ŠALOMOUN KRÁLEM - — Davidovy rady synovi - David Šalomouna vyzývá k plnění Božího zákona a odkazuje mu i provedení trestu nad Jóabem za nepomstěné vraždy a nad Šimeím za zlořečení.
1 Když se přiblížil čas Davidovy smrti, přikázal svému synu Šalomounovi:2 „Odcházím cestou všeho pozemského. Ty však buď rozhodný a mužný.3 Dbej na to, co ti svěřil Hospodin, tvůj Bůh: Choď po jeho cestách a dodržuj jeho nařízení a přikázání, jeho práva a svědectví, jak jsou zapsána v zákoně Mojžíšově, a tak budeš mít úspěch ve všem, co budeš konat, ať se obrátíš kamkoli.4 A Hospodin splní své slovo, které mi dal: ‚Budou-li tvoji synové dbát na svou cestu tak, aby chodili přede mnou věrně celým srdcem a celou duší, nebude z izraelského trůnu vyhlazen následník z tvého rodu.‘ 5 Ty také víš, co mi udělal Jóab, syn Serújin, co udělal dvěma velitelům izraelských vojsk, Abnérovi, synu Nérovu, a Amasovi, synu Jeterovu: Zabil je a dopustil se válečného krveprolití v čas pokoje. Krví prolitou jako ve válce si potřísnil opasek na svých bedrech a opánky na svých nohou.6 Zachovej se podle své moudrosti a nedej mu pokojně sestoupit v šedinách do hrobu. 7 Synům Barzilaje Gileádského však prokážeš milosrdenství. Ať jsou mezi těmi, kdo jedí u tvého stolu, neboť právě tak se zachovali ke mně, když jsem prchal před tvým bratrem Abšalómem.8 Je tu u tebe i Šimeí, syn Gérův, Benjamínec z Bachurímu, který mi zlořečil strašlivým způsobem v den, kdy jsem odcházel do Machanajimu. Ale potom mi vyšel vstříc dolů k Jordánu a já jsem mu při Hospodinu přísahal: ‚Neusmrtím tě mečem.‘9 Teď však ho nenechávej bez trestu. Protože jsi moudrý muž, budeš vědět, jak s ním naložit, abys jeho šediny uvedl v krvi do hrobu.“ 10 I ulehl David ke svým otcům a byl pohřben v Městě Davidově. 11 David kraloval nad Izraelem po dobu čtyřiceti let. V Chebrónu David kraloval sedm let, v Jeruzalémě třiatřicet let.12 Šalomoun dosedl na trůn svého otce Davida a jeho království se velmi upevnilo.
— Smrt Šalomounových odpůrců - Benajáš usmrtí Adonijáše, Jóaba a Šimeího. Kněz Ebjátar je vypovězen do Anatótu.
13 Adonijáš, syn Chagítin, přišel k Šalomounově matce Bat-šebě. Otázala se: „Přicházíš pokojně?“ Odpověděl: „Pokojně.“14 A dodal: „Chtěl bych na tobě něco.“ Ona odvětila: „Mluv.“15 Řekl: „Ty víš, že království patřilo mně a že na mne se obrátil celý Izrael s žádostí, abych kraloval. Ale království připadlo mému bratru. Má je od Hospodina.16 Nyní mám k tobě jedinou prosbu. Neodmítni mě.“ Ona mu odpověděla: „Mluv.“17 Řekl tedy: „Řekni prosím králi Šalomounovi, tebe přece neodmítne, aby mi dal za ženu Šúnemanku Abíšagu.“18 Bat-šeba odpověděla: „Dobře. Já se za tebe u krále přimluvím.“19 A Bat-šeba šla ke králi Šalomounovi, aby s ním promluvila o Adonijášovi. Král jí vyšel vstříc a poklonil se jí. Pak se posadil na svůj trůn. I králově matce přistavili trůn a ona se posadila po jeho pravici.20 Pak řekla: „Mám k tobě jednu malou prosbu. Neodmítni mě.“ Král jí odvětil: „Žádej, má matko, tebe neodmítnu.“21 Řekla: „Ať je Šúnemanka Abíšag dána za ženu tvému bratru Adonijášovi.“22 Král Šalomoun své matce odpověděl: „Proč žádáš pro Adonijáše Šúnemanku Abíšagu? Žádej pro něho království. Vždyť je to můj bratr, starší než já. Žádej je pro něho a pro kněze Ebjátara a pro Jóaba, syna Serújina!“ 23 A král Šalomoun přísahal při Hospodinu: „Ať se mnou Bůh udělá, co chce! Adonijáš vyřkl rozsudek sám nad sebou.24 Jakože živ je Hospodin, který mě pevně posadil na trůn mého otce Davida a který mi podle svého slova vybudoval dům, ještě dnes Adonijáš zemře!“25 Král Šalomoun to zařídil prostřednictvím Benajáše, syna Jójadova. Ten ho skolil; tak zemřel. 26 Knězi Ebjátarovi král poručil: „Odejdi do Anatótu ke svým polím, neboť jsi propadl smrti. Dnes tě zabít nedám, protože jsi nosíval schránu Panovníka Hospodina před mým otcem Davidem a protože jsi snášel všechno, co snášel můj otec.“27 I zapudil Šalomoun Ebjátara, takže přestal být Hospodinovým knězem, a tak se naplnilo Hospodinovo slovo, které vyslovil proti domu Élího v Šílu. 28 Zpráva o tom se dostala až k Jóabovi; Jóab se totiž přiklonil k Adonijášovi, ačkoli k Abšalómovi se nepřiklonil. I utekl Jóab ke stanu Hospodinovu a chytil se rohů oltáře.29 Králi Šalomounovi oznámili, že Jóab utekl ke stanu Hospodinovu, že je u oltáře. Proto Šalomoun poslal Benajáše, syna Jójadova, s rozkazem: „Jdi a skol ho!