1Acceptera alla som vill dela er gemenskap, även om deras tro är svag. Diskutera inte med dem, och tvinga dem inte att göra något som de anser är fel.2Någons tro kanske är så stark att han anser det rätt att äta vadsomhelst, medan en annans tro är så svag att han bara vågar äta grönsaker.*3Då ska den som vågar äta allt inte döma den som inte vågar. Och den som bara äter vissa saker ska inte döma den som äter allt. Gud har ju accepterat dem båda två!4Vad har du för rätt att döma dem som tjänar Herren Jesus? De är ju bara ansvariga inför honom, så låt honom tala om i fall de handlar rätt eller fel. Men Herren ska hjälpa dem att göra det som är rätt.5På samma sätt anser en del att vissa dagar är mer betydelsefulla än andra, medan andra tycker att alla dagar är lika. Här måste var och en följa sitt eget samvete.6Den som gör skillnad på olika dagar, gör det alltså för Herren Jesus skull. Och den som äter av vadsomhelst gör det för att ära Herren. Han tackar ju Gud för maten. Men den som avstår från viss mat gör det också för att ära Herren. Även han tackar ju Gud för maten!7Vi lever alltså inte för vår egen skull, och när vi dör angår det inte bara oss själva.8Nej, när vi lever, vill vi ära Herren Jesus, och när vi dör, vill vi ära Herren Jesus. Vi tillhör alltså Herren vare sig vi lever eller dör.9Kristus dog ju och blev levande igen just för att han skulle vara Herre över både levande och döda.10Varför dömer du då dina troende syskon och ser ner på dem? Kom ihåg att var och en av oss en dag ska stå inför Guds domstol.11Det står ju i Skriften*: ”Så sant jag lever, säger Herren, alla människor ska falla på knä inför mig, och alla ska bekänna att jag är Gud.”*12Alltså ska var och en stå till svars för sina egna handlingar inför Gud.13Sluta därför med att döma varandra. Säg istället till er själva: ”Vi ska aldrig mer göra något som kan få en troende bror eller syster att synda.”14Själv är jag helt övertygad om att det jag äter aldrig kan göra mig ovärdig att komma inför Gud, eftersom jag lever i gemenskap med Jesus Kristus. Men den som anser att det är förbjudet att äta en viss slags mat, han gör uppror mot Gud om han äter, och därför är det fel för honom.15Om du alltså sårar din troende bror eller syster genom den mat du äter, då älskar du inte längre din medmänniska. Låt inte det du äter orsaka att någon som Kristus har dött för, går evigt förlorad.16Om ni gör det kommer människor istället att tala illa om det ni är övertygade om är rätt.17Att tillhöra Guds eget folk handlar ju inte om vad vi äter eller dricker, utan om att Guds heliga Ande ska fylla oss med sin godhet, så att vi kan leva i frid och glädje med varandra.18Om du tjänar Kristus med den inställningen gläder du Gud och blir uppskattad av andra människor.19Vi måste alltså sträva efter att göra sådant som skapar frid och hjälper andra att få en starkare tro.20Riv inte ner det som Gud har byggt upp, bara för matens skull! Det är tillåtet att äta vadsomhelst, men den som anser att det är fel syndar mot Gud om han äter.21Avstå därför hellre från att äta kött och dricka vin eller göra andra saker som kan få din troende bror eller syster att synda.22Vad du själv anser om allt detta får vara en sak mellan Gud och dig. Lycklig är den som kan följa sin övertygelse och äta vadsomhelst.23Men den som tvivlar på vad som är rätt och ändå äter, han kommer att bli dömd av Gud, eftersom han handlar mot sin egen tro. Allt man gör utan att vara övertygad om att det är rätt, det är synd!
Nádej pre kazdého
Buďte k sebe zhovievaví
1Prijmite medzi seba každého brata, aj keď jeho viera je ešte slabá, ale nehádajte sa s ním o jeho názoroch.2Niekto je presvedčený, že môže jesť všetko, iný zas neje jedlá, ktoré pokladá za nečisté.3Ten, kto je všetko, nech sa nedíva zvysoka na toho, kto napríklad neje mäso. A kto nejedáva mäso, nech zasa neodsudzuje toho, kto ho jedáva bez zábran. Veď Boh aj jeho prijal.4Akým právom chceš odsudzovať svojho blížneho, veď ty nie si jeho pánom! On nie je zodpovedný tebe, ale Bohu, ktorý je dosť silný, aby ho ochránil od pádu.5Niektorí ľudia pripisujú niektorým dňom mimoriadny význam, pre iných sú zase všetky dni rovnaké. Dôležité je, aby každý konal podľa vlastného presvedčenia s túžbou osláviť Boha.6Kto napríklad dodržiava pôstne dni, chce si tým uctiť Boha. A kto v týchto dňoch jedáva, takisto si uctí Boha, lebo mu v modlitbe za jedlo ďakuje. A tak či sa postíme alebo jeme, robíme to na česť Pánu.7Veď nikto z nás nežije ani neumiera pre seba.8Lebo ak žijeme, žijeme pre Pána, ak zomrieme, zomrieme pre Pána. A tak či žijeme, alebo zomrieme, patríme Pánovi.9Preto Kristus zomrel aj vstal z mŕtvych, aby sa stal Pánom mŕtvych i živých.10Akým právom teda odsudzuješ svojho brata alebo ním pohŕdaš? Nezabúdajme, že sa všetci raz musíme postaviť pred Bohom a on nás bude súdiť.11Veď už Izaiáš napísal: „Akože som živý, hovorí Pán: Každé koleno raz predo mnou pokľakne a každý jazyk vyzná, že ja som Pán.“12Každý sám za seba bude skladať účty Bohu.
Ohľaduplnosť – základ spolužitia
13Nesúďme teda jeden druhého, ale radšej dbajme, aby sme bratovi nehodili do cesty kameň, o ktorý by sa potkol alebo by oslabla jeho viera.14Viem, ba som o tom presvedčený – Ježiš Kristus mi to dal poznať – že nič nie je nečisté samo osebe. Nečistými sa stávajú veci len tomu, kto ich za nečisté pokladá.15Rozhodujúcim hľadiskom je vždy láska. Ak by sa mal tvoj brat trápiť pre to, čo ješ, nejedz to! Svojím jedlom rozhodne nesmieš pripraviť o vieru toho, za koho Kristus zomrel.16Vyhýbajte sa teda všetkému, čo by vyvolalo odpor, hoci ste presvedčení, že konáte správne.17V Božom kráľovstve predsa nejde o jedlo a pitie, ale o spravodlivosť, pokoj a radosť, ktoré dáva Duch Svätý.18Kto takto slúži Kristu, je milý Bohu a vážia si ho aj ľudia.19A tak sa zo všetkých síl usilujme o to, aby sme navzájom žili v pokoji a pomáhali si rásť vo viere.20Nekazme Božie dielo všelijakými predpismi, týkajúcimi sa pokrmov. Niektorí z vás povedia: „Bohu je všetko čisté.“ To je pravda, ale zlé je, ak niekto pohoršuje iného jedlom.21Je teda dobré, ak nejeme mäso, nepijeme víno ani nerobíme nič, čím by sme mohli niekoho zraniť alebo oslabiť jeho vieru.22Buď pevný vo svojom osobnom presvedčení, keď predstupuješ pred Boha, ale nevnucuj ho iným. Šťastný je ten, kto sám seba neodsudzuje za to, čo pokladá za správne.23Ale ten, kto má pochybnosti, keď je, bol by odsúdený, lebo by to nebolo z viery. A čokoľvek nie je z viery, je hriech.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.