1Då svarade Job Gud:2"Jag vet att du kan göra precis vad du vill och att ingen kan hindra dig.3Du frågar vem det är som så dåraktigt har förnekat din omtanke. Det är jag. Jag talade om saker som jag inte visste någonting om och inte förstod, sådant som var alltför underbart för mig.4Du sa: 'Lyssna, så ska jag tala! Låt mig ställa en fråga till dig och se om du kan besvara den! '5Men nu säger jag: 'Förut har jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig,6och jag avskyr mig själv och ångrar mig i stoft och aska.' "7Sedan Herren avslutat sitt tal till Job, sa han till Elifas från Teman: Jag är arg på dig och dina två vänner. Ni har inte haft rätt i vad ni har sagt om mig, vilket däremot min tjänare Job har haft.8Ta nu sju unga tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte förgöra er, som jag borde, eftersom ni har syndat och inte talat sanning om min tjänare Job."9Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren lyssnade till de böner Job bad för dem.
Herren välsignar Job mer än förut
10När Job bad för sina vänner, gav Herren honom upprättelse och skänkte honom rikedom och lycka. Ja, Herren gav honom dubbelt så mycket som han hade haft tidigare.11Sedan kom alla hans bröder och systrar och forna vänner och firade med honom i hans hem. De tröstade honom efter alla sorger och bedrövelser som Herren hade låtit komma över honom, och var och en av dem gav honom ett stycke silver och en guldring.12Herren välsignade Jobs sista år av livet mer än hans första, så att han kom att få 14.000 får, 6.000 kameler, 1.000 par oxar och 1.000 åsninnor.13Gud gav honom också sju söner och tre döttrar. Den äldsta dottern kallade han Jemima, nästa fick heta Kesia och den yngsta gav han namnet Keren-Happuk.15Ingen flicka i hela landet kunde i skönhet mäta sig med Jobs döttrar. Job gav dem till och med arvsrätt tillsammans med sönerna.16Job levde 140 år efter detta och fick se både barnbarn och barnbarnsbarn.17Hans liv blev långt och innehållsrikt.
Lutherbibel 2017
Hiobs letzte Antwort an den Herrn
1Und Hiob antwortete dem HERRN und sprach:2Ich erkenne, dass du alles vermagst, und nichts, das du dir vorgenommen, ist dir zu schwer.3»Wer ist der, der den Ratschluss verhüllt mit Worten ohne Verstand?« Darum hab ich ohne Einsicht geredet, was mir zu hoch ist und ich nicht verstehe.4»So höre nun, lass mich reden; ich will dich fragen, lehre mich!«5Ich hatte von dir nur vom Hörensagen vernommen; aber nun hat mein Auge dich gesehen.6Darum gebe ich auf und bereue in Staub und Asche.
Gott rechtfertigt Hiob
7Als nun der HERR diese Worte mit Hiob geredet hatte, sprach er zu Elifas von Teman: Mein Zorn ist entbrannt über dich und über deine beiden Freunde; denn ihr habt nicht recht von mir geredet wie mein Knecht Hiob.8So nehmt euch nun sieben junge Stiere und sieben Widder und geht hin zu meinem Knecht Hiob und opfert Brandopfer für euch; aber mein Knecht Hiob soll für euch bitten; denn ihn will ich erhören, dass ich euch nichts Schlimmes antue. Denn ihr habt nicht recht von mir geredet wie mein Knecht Hiob.9Da gingen hin Elifas von Teman, Bildad von Schuach und Zofar von Naama und taten, wie der HERR ihnen gesagt hatte. Und der HERR erhörte Hiob.10Und der HERR wandte das Geschick Hiobs, als er für seine Freunde bat. Und der HERR gab Hiob doppelt so viel, wie er gehabt hatte.11Und es kamen zu ihm alle seine Brüder und alle seine Schwestern und alle, die ihn früher gekannt hatten, und aßen mit ihm in seinem Hause und sprachen ihm zu und trösteten ihn über alles Unglück, das der HERR über ihn hatte kommen lassen. Und ein jeder gab ihm ein Goldstück und einen goldenen Ring.12Und der HERR segnete Hiob fortan mehr als zuvor, er besaß vierzehntausend Schafe und sechstausend Kamele und tausend Joch Rinder und tausend Eselinnen.13Und er bekam sieben Söhne und drei Töchter14und nannte die erste Jemima, die zweite Kezia und die dritte Keren-Happuch*.15Und es fanden sich so schöne Frauen wie die Töchter Hiobs im ganzen Land nicht. Und ihr Vater gab ihnen Erbteil unter ihren Brüdern.16Und Hiob lebte danach hundertvierzig Jahre und sah seine Kinder und Kindeskinder bis in das vierte Glied.17Und Hiob starb alt und lebenssatt.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.