor är efesiernas Artemis! Stor är efesiernas Artemis!” 35 Till slut lyckades i alla fall stadens sekreterare lugna dem så pass att han kunde tala till dem. ”Invånare i Efesos”, sa han, ”alla vet att Artemis tempel finns här och att Efesos är centrum för dyrkan av den stora gudinnan, vars bild föll ner till oss från himlen. 36 Det är aldrig någon som har ifrågasatt detta, så ta det lugnt. Gör inte något som ni kommer att ångra. 37 De här männen som ni har fört hit har varken stulit något från templet eller talat illa om gudinnan. 38 Om Demetrios och hans hantverkare har något att anklaga dem för, så har vi domstolar som tar hand om sådant, och landshövdingar som kan ta upp fallet. Låt dem gå den lagliga vägen. 39 Och om det finns klagomål i andra frågor, så kan de tas upp i den lagliga folkförsamlingen. 40 Nu är det till och med risk att vi blir anklagade för uppror, eftersom det inte fanns någon anledning att ställa till med några oroligheter. Om de romerska myndigheterna kräver en förklaring, så har vi ingen att ge dem.” 41 Och med de orden fick han folkmassan att skingras.