1 Ježíš vešel do Jericha a procházel jím.2 Tam byl muž jménem Zacheus, vrchní celník a veliký boháč;3 toužil uvidět Ježíše, aby poznal, kdo to je, ale poněvadž byl malé postavy, nemohl ho pro zástup spatřit.4 Běžel proto napřed a vylezl na moruši, aby ho uviděl, neboť tudy měl jít.5 Když Ježíš přišel k tomu místu, pohlédl vzhůru a řekl: „Zachee, pojď rychle dolů, neboť dnes musím zůstat v tvém domě.“6 On rychle slezl a s radostí jej přijal.7 Všichni, kdo to viděli, reptali: „On je hostem u hříšného člověka!“8 Zacheus se zastavil a řekl Pánu: „Polovinu svého jmění, Pane, dávám chudým, a jestliže jsem někoho ošidil, nahradím mu to čtyřnásobně.“9 Ježíš mu řekl: „Dnes přišlo spasení do tohoto domu; vždyť je to také syn Abrahamův.10 Neboť Syn člověka přišel, aby hledal a spasil, co zahynulo.“
— Podobenství o hřivnách
11 Těm, kteří to slyšeli, pověděl ještě podobenství, protože byl blízko Jeruzaléma, a oni se domnívali, že království Boží se má zjevit ihned.12 Proto řekl: „Jeden muž vznešeného rodu měl odejít do daleké země, aby si odtud přinesl královskou hodnost.13 Zavolal si deset svých služebníků, dal jim deset hřiven a řekl jim: ‚Hospodařte s nimi, dokud nepřijdu.‘14 Ale občané ho nenáviděli a poslali vzápětí poselstvo, aby vyřídilo: ‚Nechceme tohoto člověka za krále!‘15 Když se však jako král vrátil, dal si předvolat služebníky, kterým svěřil peníze, aby se přesvědčil, jak s nimi kdo hospodařil.16 Přišel první a řekl: ‚Pane, tvoje hřivna vynesla deset hřiven.‘17 Řekl mu: ‚Správně, služebníku dobrý, poněvadž jsi byl věrný v docela malé věci, budeš vládnout nad deseti městy.‘18 Přišel druhý a řekl: ‚Pane, tvoje hřivna vynesla pět hřiven.‘19 Řekl mu: ‚Ty vládni nad pěti městy!‘20 Přišel další a řekl: ‚Pane, tu je tvoje hřivna; měl jsem ji schovánu v šátku,21 neboť jsem se tě bál. Jsi přísný člověk: bereš, co jsi nedal, a sklízíš, co jsi nezasel.‘22 Řekne mu: ‚Jsi špatný služebník. Soudím tě podle tvých vlastních slov: věděl jsi, že jsem člověk přísný a beru, co jsem nedal, a sklízím, co jsem nezasel.23 Proč jsi aspoň mé peníze neuložil, a já bych si je byl teď vybral i s úrokem.‘24 Své družině pak řekl: ‚Vezměte mu tu hřivnu a dejte ji tomu, kdo má deset hřiven!‘25 Řekli mu: ‚Pane, už má deset.‘26 Pravím vám: ‚Každému, kdo má, bude dáno; kdo nemá, tomu bude odňato i to, co má.27 Ale mé nepřátele, kteří nechtěli, abych byl jejich králem, přiveďte sem a přede mnou je pobijte.‘„
— Vjezd do Jeruzaléma
28 Po těchto slovech pokračoval Ježíš v cestě do Jeruzaléma.29 Když se přiblížil k Betfage a k Betanii u hory, která se nazývá Olivová, poslal dva ze svých učedníků30 a řekl jim: „Jděte naproti do vesnice, a jak do ní vejdete, naleznete přivázané oslátko, na němž dosud nikdo z lidí neseděl. Odvažte je a přiveďte!31 Zeptá-li se vás někdo, proč je odvazujete, odpovězte mu: ‚Pán je potřebuje.‘„32 Šli, kam je poslal, a nalezli vše, jak jim řekl.33 Když oslátko odvazovali, řekli jim jeho majitelé: „Proč to oslátko odvazujete?“34 Oni odpověděli: „Pán je potřebuje.“35 Přivedli oslátko k Ježíšovi, hodili přes ně své pláště a Ježíše na ně posadili.36 A jak jel, prostírali mu své pláště na cestu.37 Když už se blížil ke svahu Olivové hory, počal celý zástup učedníků radostně a hlasitě chválit Boha za všechny mocné činy, které viděli.38 Volali: „Požehnaný král, který přichází ve jménu Hospodinově. Na nebi pokoj a sláva na výsostech!“39 Tu mu řekli někteří farizeové ze zástupu: „Mistře, napomeň své učedníky!“40 Odpověděl: „Pravím vám, budou-li oni mlčet, bude volat kamení.“ 41 Když už byl blízko a uzřel město, dal se nad ním do pláče42 a řekl: „Kdybys poznalo v tento den i ty, co vede k pokoji! Avšak je to skryto tvým očím.43 Přijdou na tebe dny, kdy tvoji nepřátelé postaví kolem tebe val, obklíčí tě a sevřou ze všech stran.44 Srovnají tě se zemí a s tebou i tvé děti; nenechají v tobě kámen na kameni, poněvadž jsi nepoznalo čas, kdy se Bůh k tobě sklonil.“
— Očištění chrámu
45 Když vešel do chrámu, začal vyhánět ty, kdo tam prodávali,46 a řekl jim: „Je psáno: ‚Můj dům bude domem modlitby,‘ ale vy jste z něho udělali doupě lupičů.“ 47 Každý den učil v chrámě; velekněží však a zákoníci i přední mužové z lidu usilovali o to, aby jej zahubili,48 ale nevěděli, jak by to měli udělat, poněvadž všechen lid mu visel na rtech.
