Apostelgeschichte 15 | Nya Levande Bibeln

Möte med Jesus sändebud i Jerusalem

1 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började lära de troende att de inte kunde bli räddade om inte männen följde den judiska traditionen med omskärelse* som det står om i Moses lag*. 2 Men Paulus och Barnabas gick emot dem, vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med Jesus sändebud och församlingsledarna där. 3 Man utrustade dem för resan och lät dem sedan ge sig iväg. På vägen dit stannade de till i Fenikien och Samarien och berättade för de troende att också många icke-judar hade vänt sig till Gud, vilket gjorde de troende mycket glada. 4 När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och sändebuden och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade hjälpt dem att göra. 5 Men då reste sig några män, som hade varit fariseer* innan de blev Jesus efterföljare, och förklarade att alla troende män som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att alla följde Moses lag. 6 Jesus sändebud och församlingsledarna höll därför ett särskilt möte om den här frågan. 7 Och efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: ”Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan utsåg mig till att berätta de glada nyheterna om Jesus för andra än judar, så att de också skulle kunna tro. 8 Och Gud, som känner till alla människors tankar, har visat att han har tagit emot dem, genom att ge dem sin heliga Ande precis som han gav den till oss. 9 Gud har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan accepterade dem helt när de vände om och började tro. 10 Varför vill ni då ifrågasätta det som Gud har gjort och kräva att Jesus efterföljare ska lyda en lag som både vi och våra förfäder har haft svårt att lyda? 11 Nej, vi tror att alla, både vi och de, blir räddade genom vår Herre Jesus kärlek och förlåtelse, som ju ingen har gjort sig förtjänt av.” 12 Efter det blev det tyst på diskussionen, och alla lyssnade till Barnabas och Paulus när de berättade om de under och tecken som Gud hade hjälpt dem att göra bland andra folk. 13 När de hade slutat reste sig Jakob* och sa: ”Bröder, lyssna på mig. 14 Petrus* har påmint oss om hur det gick till första gången en grupp icke-judar tackade ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom. 15 Och att andra folk vänder om till Gud stämmer väl överens med det budskap Gud har framfört genom profeterna*. Det står till exempel: 16 ’Sedan ska jag vända tillbaka och bygga upp Davids fallna hus. Jag ska resa upp det som ligger i ruiner, 17 så att alla människor kan söka Herren, ja, alla folk som jag har inbjudit att tillhöra mig. Så säger Herren, som gjorde allt detta 18 känt för länge sedan.’* 19 Jag anser därför att vi inte ska ställa en massa krav på dessa folk som vänder sig till Gud. 20 Det räcker med att vi skriver till dem att de ska låta bli att äta sådant som offrats till avgudar, att de ska avhålla sig från sexuell lössläppthet och från att äta kött från kvävda djur eller något annat som fortfarande har blod i sig.* 21 För Moses lag har man undervisat om överallt under alla tider, och varje vecka läser man ur dem i de judiska synagogorna* på vilodagen*.”

Brevet från församlingen i Jerusalem

22 Sedan beslöt Jesus sändebud och ledarna, tillsammans med hela församlingen, att man skulle sända några representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att meddela resultatet av överläggningarna. De män som valdes ut var två av församlingsledarna: Judas (som kallades Barsabbas) och Silas. 23 Så här löd det brev de fick med sig:”Från Jesus sändebud och församlingsledarna i Jerusalem, till de troende från icke-judiska folk i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar! 24 Vi har fått veta att några från vår församling har skapat oro och förvirring bland er med sin undervisning, men dessa män var inte utsända av oss. 25 Vi beslöt därför enhälligt att utse två officiella representanter och skicka dem till er tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus, 26 dessa båda som har riskerat sina liv för vår Herre Jesus Kristus skull. 27 Våra representanter, Judas och Silas, kommer att berätta mer om vad vi har beslutat i den här frågan. 28 Guds heliga Ande och vi har beslutat att inte kräva något annat av er än att ni låter bli att äta sådant som offrats till avgudar, att ni inte äter kött från kvävda djur eller något annat som har blodet kvar i sig, och att ni avhåller er från sexuell lössläppthet. Om ni noga följer detta handlar ni rätt. Vi önskar er allt gott!” 30 De fyra männen reste genast till Antiochia, där man kallade samman alla de troende till ett stort möte och överlämnade brevet. 31 Och när församlingens ledare läst brevet, blev alla mycket glada över detta uppmuntrande besked. 32 Judas och Silas, som också själva hade fått förmågan av Gud att framföra budskap från honom, talade sedan länge till församlingen och uppmuntrade och styrkte dem i deras tro. 33 När de varit där en tid, reste Judas och Silas tillbaka till dem som hade sänt dem, och församlingen i Antiochia önskade dem frid från Gud.* 35 Men Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia, där de tillsammans med många andra undervisade och spred budskapet om Herren Jesus.

