Psalm 18 | King James Version

1 To the chief Musician, A Psalm of David, the servant of the LORD, who spake unto the LORD the words of this song in the day that the LORD delivered him from the hand of all his enemies, and from the hand of Saul: And he said, I will love thee, O LORD, my strength. 2 The LORD is my rock, and my fortress, and my deliverer; my God, my strength, in whom I will trust; my buckler, and the horn of my salvation, and my high tower. 3 I will call upon the LORD, who is worthy to be praised: so shall I be saved from mine enemies. 4 The sorrows of death compassed me, and the floods of ungodly men made me afraid. 5 The sorrows of hell compassed me about: the snares of death prevented me. 6 In my distress I called upon the LORD, and cried unto my God: he heard my voice out of his temple, and my cry came before him, even into his ears. 7 Then the earth shook and trembled; the foundations also of the hills moved and were shaken, because he was wroth. 8 There went up a smoke out of his nostrils, and fire out of his mouth devoured: coals were kindled by it. 9 He bowed the heavens also, and came down: and darkness was under his feet. 10 And he rode upon a cherub, and did fly: yea, he did fly upon the wings of the wind. 11 He made darkness his secret place; his pavilion round about him were dark waters and thick clouds of the skies. 12 At the brightness that was before him his thick clouds passed, hail stones and coals of fire. 13 The LORD also thundered in the heavens, and the Highest gave his voice; hail stones and coals of fire. 14 Yea, he sent out his arrows, and scattered them; and he shot out lightnings, and discomfited them. 15 Then the channels of waters were seen, and the foundations of the world were discovered at thy rebuke, O LORD, at the blast of the breath of thy nostrils. 16 He sent from above, he took me, he drew me out of many waters. 17 He delivered me from my strong enemy, and from them which hated me: for they were too strong for me. 18 They prevented me in the day of my calamity: but the LORD was my stay. 19 He brought me forth also into a large place; he delivered me, because he delighted in me. 20 The LORD rewarded me according to my righteousness; according to the cleanness of my hands hath he recompensed me. 21 For I have kept the ways of the LORD, and have not wickedly departed from my God. 22 For all his judgments were before me, and I did not put away his statutes from me. 23 I was also upright before him, and I kept myself from mine iniquity. 24 Therefore hath the LORD recompensed me according to my righteousness, according to the cleanness of my hands in his eyesight. 25 With the merciful thou wilt shew thyself merciful; with an upright man thou wilt shew thyself upright; 26 With the pure thou wilt shew thyself pure; and with the froward thou wilt shew thyself froward. 27 For thou wilt save the afflicted people; but wilt bring down high looks. 28 For thou wilt light my candle: the LORD my God will enlighten my darkness. 29 For by thee I have run through a troop; and by my God have I leaped over a wall. 30 As for God, his way is perfect: the word of the LORD is tried: he is a buckler to all those that trust in him. 31 For who is God save the LORD? or who is a rock save our God? 32 It is God that girdeth me with strength, and maketh my way perfect. 33 He maketh my feet like hinds'feet , and setteth me upon my high places. 34 He teacheth my hands to war, so that a bow of steel is broken by mine arms. 35 Thou hast also given me the shield of thy salvation: and thy right hand hath holden me up, and thy gentleness hath made me great. 36 Thou hast enlarged my steps under me, that my feet did not slip. 37 I have pursued mine enemies, and overtaken them: neither did I turn again till they were consumed. 38 I have wounded them that they were not able to rise: they are fallen under my feet. 39 For thou hast girded me with strength unto the battle: thou hast subdued under me those that rose up against me. 40 Thou hast also given me the necks of mine enemies; that I might destroy them that hate me. 41 They cried, but there was none to save them: even unto the LORD, but he answered them not. 42 Then did I beat them small as the dust before the wind: I did cast them out as the dirt in the streets. 43 Thou hast delivered me from the strivings of the people; and thou hast made me the head of the heathen: a people whom I have not known shall serve me. 44 As soon as they hear of me, they shall obey me: the strangers shall submit themselves unto me. 45 The strangers shall fade away, and be afraid out of their close places. 46 The LORD liveth; and blessed be my rock; and let the God of my salvation be exalted. 47 It is God that avengeth me, and subdueth the people under me. 48 He delivereth me from mine enemies: yea, thou liftest me up above those that rise up against me: thou hast delivered me from the violent man. 49 Therefore will I give thanks unto thee, O LORD, among the heathen, and sing praises unto thy name. 50 Great deliverance giveth he to his king; and sheweth mercy to his anointed, to David, and to his seed for evermore.

Nya Levande Bibeln

Vilken Gud vi har

1 Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender. Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark! 3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka. 4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre! 5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig. 6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp. 7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron. 8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd. 9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol. 10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem. 11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp. 12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln. 13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll. 14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld! 15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten. 16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig. 17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter. 18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer. 19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig. 20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig. 21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig. 22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom. 23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem. 24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt. 25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig. 26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont. 27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar. 28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna. 29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus. 30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst. 31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom. 32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa? 33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går. 34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten. 35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen! 36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor. 37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava. 38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats. 39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar. 40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter. 41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig. 42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem. 43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan. 44 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar. 47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig! 48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig. 49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän. 50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken! 51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.

Psalm 18 | King James Version Nya Levande Bibeln

Vilken Gud vi har