Matthäus 26 | Český ekumenický překlad

— Rozhodnutí velekněží

1 Když Ježíš dokončil všechna tato slova, řekl svým učedníkům: 2 „Víte, že za dva dny budou Velikonoce, a Syn člověka bude vydán, aby byl ukřižován.“ 3 Tehdy se sešli velekněží a starší lidu ve dvoře velekněze, který se jmenoval Kaifáš, 4 a uradili se, že se Ježíše zmocní lstí a že ho zabijí. 5 Říkali: „Jen ne při svátečním shromáždění, aby se lid nebouřil.“

— Pomazání v Betanii

6 Když byl Ježíš v Betanii v domě Šimona Malomocného, 7 přišla za ním žena, která měla alabastrovou nádobku drahocenného oleje, a vylila ji na jeho hlavu, jak seděl u stolu. 8 Když to viděli učedníci, hněvali se: „Nač taková ztráta? 9 Mohlo se to prodat za mnoho peněz a ty dát chudým!“ 10 Ježíš to zpozoroval a řekl jim: „Proč trápíte tu ženu? Vykonala na mně dobrý skutek. 11 Vždyť chudé máte stále kolem sebe, mne však nemáte stále. 12 Když vylila ten olej na mé tělo, učinila to k mému pohřbu. 13 Amen, pravím vám, všude po celém světě, kde bude kázáno toto evangelium, bude se mluvit na její památku o tom, co ona učinila.“

— Úmluva Jidáše a velekněží

14 Tehdy šel jeden ze Dvanácti, jménem Jidáš Iškariotský, k velekněžím 15 a řekl: „Co mi dáte? Já vám ho zradím.“ Oni mu určili třicet stříbrných. 16 Od té chvíle hledal vhodnou příležitost, aby ho zradil.

— Příprava velikonoční večeře

17 Prvního dne o svátcích nekvašených chlebů přišli učedníci za Ježíšem a řekli: „Kde chceš, abychom ti připravili velikonoční večeři?“ 18 On je poslal do města k jistému člověku, aby mu řekli: „Mistr vzkazuje: Můj čas je blízko, u tebe budu jíst se svými učedníky velikonočního beránka.“ 19 Učedníci učinili, jak jim Ježíš nařídil, a připravili velikonočního beránka.

— Označení zrádce

20 Navečer usedl s Dvanácti ke stolu, 21 a když jedli, řekl jim: „Amen, pravím vám, že jeden z vás mě zradí.“ 22 Velice je to zarmoutilo a začali se ho jeden po druhém ptát: „Snad to nejsem já, Pane?“ 23 On odpověděl: „Kdo se mnou omočil ruku v míse, ten mě zradí. 24 Syn člověka sice odchází, jak je o něm psáno; ale běda tomu, který Syna člověka zrazuje. Pro toho by bylo lépe, kdyby se byl vůbec nenarodil!“ 25 Na to řekl Jidáš, který ho zrazoval: „Jsem to snad já, Mistře?“ Řekl mu: „Ty sám jsi to řekl.“

— Ustanovení večeře Páně

26 Když jedli, vzal Ježíš chléb, požehnal, lámal a dával učedníkům se slovy: „Vezměte, jezte, toto jest mé tělo.“ 27 Pak vzal kalich, vzdal díky a podal jim ho se slovy: „Pijte z něho všichni. 28 Neboť toto jest má krev, která zpečeťuje smlouvu a prolévá se za mnohé na odpuštění hříchů. 29 Pravím vám, že již nebudu pít z tohoto plodu vinné révy až do toho dne, kdy budu s vámi pít kalich nový v království svého Otce.“

— Rozhovor cestou do Getsemane

30 Potom zazpívali chvalozpěv a vyšli na Olivovou horu. 31 Tu jim Ježíš řekl: „Vy všichni ode mne této noci odpadnete, neboť je psáno: ‚Budu bít pastýře a rozprchnou se ovce stáda.‘ 32 Po svém vzkříšení však vás předejdu do Galileje.“ 33 Na to mu řekl Petr: „Kdyby všichni od tebe odpadli, já nikdy ne!“ 34 Ježíš mu odpověděl: „Amen, pravím ti, že ještě této noci, dřív než kohout zakokrhá, třikrát mě zapřeš.“ 35 Petr prohlásil: „I kdybych měl s tebou umřít, nezapřu tě.“ Podobně mluvili všichni učedníci.