Paulus och Barnabas skiljs åt

36 Efter ett tag sa Paulus till Barnabas: ”Tycker inte du som jag att vi borde åka tillbaka till alla de städer där vi har spridit budskapet om Herren Jesus, för att se hur det går med de troende.” 37 Barnabas höll med honom och föreslog att de skulle ta med sig Johannes Markus. 38 Men Paulus var absolut emot detta, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien och inte varit med dem i deras arbete. 39 De blev faktiskt sådana ovänner över detta att de skildes åt. Barnabas tog sedan med sig Johannes Markus och seglade till Cypern. 40 Paulus däremot valde Silas som medhjälpare, och sedan de troende hade överlämnat dem åt Herren Jesus och hans beskydd, 41 reste de genom Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.

Nádej pre kazdého

Spor o obriezku

1 Kým boli Pavol a Barnabáš v Antiochii, prišli niektorí ľudia z Judska a začali poúčať bratov: „Ak sa nedáte obrezať, ako to predpisuje Mojžišov zákon, nemôžete byť spasení.“ 2 Pavol a Barnabáš s nimi nesúhlasili a vypukol medzi nimi spor. Napokon sa rozhodli, že Pavol a Barnabáš aj s niekoľkými bratmi z Antiochie odcestujú do Jeruzalema a predložia tento problém apoštolom a starším. 3 Zbor sa s nimi rozlúčil a vyslal ich na cestu. Šli cez Feníciu a Samáriu a všade rozprávali o tom, ako aj pohania začínajú veriť v Pána Ježiša, a tým spôsobovali všetkým veľkú radosť. 4 VJeruzaleme ich srdečne prijali starší zboru aj apoštoli. Aj tým rozprávali, ako sa Boh priznáva k ich práci medzi pohanmi. 5 Ale hneď sa ozvali niektorí kresťania, bývalí farizeji, a navrhli: „Aj obrátení pohania sa musia dať obrezať a dodržiavať všetky židovské zákony.“ 6 A tak apoštoli a starší zboru zvolali poradu, aby rozriešili tento ťažký problém. 7 Po dlhej debate sa prihlásil o slovo Peter: „Milí bratia, viete veľmi dobre, že si ma Boh vybral, aby som prvý z vás zvestoval evanjelium pohanom, aby aj oni mohli uveriť. 8 A Boh, ktorý vidí do srdca človeka, sa k nim priznal a dal im Svätého Ducha takisto ako nám. 9 A nerobil nijaký rozdiel medzi Židmi a pohanmi, lebo aj ich srdce očistil vierou. 10 Prečo teraz pokúšate Boha a chcete vložiť na nových kresťanov bremeno, ktoré nevládali uniesť ani naši otcovia, ani my? 11 Veríme predsa, že sme rovnako ako oni zachránení milosťou Pána Ježiša.“ 12 Po tejto reči celé zhromaždenie stíchlo a pozorne vypočulo Pavla aj Barnabáša, aké veľké zázraky konal Boh prostredníctvom nich medzi pohanmi.