“30Benajáš tedy přišel ke stanu Hospodinovu a řekl: „Toto praví král: Jdi odtud!“ Ale on odpověděl: „Nikoli, zemřu zde.“ Benajáš tedy vyřídil králi tuto odpověď: „Jóab řekl toto a odpověděl mi takto.“31Král mu nařídil: „Učiň, jak řekl. Skol ho! Potom ho pohřbi. Tak sejmeš ze mne a z domu mého otce vinu za krev, kterou Jóab bezdůvodně prolil.32 Hospodin obrátí jeho krev na jeho hlavu, protože skolil dva muže spravedlivější a lepší, než je sám. Zavraždil je mečem, aniž o tom můj otec David věděl, totiž Abnéra, syna Nérova, velitele vojska izraelského, a Amasu, syna Jeterova, velitele vojska judského.33 Jejich krev se obrátí na hlavu Jóabovu a na hlavu jeho potomstva navěky. Davidovi a jeho potomstvu, jeho domu i trůnu ať vzejde od Hospodina pokoj až navěky.“34 Benajáš, syn Jójadův, tedy vyšel a Jóaba skolil a usmrtil. Pohřbili ho pak v jeho domě na poušti.35Benajáše, syna Jójadova, ustanovil král místo něho nad vojskem a kněze Sádoka ustanovil král místo Ebjátara. 36 Potom si dal král předvolat Šimeího a nařídil mu: „Postav si dům v Jeruzalémě a usaď se tu. Nikam odtud nevycházej.37Buď jist, že v den, kdy vyjdeš a překročíš Kidrónský úval, propadneš smrti. Tvá krev padne na tvou hlavu.“38 Šimeí králi odpověděl: „Slovo, jež promluvil král, můj pán, je dobré a tvůj služebník se tak zachová.“ Šimeí tedy bydlel v Jeruzalémě po mnoho dnů. 39 Po třech letech uprchli Šimeímu dva otroci k Akíšovi, synu Maakovu, králi gatskému. Šimeímu bylo oznámeno: „Tvoji otroci jsou v Gatu.“40 Nato Šimeí osedlal osla a jel do Gatu k Akíšovi hledat své otroky. Odjel a své otroky z Gatu přivedl. 41 Šalomounovi však bylo ohlášeno, že Šimeí odešel z Jeruzaléma do Gatu a zase se vrátil.42 Král si dal Šimeího zavolat a řekl mu: „Což jsem tě nezavázal přísahou při Hospodinu a nedal jsem ti výstrahu: ‚Buď jist, že v den, kdy vyjdeš a půjdeš kamkoli, propadneš smrti?‘ A tys mi řekl: ‚Slovo, jež jsem slyšel, je dobré.‘43 Proč jsi tedy nedbal na Hospodinovu přísahu a na příkaz, který jsem ti dal?“44Král dále Šimeímu řekl: „Ty víš o všem tom zlém, co bylo v tvém srdci, co jsi provedl mému otci Davidovi. Hospodin tvou zlobu obrátil na tvoji hlavu.45 Král Šalomoun však bude požehnaný a trůn Davidův zůstane před Hospodinem pevný navěky.“46 Pak dal král příkaz Benajášovi, synu Jójadovu, a ten vyšel a skolil ho; tak zemřel. A království se v ruce Šalomounově upevnilo.
Nya Levande Bibeln
Davids råd till Salomo
1När kung David kände att slutet för hans del var nära, förmanade han sin son Salomo:2"Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Jag räknar med att du ska bli en värdig efterföljare.3Lyd Guds lagar och vandra på hans vägar! Håll alla bud som är nedskrivna i Moses lag, så att du får framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig!4Om du gör det, så ska Herren infria alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar ger akt på hur de vandrar och är trogna mot honom, så kommer alltid någon av dem att vara kung över Israel, och min kungaätt ska aldrig ta slut.5Hör nu på vad jag säger! Du vet att Joab dödade mina två generaler Abner och Amasa. Han lät deras blod flyta som om de hade legat i krig med varandra.6Du är en vis man och vet vad du bör göra, så låt honom inte dö i frid av hög ålder.7Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillais söner. Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom.8Och du kommer väl ihåg Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim? Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Mahanaim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag att inte döda honom.9Men du är inte bunden vid det löftet! Du är en vis man och vet hur du ska göra. Visst är han gammal redan, men avsluta hans liv i förtid."10Sedan dog David, och han begravdes i Jerusalem.11Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem.12Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt ifrågasattes inte.