— Modlitba v Getsemane

36 Tu s nimi Ježíš přišel na místo zvané Getsemane a řekl učedníkům: „Počkejte zatím zde, já půjdu dál, abych se modlil.“ 37 Vzal s sebou Petra a oba syny Zebedeovy; tu na něho padl zármutek a úzkost. 38 Tehdy jim řekl: „Má duše je smutná až k smrti. Zůstaňte zde a bděte se mnou!“ 39 Poodešel od nich, padl tváří k zemi a modlil se: „Otče můj, je-li možné, ať mne mine tento kalich; avšak ne jak já chci, ale jak ty chceš.“ 40 Potom přišel k učedníkům a zastihl je ve spánku. Řekl Petrovi: „To jste nemohli jedinou hodinu bdít se mnou? 41 Bděte a modlete se, abyste neupadli do pokušení. Duch je odhodlán, ale tělo slabé.“ 42 Odešel podruhé a modlil se: „Otče můj, není-li možné, aby mne ten kalich minul, a musím-li jej pít, staň se tvá vůle.“ 43 A když se vrátil, zastihl je opět spící; nemohli oči udržet. 44 Nechal je, zase odešel a potřetí se modlil stejnými slovy. 45 Potom přišel k učedníkům a řekl jim: „Ještě spíte a odpočíváte? Hle, přiblížila se hodina, a Syn člověka je vydáván do rukou hříšníků. 46 Vstaňte, pojďme! Hle, přiblížil se ten, který mě zrazuje.“

— Zatčení Ježíšovo

47 Ještě ani nedomluvil a přišel Jidáš, jeden z Dvanácti. Velekněží a starší s ním poslali zástup, ozbrojený meči a holemi. 48 Jeho zrádce s nimi domluvil znamení: „Koho políbím, ten to je; toho zatkněte.“ 49 A hned přistoupil k Ježíšovi a řekl: „Buď zdráv, Mistře,“ a políbil ho. 50 Ježíš mu odpověděl: „Příteli, konej svůj úkol!“ Tu přistoupili k Ježíšovi, vztáhli na něho ruce a zmocnili se ho. 51 Jeden z těch, kdo byli s ním, sáhl po meči, napadl veleknězova sluhu a uťal mu ucho. 52 Ježíš mu řekl: „Vrať svůj meč na jeho místo; všichni, kdo se chápou meče, mečem zajdou. 53 Či myslíš, že bych nemohl poprosit svého Otce, a poslal by mi ihned víc než dvanáct legií andělů? 54 Ale jak by se potom splnila Písma, že to tak musí být?“ 55 V té hodině řekl Ježíš zástupům: „Vyšli jste na mne jako na povstalce s meči a holemi, abyste mě zajali. Denně jsem sedával v chrámě a učil, a nezmocnili jste se mne. 56 Toto všechno se však stalo, aby se splnilo, co napsali proroci.“ A tu ho všichni učedníci opustili a utekli.

— Ježíš před radou

57 Ti, kteří Ježíše zatkli, odvedli ho k veleknězi Kaifášovi, kde se shromáždili zákoníci a starší. 58 Petr šel za ním zpovzdálí až do veleknězova dvora; vstoupil dovnitř a posadil se mezi sluhy, aby viděl konec. 59 Velekněží a celá rada hledali křivé svědectví proti Ježíšovi, aby ho mohli odsoudit k smrti. 60 Ale nenalezli, ačkoli předstupovalo mnoho křivých svědků. Konečně přišli dva 61 a vypovídali: „On řekl: Mohu zbořit chrám a ve třech dnech jej vystavět.“ 62 Tu velekněz vstal a řekl mu: „Nic neodpovídáš na to, co tihle proti tobě svědčí?“ 63 Ale Ježíš mlčel. A velekněz mu řekl: „Zapřísahám tě při Bohu živém, abys nám řekl, jsi-li Mesiáš, Syn Boží!“ 64 Ježíš odpověděl: „Ty sám jsi to řekl. Ale pravím vám, od nynějška uzříte Syna člověka sedět po pravici Všemohoucího a přicházet s oblaky nebeskými.“ 65 Tu velekněz roztrhl svá roucha a řekl: „Rouhal se! Nač ještě potřebujeme svědky? Hle, teď jste slyšeli rouhání. 66 Co o tom soudíte?“ Jejich výrok zněl: „Je hoden smrti.“ 67 Pak mu plivali do obličeje, bili ho po hlavě, někteří ho tloukli do tváře 68 a říkali: „Hádej, Mesiáši, kdo tě udeřil!“

— Petrovo zapření

69 Petr seděl venku v nádvoří. Tu k němu přistoupila jedna služka a řekla: „I ty jsi byl s tím Galilejským Ježíšem!“ 70 Ale on přede všemi zapřel: „Nevím, co mluvíš.“ 71 Vyšel k bráně, ale uviděla ho jiná a řekla těm, kdo tam byli: „Tenhle byl s tím Nazaretským Ježíšem.“ 72 On znovu zapřel s přísahou: „Neznám toho člověka.“ 73 Ale zakrátko přistoupili ti, kdo tam stáli, a řekli Petrovi: „Jistě i ty jsi z nich, vždyť i tvé nářečí tě prozrazuje!“ 74 Tu se začal zaklínat a zapřísahat: „Neznám toho člověka.“ Vtom zakokrhal kohout; 75 tu se Petr rozpomněl na slova, která mu Ježíš řekl: ‚Dříve než kohout zakokrhá, třikrát mě zapřeš.‘ Vyšel ven a hořce se rozplakal.

Nya Levande Bibeln

Planer på att döda Jesus

1 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina efterföljare: 2 ”Som ni vet börjar påskhögtiden* om två dagar. Då ska jag, Människosonen*, bli utlämnad och fastspikad på ett kors.” 3 Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats 4 för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. 5 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

6 Jesus var en dag i Betania för att hälsa på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. 7 Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en flaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud. 8 Jesus efterföljare blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet. Hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga istället!” 10 Men Jesus märkte vad de pratade om och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till. 12 Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. 13 Faktum är att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Judas beslutar att förråda Jesus

14 Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna 15 och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag överlämnar Jesus åt er?” Översteprästerna gav honom då 30 silvermynt, 16 och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden

17 På första dagen i påskhögtiden*, kom Jesus efterföljare till honom och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna med påskmåltiden?” 18 Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Den tid Gud har bestämt för mig har nu kommit. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina efterföljare.’ ” 19 Hans efterföljare gjorde då som han hade sagt, och ordnade sedan med påskmåltiden där.

Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden

20 När kvällen kom slog sig Jesus och hans tolv närmaste efterföljare ner vid bordet. 21 Och medan de åt sa han: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig.” 22 Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?” 23 Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.* 24 För jag, Människosonen*, måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften*. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född.” 25 Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Mästare, det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.” 26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till sina efterföljare och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” 27 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, 28 för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor. Mitt blod ska offras så att många kan få förlåtelse för sina synder. 29 Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då min Far regerar och jag dricker det nya vinet med er i hans nya värld.*”

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

30 När de till sist hade sjungit lovsången* tillsammans, gick de ut till Olivberget. 31 Där sa Jesus till dem: ”Inatt kommer ni alla att överge mig, för Gud säger i Skriften*: ’Jag ska döda herden, och fåren i hjorden ska skingras.’* 32 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.” 33 Petrus invände: ”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig göra det.” 34 Men Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala imorgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.” 35 Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra efterföljarna sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

36 Sedan gick Jesus med sina efterföljare till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” 37 De enda han tog med sig var Petrus, och Sebedaios båda söner, Jakob och Johannes. Jesus greps nu av förtvivlan och ångest, 38 och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 39 Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 40 Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? 41 Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.” 42 Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja.” 43 Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen*, ska överlämnas till onda människor. 46 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

47 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. 48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” 49 Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: ”Godafton, Mästare!” och gav honom en hälsningskyss. 50 Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom. 51 En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. 52 Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld. 53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Far i himlen att skicka mer än tolv arméer med änglar för att skydda oss, och att han genast skulle göra det? 54 Men hur skulle det som Gud förutsagt i Skriften* då kunna bli verklighet? Han har ju sagt att allt detta måste hända.” 55 Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag satt jag där och undervisade utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt genom profeternas skrifter* ska bli verklighet.*”I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.

Jesus förhörs av det judiska rådet

57 De som hade arresterat Jesus ledde honom nu till översteprästen Kajafas palats, där laglärarna* och folkets ledare hade samlats. Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på gården. Där slog han sig sedan ner tillsammans med tjänarna för att se vad som skulle hända med Jesus. 59 Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet* att hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. 60 Men trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt, kunde man inte hitta något att anklaga honom för. Till slut förklarade i alla fall två män: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ” 62 Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Tänker du inte svara? Har du sagt detta eller inte?” 63 Men Jesus teg. Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever, kräver jag att du talar om för oss om du är Messias, den utlovade kungen, Guds Son.” 64 Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag försäkrar er, att efter detta ska ni få se mig, Människosonen*,sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln.*” 65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat Gud! Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda. 66 Vad ska han få för dom?”De ropade tillbaka: ”Han måste dö!” 67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar och sa: 68 ”Du som är Messias, den utlovade kungen, visa nu att du är en profet. Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

69 Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” 70 Men Petrus protesterade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.” 71 Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. 72 Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen.” 73 Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Vi vet att du är en av hans efterföljare. Det hörs på dialekten att du kommer från Galileen.” 74 Petrus svor då igen och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen. 75 Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät förtvivlat.

Matthäus 26 | Český ekumenický překlad Nya Levande Bibeln