Jakubov návrh

13 Keď dohovorili, prihlásil sa o slovo Jakub: „Bratia, rád by som vám niečo povedal. 14 Práve sme počuli od Petra, ako Boh urobil prvý krok a pohanov prijal medzi tých, ktorí ctia jeho meno. 15 To sa celkom zhoduje so slovami proroka Amosa: 16 ‚Navrátim sa zase a znovu postavím Dávidov zborený dom, ako bol predtým, 17 aby aj ostatní ľudia hľadali Pána, všetky národy, ktoré som prijal za svoje. Tak hovorí Pán, 18 ktorý to oznámil už pred vekmi.‘ 19 Preto sa nazdávam, že by sme nemali na pohanov, ktorí sa obrátili k Bohu, nakladať zbytočné bremená. 20 Radšej by sme im mali napísať, aby sa vyhýbali všetkému, čo súvisí s pohanskou modloslužbou, aby sa chránili smilstva a nejedli mäso zadusených zvierat ani ich krv. 21 Veď Mojžišov zákon sa už oddávna vyučuje každú sobotu v synagógach a má dosť horlivých zástancov.“ 22 S týmto návrhom celé zhromaždenie súhlasilo a apoštoli a starší zboru rozhodli, že zvolia dvoch zástupcov a pošlú ich s Pavlom a Barnabášom do Antiochie, aby im osobne oznámili, na čom sa uzniesli. Zvolili dvoch popredných bratov z vedenia zboru, a to Júdu nazývaného Barsabáš a Sílasa. Po nich poslali tento list: 23 „My apoštoli a starší, vaši bratia, posielame srdečný pozdrav vám, svojim bratom v Antiochii, Sýrii a Cilícii, ktorí ste boli kedysi pohanmi. 24 Dozvedeli sme sa, že vás niektorí naši bratia svojimi rečami rozrušili a spochybnili vaše spasenie, hoci ich tým nikto nepoveril. 25 Preto sme sa jednomyseľne rozhodli, že zvolíme dvoch zástupcov a pošleme ich k vám s našimi milovanými bratmi Barnabášom a Pavlom, 26 ktorí pri hlásaní evanjelia ochotne riskujú aj vlastný život. 27 Posielame vám teda Júdu a Sílasa, ktorí vám to aj ústne potvrdia. 28 Pod vedením Svätého Ducha sme spoločne rozhodli, že vás nikto nemá zaťažovať povinnosťami, ktoré nie sú pre spasenie nevyhnutné. 29 Ale je potrebné, aby ste sa zdržiavali všetkého, čo bolo obetované modlám, krvi, mäsa udusených zvierat, nezbavených krvi, a napokon smilstva. Ak sa toho všetkého vyvarujete, budete konať správne. Majte sa dobre.“ 30 Poverení zástupcovia sa teda vybrali do Antiochie, kde zvolali celé zhromaždenie a odovzdali im list. 31 Keď ho bratom prečítali, veľmi sa zaradovali, lebo ich upokojil. 32 Aj Júda a Sílas, ktorým Duch Svätý vnukol prorocké slová, posilňovali a povzbudzovali celý zbor vo viere. 33 Nejaký čas tam zostali a potom ich bratia so želaním pokoja prepustili. 34 Ale Sílas zostal radšej v Antiochii. 35 Aj Pavol a Barnabáš sa tu ešte zdržali, zostali ešte v Antiochii a spolu s mnohými ďalšími vyučovali a zvestovali Krista.

Pavol a Sílas na druhej misijnej ceste

36 Po nejakom čase navrhol Pavol Barnabášovi: „Navštívme opäť našich bratov vo všetkých mestách, kde sme kázali o Pánu Ježišovi. Rád by som videl, ako sa im darí.“ 37 Barnabáš súhlasil a radil, aby spolu so sebou zasa vzali Jána zvaného Marek. 38 Ale Pavol bol proti tomu, lebo Marek ich opustil už v Pamfýlii a nepokračoval s nimi v práci. 39 Nemohli sa dohodnúť, a tak sa radšej rozdelili. Barnabáš vzal so sebou Marka a odplavili sa na Cyprus. 40 Pavol si vybral Sílasa a s požehnamím bratov sa vydali na cestu. Prechádzali Sýriou a Cilíciou a všade upevňovali zbory.

Apostelgeschichte 15 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého