Apostelgeschichte 1 | Nya Levande Bibeln Lutherbibel 2017

Apostelgeschichte 1 | Nya Levande Bibeln

Löftet om Guds heliga Ande. Jesus återvänder till himlen

1 Käre Theofilos! I min första bok* berättade jag för dig om allt som Jesus gjorde och lärde 2 ända fram till den dag då han togs upp till himlen. Efter att han lidit och dött och sedan uppstått från de döda, visade han sig för de män som han utsett till sina speciella sändebud* och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under 40 dagar visade han sig för dem och berättade om Guds plan att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och med Guds heliga Andes hjälp gav han dem sina befallningar. 4 Vid ett av dessa tillfällen, då han åt med sina sändebud, sa han till dem: ”Lämna inte Jerusalem förrän min Far i himlen har sänt det som han har lovat, det som jag redan tidigare har talat med er om. 5 Johannes döparen döpte er med vatten, men om några få dagar ska ni bli döpta med Guds heliga Ande.” 6 En annan gång när de var samlade frågade sändebuden Jesus: ”Herre, är det nu du ska befria Israel och låta oss bli ett mäktigt land igen?” 7 Han svarade då: ”Den tidpunkten bestämmer min Far i himlen, det är inget som ni får veta. 8 Men när Guds heliga Ande kommer över er ska ni få kraft, och ni ska berätta för alla om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och ut över hela jorden.” 9 Strax efteråt lyftes han upp mot himlen, och medan de stod och stirrade efter honom försvann han i ett moln. 10 De försökte att få se ännu en skymt av honom, men då stod plötsligt två vitklädda män bland dem 11 och sa: ”Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Jesus har tagits upp från er och återvänt till himlen, men en dag ska han komma tillbaka på samma sätt som han for upp!”

Mattias väljs till att ersätta Judas

12 När allt detta hände befann sig Jesus sändebud på Olivberget, som ligger knappt en kilometer från Jerusalem. Men nu återvände de till staden 13 och gick upp till det rum på andra våningen där de brukade träffas. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon, som också kallades seloten*, och Judas, son till Jakob. 14 Alla dessa bad ständigt tillsammans. Flera kvinnor, bland annat Maria, Jesus mamma, brukade också komma dit, liksom Jesus bröder. 15 Några dagar senare, när omkring 120 av Jesus efterföljare var samlade, reste sig Petrus upp och sa: 16 ”Kära syskon, redan för länge sedan förutsa Guds heliga Ande genom kung David vad som skulle hända med Judas, han som visade vägen för dem som arresterade Jesus. Och nu har det som var förutsagt i Skriften* blivit verklighet.* 17 Som ni vet var Judas en av oss. Han var utsedd att vara Jesus speciella sändebud precis som vi. 18 Men han blev en förrädare, och för de pengar han fick köpte han en åker, och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut. 19 Nyheten om hans död spred sig snabbt bland alla människor i Jerusalem, och de kallade platsen Akeldamak på arameiska*, det betyder ’Blodsåkern’. 20 Och David skriver alltså i Psaltaren: ’Låt hans hem bli öde, ingen ska bo där mer’, och: ’Låt hans uppgift tas över av någon annan.’* 21 Därför måste vi nu välja någon annan som kan ta Judas plats, någon som tillsammans med oss kan berätta om att Herren Jesus har uppstått från de döda. Låt oss välja en person som har varit med oss under hela den tid då vi var tillsammans med Herren, från den gången då han döptes av Johannes döparen, till den dag då han togs upp till himlen.” 23 Man föreslog då två män: Josef Barsabbas, som också kallades Justus, och Mattias. 24 Sedan bad hela gruppen: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utsett 25 till ditt sändebud istället för Judas, som svek sitt uppdrag och har gått till den plats där han hör hemma.” 26 Sedan drog de lott, och på det sättet blev Mattias vald till sändebud tillsammans med de andra elva.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lutherbibel 2017

