Lukas 18 | Nya Levande Bibeln

Bilden om den envisa änkan

1 En gång, när Jesus ville visa sina efterföljare hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här bilden för dem: 2 ”I en stad fanns det en domare, en ond man som inte visade respekt för vare sig Gud eller människor. 3 I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’ 4 Under lång tid struntade han i henne, men till slut började hon gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: ’Visserligen brukar jag inte visa respekt för vare sig Gud eller människor, men den här kvinnan gör mig galen. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Jag är trött på hennes ständiga tjat!’ ” 6 Sedan sa Herren Jesus: ”Om till och med en så ond och orättvis man som denna domare kan ge med sig, 7 tror ni inte då att Gud vill ge rätt åt dem som tillhör honom, när de ber till honom dag och natt? 8 Jo, jag försäkrar er att han inte ska låta dem vänta. Men frågan är: Kommer jag, Människosonen*, att hitta någon som tror, den dag jag kommer tillbaka?”

Bilden om farisén och tullindrivaren

9 En annan gång vände sig Jesus till några som skröt med att de alltid följde Guds vilja och som såg ner på andra människor. Jesus berättade en bild för dem, och sa: 10 ”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé*, den andre var tullindrivare*. 11 Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som tullindrivaren där borta! Jag lurar inte någon, jag stjäl inte från andra, jag är inte otrogen i mitt äktenskap, 12 jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel* av allt jag tjänar.’ 13 Men tullindrivaren stod på avstånd och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna för bröstet i förtvivlan och ropade: ’Gud, förlåt mig, jag är en syndare!’ 14 Och jag säger er, att det var han, och inte farisén, som gick hem skuldfri inför Gud! För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”

Jesus ber för barnen

15 Några föräldrar kom också fram till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem och be för dem. Men hans efterföljare fick se det och körde bort dem. 16 Då kallade Jesus till sig barnen och sa till sina efterföljare: ”Skicka inte iväg dem. Låt barnen komma till mig, för alla som vill tillhöra Guds eget folk måste bli som de.* 17 Ja, jag försäkrar er, att den som inte blir som ett litet barn kommer överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk.”

Jesus talar med en rik man

18 En högt uppsatt man frågade Jesus: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” 19 ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Det finns bara en som är god, och det är Gud. 20 Och hans bud kan du redan: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt, Visa respekt för dina föräldrar.*’ ” 21 Mannen svarade: ”Alla dessa bud har jag hållit ända sedan jag var ung.” 22 Då sa Jesus till honom: ”Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” 23 Men när mannen hörde det, gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik. 24 Jesus såg efter honom när han gick och sa sedan till sina efterföljare: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att få tillhöra Guds eget folk!* 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en som är rik att underordna sig Gud så att han får tillhöra Guds eget folk.” 26 De som hörde detta utropade: ”Vem i all världen kan då bli räddad?” 27 Jesus svarade: ”Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allting möjligt!” 28 Då sa Petrus: ”Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig.” 29 ”Ja”, svarade Jesus, ”och jag försäkrar er, att var och en som lämnar hus eller fru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för att få tillhöra Guds eget folk,* 30 han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande världen.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

31 Jesus samlade sedan sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg till Jerusalem, och där ska allt det som Gud har låtit profeterna* skriva om mig, Människosonen*, bli verklighet. 32 Jag ska bli förrådd och överlämnad till de romerska myndigheterna*, och jag ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på mig 33 och piska mig och till slut döda mig, och på den tredje* dagen ska jag uppstå från de döda igen.” 34 Men hans efterföljare fattade inte ett dugg. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och därför begrep de ingenting.

Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko

35 På sin väg mot Jerusalem närmade sig Jesus staden Jeriko, tillsammans med en stor folkmassa. Och då satt där en blind man vid vägkanten och tiggde. Mannen hörde folket komma på vägen och frågade nyfiket vad som stod på. 37 När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, 38 började han ropa: ”Jesus, du som ska ärva kung Davids tron,* ha medlidande med mig!” 39 Folket som gick framför Jesus försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med mig!” 40 När Jesus hörde detta, stannade han och sa till folket att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom sedan: 41 ”Vad vill du att jag ska göra för dig?””Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!” 42 Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har botat dig.” 43 Och genast kunde mannen se! Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det ärade Gud.

Hoffnung für alle

Das Gleichnis vom Richter und der Witwe

1 Wie wichtig es ist, unermüdlich zu beten und dabei nicht aufzugeben, machte Jesus durch ein Gleichnis deutlich: 2 »In einer Stadt lebte ein Richter, dem Gott und die Menschen gleichgültig waren. 3 In derselben Stadt lebte auch eine Witwe. Diese bestürmte ihn Tag für Tag mit ihrer Not: ›Verhilf mir doch endlich zu meinem Recht!‹ 4 Lange Zeit stieß sie bei ihm auf taube Ohren, aber schließlich sagte er sich: ›Mir sind zwar Gott und die Menschen gleichgültig, 5 aber diese Frau lässt mir einfach keine Ruhe. Ich muss ihr zu ihrem Recht verhelfen, sonst wird sie am Ende noch handgreiflich.‹« 6 Und Jesus, der Herr, erklärte dazu: »Ihr habt gehört, was dieser ungerechte Richter gesagt hat. 7 Wenn schon er so handelt, wie viel mehr wird Gott seinen Auserwählten zum Recht verhelfen, die ihn Tag und Nacht darum bitten! Wird er sie etwa lange warten lassen? 8 Ich sage euch, er wird ihnen schnellstens helfen. Die Frage ist: Wird der Menschensohn, wenn er kommt, auf der Erde überhaupt noch Menschen mit einem solchen Glauben finden?«

Das Gleichnis vom Pharisäer und vom Zolleinnehmer

9 Jesus erzählte ein weiteres Gleichnis. Er wandte sich damit besonders an die Menschen, die selbstgerecht sind und auf andere herabsehen: 10 »Zwei Männer gingen hinauf in den Tempel, um zu beten. Der eine war ein Pharisäer, der andere ein Zolleinnehmer. 11 Selbstsicher stand der Pharisäer dort und betete: ›Ich danke dir, Gott, dass ich nicht so bin wie andere Leute: kein Räuber, kein Betrüger, kein Ehebrecher und auch nicht wie dieser Zolleinnehmer da hinten. 12 Ich faste zwei Tage in der Woche und gebe von allen meinen Einkünften* den zehnten Teil für dich.‹ 13 Der Zolleinnehmer dagegen blieb verlegen am Eingang stehen und wagte es nicht einmal aufzusehen. Schuldbewusst betete er:* ›Gott, sei mir gnädig und vergib mir, ich weiß, dass ich ein Sünder bin!‹ 14 Ihr könnt sicher sein, dieser Mann ging von seiner Schuld befreit nach Hause, nicht aber der Pharisäer. Denn wer sich selbst ehrt, wird gedemütigt werden; aber wer sich selbst erniedrigt, wird geehrt werden.«

Jesus und die Kinder

15 Einige Eltern brachten ihre kleinen Kinder zu Jesus, damit er ihnen die Hände auflegte. Die Jünger sahen das, fuhren sie an und wollten sie wegschicken. 16 Doch Jesus rief die Kinder zu sich und sagte: »Lasst die Kinder zu mir kommen und haltet sie nicht zurück, denn Menschen wie ihnen gehört Gottes Reich. 17 Ich versichere euch: Wer sich Gottes Reich nicht wie ein Kind schenken lässt, der wird ganz sicher nicht hineinkommen.«

