1Ungefär samtidigt började kung Herodes gripa och misshandla flera av församlingens medlemmar.2Han lät halshugga Jakob, Johannes bror,3och när han såg att de judiska ledarna gillade det, arresterade han också Petrus. Detta hände under påskhögtiden*.4Efter arresteringen satte han Petrus i fängelse och lät fyra vaktstyrkor med vardera fyra man bevaka honom. Herodes hade efter påsken tänkt ställa Petrus inför folket och döma honom.5Men medan Petrus satt där fängslad, bad församlingen ivrigt att Gud skulle bevara honom.6Natten innan han skulle ställas inför rätta låg Petrus och sov, fastkedjad mellan två soldater, och utanför celldörren fanns andra soldater som vaktade fängelset.7Då fylldes cellen plötsligt av ljus, och en ängel från Herren stod där. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sa: ”Res dig upp, snabbt!” Och i samma stund föll kedjorna från Petrus händer.8Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna”, och när Petrus gjort det, sa ängeln: ”Bra, svep nu om dig manteln och följ mig.”9Petrus följde med ängeln ut ur cellen, men han trodde hela tiden att det var en syn och inte något som hände i verkligheten.10De passerade först en vaktpost och sedan en till och var till slut framme vid järnporten som ledde ut mot staden. Där öppnade sig porten för dem alldeles av sig själv, det var bara att gå ut! Och sedan de gått nerför gatan en bit, var ängeln plötsligt borta!11När Petrus hade lugnat ner sig, sa han till sig själv: ”Det är sant! Herren sände verkligen sin ängel och räddade mig från Herodes, från allt som judarna hade väntat skulle hända mig.”12Och när han fattat helt och fullt gick han hem till Maria, mamma till Johannes Markus. Där var hela huset fullt av troende som bad till Gud.13Petrus bultade på porten, och en flicka som hette Rhode kom för att låsa upp.14Men när hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon glömde att öppna. Istället sprang hon tillbaka in i huset och berättade för alla att Petrus stod utanför på gatan.15”Du är galen”, ropade de. Men hon gav sig inte, och då sa de: ”Det kanske är hans ängel.*”16Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de äntligen öppnade och såg att det var han, blev de utom sig av häpnad.17Men han gav tecken åt dem att vara tysta och berättade sedan för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Till sist sa han: ”Låt Jakob* och de andra i församlingen få veta vad som har hänt”, och så gick han vidare till en annan plats.18När morgonen kom blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus.19Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och dömde dem samtliga till döden. Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.
Herodes död
20Invånarna i Tyros och Sidon*, som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning, hade gjort Herodes arg och läget var spänt. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred. Och sedan de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida,21fick de löfte om att träffa Herodes. På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på sin tron och talade till dem.22Folket hyllade honom då och ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!”23Men i samma ögonblick lät Herren en ängel göra Herodes sjuk, eftersom Herodes tog emot människors tillbedjan istället för att ge Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.
Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia
24Men budskapet om Jesus spreds till allt fler, och många människor kom till tro.25Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog Johannes Markus med sig.
Lutherbibel 2017
Der Tod des Jakobus und die Befreiung des Petrus
1Um diese Zeit legte der König Herodes Hand an einige von der Gemeinde, sie zu misshandeln.2Er tötete aber Jakobus, den Bruder des Johannes, mit dem Schwert.3Und als er sah, dass es den Juden gefiel, fuhr er fort und nahm auch Petrus gefangen. Es waren aber eben die Tage der Ungesäuerten Brote.4Als er ihn nun ergriffen hatte, warf er ihn ins Gefängnis und überantwortete ihn vier Abteilungen von je vier Soldaten, ihn zu bewachen. Denn er gedachte, ihn nach dem Passafest vor das Volk zu stellen.5So wurde nun Petrus im Gefängnis festgehalten; aber die Gemeinde betete ohne Aufhören für ihn zu Gott.6Und in jener Nacht, als ihn Herodes vorführen lassen wollte, schlief Petrus zwischen zwei Soldaten, mit zwei Ketten gefesselt, und die Wachen vor der Tür bewachten das Gefängnis.7Und siehe, der Engel des Herrn kam herein und Licht leuchtete auf in dem Raum; und er stieß Petrus in die Seite und weckte ihn und sprach: Steh schnell auf! Und die Ketten fielen ihm von seinen Händen.8Und der Engel sprach zu ihm: Gürte dich und zieh deine Schuhe an! Und er tat es. Und er sprach zu ihm: Wirf deinen Mantel um und folge mir!9Und er ging hinaus und folgte ihm und wusste nicht, dass das wahrhaftig geschehe durch den Engel, sondern meinte, eine Erscheinung zu sehen.10Sie gingen aber durch die erste und zweite Wache und kamen zu dem eisernen Tor, das zur Stadt führt; das tat sich ihnen von selber auf. Und sie traten hinaus und gingen eine Gasse weiter, und alsbald verließ ihn der Engel.11Und als Petrus zu sich gekommen war, sprach er: Nun weiß ich wahrhaftig, dass der Herr seinen Engel gesandt und mich aus der Hand des Herodes errettet hat und von allem, was das jüdische Volk erwartete.12Und als er sich besonnen hatte, ging er zum Haus Marias, der Mutter des Johannes mit dem Beinamen Markus, wo viele beieinander waren und beteten.13Als er aber an das äußere Tor klopfte, kam eine Magd mit Namen Rhode, um zu horchen.14Und als sie die Stimme des Petrus erkannte, tat sie vor Freude das Tor nicht auf, lief hinein und verkündete, Petrus stünde vor dem Tor.15Sie aber sprachen zu ihr: Du bist von Sinnen. Doch sie bestand darauf, es wäre so. Da sprachen sie: Es ist sein Engel.16Petrus aber klopfte weiter an. Als sie nun aufmachten, sahen sie ihn und entsetzten sich.17Er aber winkte ihnen mit der Hand, dass sie schweigen sollten, und erzählte ihnen, wie ihn der Herr aus dem Gefängnis geführt hatte, und sprach: Verkündet dies dem Jakobus und den Brüdern. Dann ging er hinaus und zog an einen andern Ort.
Das Ende des Herodes Agrippa
18Als es aber Tag wurde, entstand eine nicht geringe Verwirrung unter den Soldaten, was wohl mit Petrus geschehen sei.19Als aber Herodes ihn holen lassen wollte und ihn nicht fand, verhörte er die Wachen und ließ sie abführen. Dann zog er von Judäa hinab nach Cäsarea und blieb dort eine Zeit lang.20Er wollte aber Krieg führen gegen die Einwohner von Tyrus und Sidon. Sie aber kamen einmütig zu ihm und überredeten Blastus, den Kämmerer des Königs, und baten um Frieden, weil ihr Land seine Nahrung aus dem Land des Königs bekam.21Und an einem festgesetzten Tag legte Herodes das königliche Gewand an, setzte sich auf den Thron und hielt eine Rede an sie.22Das Volk aber rief ihm zu: Das ist Gottes Stimme und nicht die eines Menschen!23Alsbald schlug ihn der Engel des Herrn, weil er Gott nicht die Ehre gab. Und von Würmern zerfressen, gab er den Geist auf.24Und das Wort Gottes wuchs und breitete sich aus.25Barnabas und Saulus aber kehrten zurück, nachdem sie in Jerusalem ihre Aufgabe erfüllt hatten, und nahmen mit sich Johannes, der den Beinamen Markus hat.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.