Christi Himmelfahrt

1 Den ersten Bericht habe ich gegeben, lieber Theophilus, von all dem, was Jesus von Anfang an tat und lehrte 2 bis zu dem Tag, an dem er aufgenommen wurde, nachdem er den Aposteln, die er erwählt hatte, durch den Heiligen Geist Weisung gegeben hatte. 3 Ihnen zeigte er sich nach seinem Leiden durch viele Beweise als der Lebendige und ließ sich sehen unter ihnen vierzig Tage lang und redete mit ihnen vom Reich Gottes. 4 Und als er mit ihnen beim Mahl war, befahl er ihnen, Jerusalem nicht zu verlassen, sondern zu warten auf die Verheißung des Vaters, die ihr – so sprach er – von mir gehört habt; 5 denn Johannes hat mit Wasser getauft, ihr aber sollt mit dem Heiligen Geist getauft werden nicht lange nach diesen Tagen. 6 Die nun zusammengekommen waren, fragten ihn und sprachen: Herr, wirst du in dieser Zeit wieder aufrichten das Reich für Israel? 7 Er sprach aber zu ihnen: Es gebührt euch nicht, Zeit oder Stunde zu wissen, die der Vater in seiner Macht bestimmt hat; 8 aber ihr werdet die Kraft des Heiligen Geistes empfangen, der auf euch kommen wird, und werdet meine Zeugen sein in Jerusalem und in ganz Judäa und Samarien und bis an das Ende der Erde. 9 Und als er das gesagt hatte, wurde er vor ihren Augen emporgehoben, und eine Wolke nahm ihn auf, weg vor ihren Augen. 10 Und als sie ihm nachsahen, wie er gen Himmel fuhr, siehe, da standen bei ihnen zwei Männer in weißen Gewändern. 11 Die sagten: Ihr Männer von Galiläa, was steht ihr da und seht gen Himmel? Dieser Jesus, der von euch weg gen Himmel aufgenommen wurde, wird so wiederkommen, wie ihr ihn habt gen Himmel fahren sehen. 12 Da kehrten sie nach Jerusalem zurück von dem Berg, der Ölberg heißt und nahe bei Jerusalem liegt, einen Sabbatweg entfernt. 13 Und als sie hineinkamen, stiegen sie hinauf in das Obergemach des Hauses, wo sie sich aufzuhalten pflegten: Petrus, Johannes, Jakobus und Andreas, Philippus und Thomas, Bartholomäus und Matthäus, Jakobus, der Sohn des Alphäus, und Simon der Zelot und Judas, der Sohn des Jakobus. 14 Diese alle hielten einmütig fest am Gebet samt den Frauen und Maria, der Mutter Jesu, und seinen Brüdern.

Die Nachwahl des zwölften Apostels

15 Und in diesen Tagen trat Petrus auf unter den Brüdern – es war aber eine Menge beisammen von etwa hundertzwanzig – und sprach: 16 Ihr Männer, liebe Brüder, es musste das Wort der Schrift erfüllt werden, das der Heilige Geist durch den Mund Davids vorausgesagt hat über Judas, der denen den Weg zeigte, die Jesus gefangen nahmen; 17 denn er wurde zu uns gezählt und hatte Anteil am gleichen Dienst. 18 Der erwarb einen Acker von dem ungerechten Lohn und stürzte vornüber und barst mitten entzwei, und alle seine Eingeweide quollen hervor. 19 Und es ist allen bekannt geworden, die in Jerusalem wohnen, sodass dieser Acker in ihrer Sprache genannt wird: Hakeldamach, das heißt Blutacker. 20 Denn es steht geschrieben im Buch der Psalmen: »Seine Behausung soll verwüstet werden, und niemand wohne darin«, und: »Sein Amt empfange ein andrer.« 21 So muss nun einer von den Männern, die bei uns gewesen sind die ganze Zeit über, als der Herr Jesus unter uns ein und aus gegangen ist – 22 seit seiner Taufe durch Johannes bis zu dem Tag, an dem er von uns genommen wurde –, mit uns Zeuge seiner Auferstehung werden. 23 Und sie stellten zwei auf: Josef, genannt Barsabbas, mit dem Beinamen Justus, und Matthias, 24 und beteten und sprachen: Herr, der du aller Herzen kennst, zeige an, welchen du erwählt hast von diesen beiden, 25 dass er diesen Dienst und das Apostelamt empfange, das Judas verlassen hat, um an seinen Ort zu gehen. 26 Und sie warfen das Los über sie und das Los fiel auf Matthias; und er wurde hinzugezählt zu den elf Aposteln.