Psalm 137 | Menge Bibel

1 An Babels Strömen, da saßen wir und weinten, wenn Zions wir gedachten; 2 an die Weiden, die dort stehen, hängten wir unsre Harfen; 3 denn Lieder verlangten von uns dort unsre Zwingherrn, und unsre Peiniger hießen uns fröhlich sein: »Singt uns eins von euren Zionsliedern!« 4 Wie sollten wir singen die Lieder des HERRN auf fremdem Boden? 5 Vergesse ich dich, Jerusalem, so verdorre mir die rechte Hand! 6 Die Zunge bleibe mir am Gaumen kleben, wenn ich deiner nicht eingedenk bleibe, wenn ich Jerusalem nicht stelle über alles, was mir Freude macht! 7 Gedenke, HERR, den Söhnen Edoms den Unglückstag Jerusalems, wie sie riefen: »Reißt nieder, reißt nieder bis auf den Grund in ihm!« 8 Bewohnerschaft Babels, Verwüsterin! Heil dem, der dir vergilt dasselbe, was du an uns verübt! 9 Heil dem, der deine Kindlein packt und am Felsen sie zerschmettert!

nuBibeln

Vid Babels floder

1 Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. 2 Vi hängde upp våra harpor i pilträden, 3 för de som höll oss fångna bad oss sjunga, våra förtryckare* krävde glädjesånger av oss: ”Sjung för oss en sång från Sion!” 4 Men hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i ett främmande land? 5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma att spela*. 6 Låt min tunga fastna i gommen, om jag inte tänker på Jerusalem som min största glädje. 7 HERRE, tänk på Jerusalems dag, hur edoméerna ropade: ”Riv ner det! Jämna det med marken!” 8 Du Babylons dotter, du fördärvade, lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss. 9 Lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna.

Psalm 137 | Menge Bibel nuBibeln

Vid Babels floder