nuBibeln
Tullindrivaren Sackaios
1Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden.2Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna och en rik man.3Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan.4Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus komma förbi.5När Jesus efter en stund kom dit fram såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag måste gästa ditt hem idag!”6Då skyndade sig Sackaios ner, och lycklig tog han emot Jesus.7Detta retade dem som såg det, och de muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan syndare?”8Men Sackaios ställde sig upp och sa till Herren: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket.”9Jesus sa då till honom: ”Idag har räddning kommit till detta hem. Han är ju också son till Abraham*.10För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”
Liknelsen om kungen och de tio förvaltarna
11För dem som lyssnade på detta berättade han också en liknelse, eftersom de nu var nära Jerusalem och de trodde att de nu skulle få se Guds rike komma.12Han sa: ”En man av kunglig släkt gav sig iväg till ett avlägset land för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.*13Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa på tio pund* att dela på och förvalta i affärer, tills han skulle komma tillbaka.14Men hans landsmän hatade honom, och de sände en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung.15När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.16Den första mannen kom och rapporterade: ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats.’17’Bra!’ sa kungen. ’Du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’18Nästa man kunde också rapportera en vinst för sin herre, fem gånger så stor som den ursprungliga summan.19Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’20Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk.21Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’22Då sa kungen: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en ond tjänare! Du visste att jag är hård och tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått.23Varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone hade fått ränta på dem när jag kom tillbaka?’24Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade sitt pund.’25’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tio pund!’26’Jag säger er att den som har ska få mer, medan den som inte har ska bli fråntagen till och med det han har.27Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för dem hit och avrätta dem här inför mig.’ ”
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
28Då Jesus hade sagt detta, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina lärjungar.29När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna30och sa: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den.31Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ”32De två gick då iväg och hittade den precis som Jesus sagt.33När de höll på att lösgöra den, kom ägarna och frågade: ”Varför tar ni åsnan?”34De svarade: ”Herren behöver den.”35Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. De lade sina mantlar på den och hjälpte Jesus att sitta upp.36När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar på vägen.*37Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett.38”Välsignad är han, kungen, som kommer i Herrens namn!*” jublade de. ”Fred i himlen och ära i höjden!”39Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att inte ropa så där!”40Då svarade han dem: ”Jag säger er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa.”41När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den.42”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få fred”, sa han. ”Men nu är det fördolt för dig.43Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll.44De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”
Jesus rensar templet
45Sedan gick Jesus till templet och körde väg köpmännen som höll till där.*46Han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni har gjort det till ’ett rövarnäste’.”*47Efter det undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom,48men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.