Die Reichen und das Reich Gottes

18 Jesus wurde von einem angesehenen Mann gefragt: »Guter Lehrer, was muss ich tun, um das ewige Leben zu bekommen?« 19 Jesus entgegnete: »Weshalb nennst du mich gut? Es gibt nur einen, der gut ist, und das ist Gott. 20 Du kennst doch die Gebote: Du sollst nicht die Ehe brechen! Du sollst nicht töten! Du sollst nicht stehlen! Sag nichts Unwahres über deinen Mitmenschen! Ehre deinen Vater und deine Mutter!«* 21 Der Mann antwortete: »An all das habe ich mich von Jugend an gehalten.« 22 Als Jesus das hörte, erwiderte er: »Etwas fehlt dir noch. Verkaufe alles, was du hast, und verteil das Geld an die Armen. Damit wirst du im Himmel einen Reichtum gewinnen, der niemals verloren geht. Und dann komm und folge mir nach!« 23 Als der Mann das hörte, wurde er sehr traurig, denn er war überaus reich. 24 Jesus merkte es und sagte: »Wie schwer ist es doch für Menschen, die viel besitzen, in Gottes Reich zu kommen! 25 Eher geht ein Kamel durch ein Nadelöhr, als dass ein Reicher in Gottes Reich kommt.« 26 »Wer kann dann überhaupt gerettet werden?«, fragten ihn seine Zuhörer. 27 Er antwortete: »Was für Menschen unmöglich ist, ist für Gott möglich.« 28 Jetzt fragte Petrus: »Aber wie ist es nun mit uns? Wir haben doch unseren Besitz aufgegeben und sind mit dir gegangen.« 29 Jesus sagte zu seinen Jüngern gewandt: »Ich versichere euch: Jeder, der sein Haus, seine Frau, seine Geschwister, seine Eltern oder seine Kinder zurücklässt, um sich für Gottes Reich einzusetzen, 30 der bekommt es hier auf dieser Erde vielfach wieder, und dann in der zukünftigen Welt das ewige Leben.«

Jesus kündigt zum dritten Mal seinen Tod und seine Auferstehung an

31 Jesus nahm seine zwölf Jünger beiseite und sagte ihnen: »Wir gehen jetzt nach Jerusalem. Dort wird sich alles erfüllen, was die Propheten über den Menschensohn geschrieben haben. 32 Man wird ihn denen übergeben, die Gott nicht kennen. Die werden ihren Spott mit ihm treiben, ihn misshandeln, anspucken 33 und schließlich auspeitschen und töten. Aber am dritten Tag wird er von den Toten auferstehen.« 34 Die Jünger begriffen nichts. Was Jesus damit sagen wollte, blieb ihnen verborgen, und sie verstanden es nicht.

Ein Blinder wird geheilt

35 Jesus und seine Jünger waren unterwegs nach Jericho. In der Nähe der Stadt saß ein Blinder an der Straße und bettelte. 36 Er hörte den Lärm der vorbeiziehenden Menge und fragte nach, was da los sei. 37 Einige riefen ihm zu: »Jesus aus Nazareth kommt vorbei!« 38 Als er das hörte, schrie er laut: »Jesus, du Sohn Davids, hab Erbarmen mit mir!« 39 Die Leute, die der Menschenmenge vorausliefen, fuhren ihn an, er solle still sein. Aber er schrie nur noch lauter: »Du Sohn Davids, hab Erbarmen mit mir!« 40 Jesus blieb stehen und ließ den Mann zu sich führen. Als dieser nahe herangekommen war, fragte Jesus ihn: 41 »Was soll ich für dich tun?« »Herr«, flehte ihn der Blinde an, »ich möchte sehen können!« 42 »Du sollst sehen können!«, sagte Jesus zu ihm. »Dein Glaube hat dich geheilt.« 43 Im selben Augenblick konnte der Blinde sehen. Er folgte Jesus und lobte Gott. Und auch alle, die seine Heilung miterlebt hatten, lobten und dankten Gott.

Lukas 18 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle