1 Cožpak moudrost nevolá, nevydává rozumnost svůj hlas? 2 Na nejvyšším místě, nad cestou, na křižovatce stojí. 3 Při branách, kudy se chodí do města, u vchodu pronikavě volá: 4 „Na vás, muži, volám, můj hlas je určen synům lidským. 5 Prostoduší, pochopte, v čem je chytrost, hlupáci, pochopte, v čem je rozum! 6 Slyšte! Vyhlašuji, co je směrodatné, otevírám rty a plyne z nich přímost. 7 O pravdě hovoří můj jazyk, mým rtům se svévole hnusí. 8 Všechny výroky mých úst jsou spravedlivé, není v nich nic potměšilého či falešného. 9 Všechny jsou správné pro toho, kdo porozumí, přímé těm, kdo naleznou poznání. 10 Přijměte mé napomenutí, nikoli stříbro, spíše poznání, než převýborné ryzí zlato. 11 Moudrost je lepší než perly, nevyrovnají se jí žádné skvosty. 12 Já, Moudrost, bydlím s chytrostí, nalézám obezřetné poznání. 13 Bázeň před Hospodinem znamená nenávidět zlo; nenávidím povýšenost, pýchu, cestu zlou, proradná ústa. 14 U mne je rada i pohotová pomoc, jsem rozumnost, u mne je bohatýrská síla. 15 Skrze mne kralují králové a vydávají spravedlivá nařízení vládci, 16 skrze mne velí velitelé a všichni urození soudí spravedlivě. 17 Já miluji ty, kdo milují mne, a kdo mě za úsvitu hledají, naleznou mne. 18 Bohatství a čest jsou u mne, ustavičný dostatek i spravedlnost. 19 Mé ovoce je lepší než ryzí a čisté zlato, má úroda je nad výborné stříbro. 20 Chodím stezkou spravedlnosti a pěšinami práva, 21 abych dala dědictví těm, kdo mě milují. Já naplním jejich pokladnice.
— Moudrost byla při stvoření
22 Hospodin mě vlastnil jako počátek své cesty, dříve než co konal odedávna. 23 Od věků jsem ustanovena, od počátku, od pravěku země. 24 Ještě nebyly propastné tůně, když jsem se zrodila, ještě nebyly prameny vodami obtěžkány. 25 Když ještě byly hory ponořeny, před pahorky jsem se narodila. 26 Ještě než učinil zemi a všechno kolem a první hroudy pevniny, 27 když upevňoval nebesa, byla jsem při tom, když vymezoval obzor nad propastnou tůní, 28 když seshora zavěšoval mračna, když sílily prameny propastné tůně, 29 když kladl moři jeho meze, aby vody nevystupovaly z břehů, když vymezoval základy země, 30 byla jsem mu věrně po boku, byla jsem jeho potěšením den ze dne a radostně si před ním hrála v každý čas. 31 Hraji si na jeho pevné zemi; mým potěšením je být s lidskými syny. 32 Nyní tedy, synové, slyšte mě: Blaze těm, kdo dbají na mé cesty. 33 Slyšte napomenutí a buďte moudří; nevyhýbejte se tomu! 34 Blaze člověku, který mě poslouchá, bdí u mých dveří den ze dne a střeží veřeje mého vchodu. 35 Vždyť ten, kdo mě nalézá, nalezl život a došel u Hospodina zalíbení. 36 Kdo hřeší proti mně, činí násilí své duši; všichni, kdo mě nenávidí, milují smrt.“
nuBibeln
Visheten ropar
1Hör, visheten ropar, förståndet höjer sin röst!2Den står uppe på höjderna, vid vägar och vägskäl.3Vid stadsportarna och vid ingångarna ropar den högt:4”Jag ropar till er, människor, jag höjer min röst till alla människobarn.5Ni okunniga, lär er klokhet, ni dårar, lär er förnuft!6Lyssna, för jag talar om det som är ädelt, mina läppar säger vad rätt är.7Sanning är vad min mun vill tala, för mina läppar avskyr det onda.8Alla mina ord är rättfärdiga, i inget av dem finns något falskt eller förvänt.9De är klara för de förstående och riktiga för dem som har kunskap.10Ta emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än rent guld.11För visheten är mer värd än rubiner, inga skatter kan jämföras med den.12Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.13Att frukta HERREN är att hata det onda. Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.14Hos mig finns råd och förnuft. Jag är förstånd, och hos mig finns makt.15Genom mig regerar kungar och härskare som stiftar rätta lagar.16Genom mig härskar furstar och stormän, alla som styr rättfärdigt.17Jag älskar alla som älskar mig. De som söker mig ska finna mig.18Hos mig finns rikedom och ära, bestående välfärd och rättfärdighet.19Min frukt är bättre än finaste guld, det jag ger är bättre än renaste silver.20Jag vandrar på rättfärdighetens väg och på rättvisans stigar.21Jag lönar med rikedom dem som älskar mig och fyller deras förråd.22HERREN skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk, före allt som han sedan gjorde.23I urtiden formades jag, från begynnelsen, innan jorden fanns.24Jag föddes innan djupen blev till, när det ännu inte fanns några vattenkällor.25Innan bergens grund lades och kullarna blev till föddes jag,26innan han skapat land och fält och jorden på marken.27Jag var med när han bredde ut himlarna och spände upp dess valv över djupen,28när han satte upp molnen och lät källorna i djupet flöda fram,29när han satte en gräns för havet och gav vattnen befallning att inte överskrida den. När han lade jordens grund.30Jag var alltid vid hans sida*. Jag var hans ständiga glädje, i hans närhet fröjdades jag.31Jag jublade över hela hans värld och gladde mig över människosläktet.32Lyssna därför till mig, mina barn! Lyckliga är de som följer mina vägar.33Lyssna till min förmaning och bli visa! Förkasta den inte!34Lycklig är den människa som lyssnar till mig, som dagligen vakar vid mina dörrar och väntar vid min tröskel.35Den som finner mig finner livet och HERRENS välbehag.36Men den som syndar mot mig skadar sig själv. De som hatar mig älskar döden.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.