1Snart fick Jesus sändebud och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot budskapet om Jesus.2Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, började de troende judarna anklaga honom och säga:3”Varför har du besökt sådana som inte är judar och till och med ätit med dem?”4Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa:5”En dag, när jag var i staden Joppe, kom Guds Ande över mig medan jag bad och jag fick se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig.6När jag undersökte den närmare, fick jag se att den innehöll alla slags vilda och tama djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land.7Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät.’8Men jag svarade: ’Nej, aldrig, Herre. Jag har aldrig ätit något som Gud har förbjudit i Moses lag.’*9Men rösten från himlen hördes igen och sa: ’Om Gud har gjort något tillåtet, ska du inte behandla det som förbjudet.’10Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltihop upp till himlen igen.11I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig,12och Guds Ande sa till mig att följa med dem utan att oroa mig för att de inte var judar. De här sex männen från församlingen i Joppe följde också med mig, och vi kom så småningom hem till den man som skickat budbärarna.13Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon Petrus,14för han har något att berätta, som kan rädda både dig och de andra i ditt hus.’15Men jag hann inte mer än börja tala, förrän Guds heliga Ande kom och fyllde dem, precis som han fyllde oss den första tiden.16Då mindes jag att Herren Jesus hade sagt: ’Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med Guds heliga Ande.’17Så om nu Gud gav dessa människor samma gåva som han gav till oss judar som tror på Herren Jesus Kristus, vad kunde jag göra åt det?”18När de andra hörde detta var det slut på deras invändningar, och de började hylla Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk chansen att vända sig bort från synden och få evigt liv.”
Församlingen i Antiochia
19De troende från Jerusalem, som hade skingrats under den förföljelse som startade efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De hade under vägen spridit budskapet om Jesus, fast bara till judarna.20Men några av de troende, som var från Cypern och Kyrene, reste till Antiochia, och där talade de också till icke-judar och berättade de glada nyheterna om Herren Jesus.21Och Gud gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och började följa Herren.22Ryktet om detta nådde efter ett tag församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas.23När han kom fram till Antiochia och fick se vad Gud i sin godhet hade gjort i den staden, blev han glad och uppmanade de troende att av hela hjärtat hålla sig till Herren Jesus.24Barnabas var en kärleksfull man, fylld av Guds heliga Ande och stark i tron, och han fick därför vara med och vinna ännu fler för Herren.25Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul,26och när han hittat honom tog han honom med tillbaka till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som Jesus efterföljare första gången kallades kristna*.27Under den här tiden kom några personer från Jerusalem dit som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom.28En av dem, som hette Agabos, drevs av Guds Ande att resa sig upp på en samling och förutsäga att en svår hungersnöd skulle drabba hela romarriket ‑ den inträffade sedan under kejsar Claudius regering.29Jesus efterföljare i Antiochia beslöt därför att skicka understöd till de troende i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han hade råd med.30De samlade sedan ihop gåvorna och överlämnade dem till Barnabas och Saul, som fick i uppdrag att överlämna dem till församlingsledarna i Jerusalem.
Lutherbibel 2017
Petrus in Jerusalem
1Es hörten aber die Apostel und die Brüder in Judäa, dass auch die Heiden Gottes Wort angenommen hätten.2Und als Petrus hinaufkam nach Jerusalem, stritten die aus der Beschneidung mit ihm3und sprachen: Du bist zu unbeschnittenen Männern gegangen und hast mit ihnen gegessen.4Petrus aber fing an und erzählte es ihnen der Reihe nach und sprach:5Ich war in der Stadt Joppe im Gebet und sah in Verzückung ein Gesicht: Ich sah ein Gefäß herabkommen wie ein großes leinenes Tuch, an vier Zipfeln niedergelassen vom Himmel; das kam bis zu mir.6Als ich genau hineinschaute, sah ich vierfüßige Tiere der Erde und wilde Tiere und kriechende Tiere und Vögel des Himmels.7Ich hörte aber auch eine Stimme, die sprach zu mir: Steh auf, Petrus, schlachte und iss!8Ich aber sprach: O nein, Herr; denn es ist nie etwas Gemeines oder Unreines in meinen Mund gekommen.9Aber die Stimme antwortete zum zweiten Mal vom Himmel: Was Gott rein gemacht hat, das nenne du nicht unrein.10Das geschah aber dreimal; und alles wurde wieder gen Himmel hinaufgezogen.11Und siehe, auf einmal standen drei Männer vor dem Hause, in dem wir waren, von Cäsarea zu mir gesandt.12Der Geist aber sprach zu mir, ich sollte mit ihnen gehen und nicht zweifeln. Es kamen aber mit mir auch diese sechs Brüder und wir gingen in das Haus des Mannes.13Der berichtete uns, wie er gesehen habe einen Engel in seinem Hause stehen, der gesprochen habe: Sende nach Joppe und lass holen Simon, mit dem Beinamen Petrus;14der wird dir die Botschaft sagen, durch die du selig wirst und dein ganzes Haus.15Als ich aber anfing zu reden, fiel der Heilige Geist auf sie ebenso wie am Anfang auf uns.16Da dachte ich an das Wort des Herrn, als er sagte: Johannes hat mit Wasser getauft; ihr aber sollt mit dem Heiligen Geist getauft werden.17Wenn nun Gott ihnen die gleiche Gabe gegeben hat wie auch uns, die wir zum Glauben gekommen sind an den Herrn Jesus Christus: Wer war ich, dass ich Gott wehren könnte?18Als sie das hörten, schwiegen sie still und lobten Gott und sprachen: So hat Gott auch den Heiden die Umkehr gegeben, die zum Leben führt!
Erste Christen in Antiochia
19Die aber zerstreut waren wegen der Verfolgung, die sich wegen Stephanus erhob, gingen bis nach Phönizien und Zypern und Antiochia und verkündigten das Wort niemandem als allein den Juden.20Es waren aber einige unter ihnen, Männer aus Zypern und Kyrene, die kamen nach Antiochia und redeten auch zu den Griechen* und predigten das Evangelium vom Herrn Jesus.21Und die Hand des Herrn war mit ihnen und eine große Zahl wurde gläubig und bekehrte sich zum Herrn.22Es kam aber die Kunde davon der Gemeinde zu Jerusalem zu Ohren; und sie sandten Barnabas, dass er nach Antiochia ginge.23Als dieser dort hingekommen war und die Gnade Gottes sah, wurde er froh und ermahnte sie alle, mit festem Herzen an dem Herrn zu bleiben;24denn er war ein bewährter Mann, voll Heiligen Geistes und Glaubens. Und viel Volk wurde für den Herrn gewonnen.25Barnabas aber ging nach Tarsus, Saulus zu suchen.26Und als er ihn fand, brachte er ihn nach Antiochia. Und sie blieben ein ganzes Jahr in der Gemeinde und lehrten viele. – In Antiochia wurden die Jünger zuerst Christen genannt.27In diesen Tagen kamen Propheten von Jerusalem nach Antiochia.28Und einer von ihnen mit Namen Agabus trat auf und sagte durch den Geist eine große Hungersnot voraus, die über den ganzen Erdkreis kommen sollte; dies geschah unter dem Kaiser Klaudius.29Aber unter den Jüngern beschloss ein jeder, nach seinem Vermögen den Brüdern, die in Judäa wohnten, eine Gabe zu senden.30Das taten sie auch und schickten sie zu den Ältesten durch Barnabas und Saulus.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.