Psalm 73 | Nya Levande Bibeln

Gud är rättvis

1 Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan. 2 Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner. 3 Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång. 4 Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående. 5 De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra. 6 Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet! 7 Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan. 8 Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra. 9 De skryter som om de ägde både himmel och jord. 10 De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger. 11 "Förstår Gud vad som händer?" frågar de. 12 Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare. 13 Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda? 14 Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat. 15 Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk. 16 Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång. 17 Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans. 18 Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet. 19 I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse. 20 Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig. 21 När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade, 22 då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte. 23 Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand! 24 Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel. 25 Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden? 26 Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva. 27 Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom. 28 Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.

Hoffnung für alle

Geht es den Menschen ohne Gott besser?

1 Ein Lied von Asaf. Gott ist gut zu Israel, zu allen, die ein reines Herz haben. Das kann niemand bestreiten! 2 Ich aber wäre beinahe gestrauchelt; es fehlte nicht viel, und ich wäre zu Fall gekommen. 3 Denn ich beneidete die überheblichen Menschen: Ihnen geht es so gut, obwohl Gott ihnen gleichgültig ist. 4 Ihr Leben lang haben sie keine Schmerzen, sie strotzen vor Gesundheit und Kraft. 5 Sie müssen sich nicht abplagen wie andere Menschen, und die täglichen Sorgen sind ihnen ganz und gar fremd. 6 Wie ein Schmuckstück tragen sie ihren Stolz zur Schau, ja, sie prahlen sogar mit ihren Gewalttaten. 7 In ihren feisten Gesichtern spiegelt sich die Bosheit ihres Herzens wider. 8 Mit Verachtung schauen sie auf andere herab und verhöhnen sie, mit zynischen Worten setzen sie jeden unter Druck. 9 Sie tun, als kämen ihre Worte vom Himmel; sie meinen, ihre Sprüche seien für die ganze Menschheit wichtig. 10 Darum läuft sogar Gottes Volk ihnen nach, gierig saugt es ihre Worte auf wie frisches Wasser.* 11 Denn diese eingebildeten Leute sagen: »Gott kümmert sich um nichts – wie sollte er auch? Er thront weit oben und weiß nicht, was sich hier unten abspielt!« 12 Selbstsicher und sorglos leben sie in den Tag hinein, ihr Vermögen und ihre Macht werden immer größer. 13 War es denn völlig umsonst, dass ich mir ein reines Gewissen bewahrte und mir nie etwas zuschulden kommen ließ? 14 Jeder Tag wird mir zur Qual, eine Strafe ist er schon am frühen Morgen! 15 Hätte ich mir vorgenommen: »Ich will genauso vermessen reden wie sie!«, dann hätte ich dein ganzes Volk verraten. 16 Also versuchte ich zu begreifen, warum es dem Gottlosen gut und dem Frommen schlecht geht, aber es war viel zu schwer für mich. 17 Schließlich ging ich in dein Heiligtum, und dort wurde mir auf einmal klar: Entscheidend ist, wie ihr Leben endet! 18 Du stellst sie auf schlüpfrigen Boden und wirst sie ins Verderben stürzen. 19 Ganz plötzlich wird sie das Entsetzen packen, sie werden ein Ende mit Schrecken nehmen. 20 Wie ein Traum beim Erwachen verschwindet, so vergehen sie, wenn du dich erhebst, o Herr. 21 Als ich verbittert war und mich vor Kummer verzehrte, 22 da war ich dumm wie ein Stück Vieh, ich hatte nichts begriffen. 23 Jetzt aber bleibe ich immer bei dir, und du hältst mich bei der Hand. 24 Du führst mich nach deinem Plan und nimmst mich am Ende in Ehren auf. 25 Herr, wenn ich nur dich habe, bedeuten Himmel und Erde mir nichts. 26 Selbst wenn meine Kräfte schwinden und ich umkomme, so bist du, Gott, doch allezeit meine Stärke – ja, du bist alles, was ich brauche*! 27 Eines ist sicher: Wer dich ablehnt, wird zugrunde gehen; du vernichtest jeden, der dir die Treue bricht. 28 Ich aber darf dir immer nahe sein, das ist mein ganzes Glück! Dir vertraue ich, HERR, mein Gott; von deinen großen Taten will ich allen erzählen.

Psalm 73 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

Gud är rättvis

Geht es den Menschen ohne Gott besser?