Salomo undanröjer oppositionen
13En dag kom Haggits son Adonia på besök till Salomos mor Bat-Seba. "Har du kommit för att ge mig bekymmer?" frågade hon honom. "Nej", svarade han.14"Jag kommer faktiskt bara för att be om en tjänst.""Säg vad du har på hjärtat!" sa hon.15"Allting gick så bra för mig, och kungariket var mitt", sa Adonia. "Alla väntade att jag skulle bli den nye kungen. Men så ändrades plötsligt allting, och min bror blev kung, för det var så Herren ville ha det.16Nu har jag en bön till dig, och avvisa mig inte!""Vad vill du?" frågade hon.17"Be kung Salomo att han ger mig Abisag från Sunem till hustru, för dig visar han ju inte bort", svarade han.18"Det ska jag göra", lovade Bat-Seba.19Kungen reste sig när hon kom in för att tala med honom om Adonias önskan. Han bugade sig för henne och gav order om att man skulle hämta en tron åt henne och placera den vid hans högra sida.20"Jag hoppas du inte visar bort mig, när jag nu kommer med en begäran till dig", sa hon."Vad gäller saken?" frågade han. "Du vet ju att jag inte kan vägra dig något."21"Låt då din bror Adonia få Abisag till hustru", svarade hon.22"Men vad menar du?" frågade han bestört och fortsatte: "Om jag skulle ge honom Abisag, som tillhörde min far, så vill han väl som min äldre bror ha riket nästa gång! Han och prästen Ebjatar och Joab skulle gärna ta över alltsammans!"23Kung Salomo lovade då under ed att låta Adonia få betala med livet för sin fräckhet: "Jag svär vid den levande Guden, som har gett mig min far Davids tron och detta rike, att Adonia ska dö i dag."25Sedan beordrade han Benaja att avrätta Adonia, och denne högg ner honom med sitt svärd.26Till prästen Ebjatar sa kungen: "Gå tillbaka till ditt hem i Anatot. Du förtjänar att dö, men jag vill inte avrätta dig nu. Du bar ju Herrens ark under min fars regering, och du fick lida med honom under alla hans svårigheter."27Men Salomo tvingade Ebjatar att lämna sin ställning som Herrens präst, och på så sätt gick Herrens ord vid Silo beträffande Elis ättlingar i uppfyllelse.28När Joab, som hade varit med i Adonias kupp men inte hade slutit sig till Absalom, fick höra att Adonia var död, skyndade han sig till tabernaklet och grep tag om altarets horn.29Salomo skickade Benaja för att avrätta honom också.30Benaja gick in i tabernaklet och sa till Joab: "Kungen befaller dig att komma ut!""Nej, jag vill dö här", svarade han. Benaja återvände då till kungen för att få vidare instruktioner.31"Gör som han vill", svarade kungen. "Döda honom vid altaret och begrav honom. Det kommer att befria mig och min fars hus från skuld på grund av hans meningslösa mord.32Herren kommer att hålla honom personligen ansvarig för att utan min fars vetskap ha dödat två oskyldiga män, som dessutom var mer rakryggade än han själv. Min far hade ingen del i morden på Abner, överbefälhavaren för Israels armé, och på Amasa, överbefälhavaren för Juda armé.33Skulden för detta ska för alltid vila över Joab och hans efterkommande, men sin frid ska Herren ge till David och hans efterkommande, hans tron och hans hus!"34Benaja återvände till tabernaklet. Han dödade Joab, som sedan begravdes på sin egen mark i öknen.35Sedan utsåg kungen Benaja till överbefälhavare och Sadok till präst i stället för Ebjatar.36Kungen skickade därefter bud till Simei och lät säga: "Bygg dig ett hus här i Jerusalem och stanna här. Om du lämnar staden så är du dödsdömd. Ja, i det ögonblick som du går över bäcken Kidron kommer du att dö. Valet är ditt!"38"Jag ska göra som du säger", svarade Simei. Simei bodde sedan ganska länge i Jerusalem.39Men tre år senare rymde två av hans slavar till kung Akis i Gat. När Simei fick reda på var de befann sig,40sadlade han sin åsna för att fara till Gat och besöka kungen. När han hade fått tag i sina slavar, tog han dem med sig tillbaka till Jerusalem.41När Salomo fick höra att Simei hade återvänt till Jerusalem efter ett besök i Gat,42skickade han bud efter honom och sa: "Befallde jag dig inte i Herrens namn att du skulle stanna i Jerusalem, och att du kunde lämna staden bara med livet som insats? Och vad svarade du? Jo, att du skulle göra som jag befallde.43Varför har du då inte hållit vår överenskommelse?44Tänk på allt ont som du gjorde mot min far, kung David! Herren ska hämnas på dig,45men jag själv ska bli välsignad, och Davids ättlingar ska sitta på denna tron i all framtid!"46På kungens befallning ledde sedan Benaja ut Simei och dödade honom. Salomos grepp om kungariket blev allt fastare.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.