Lukas 17 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

Lukas 17 | Nya Levande Bibeln

Om synd, tro och förlåtelse

1 En dag varnade Jesus sina efterföljare och sa: ”Det kommer alltid att finnas sådant som frestar människor att synda. Men olycka ska drabba den som frestar andra. 2 Ja, det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska leva kvar och kunna vilseleda någon av dessa som med ett barns tillit tror på mig. 3 Jag varnar er! Om en människa har handlat fel, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig. 4 Ja, även om hon handlar fel mot dig sju* gånger om dagen och sju gånger ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta henne.” 5 En dag sa de närmaste efterföljarna till Herren Jesus: ”Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.” 6 ”Mer tro?”, svarade Herren. ”Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.”

Tjänaren som gör sin plikt

7 Jesus sa också: ”Tänk er att ni har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren. Inte säger ni då till honom: ’Slå dig genast ner vid bordet och ät.’ 8 Nej, ni säger: ’Gör i ordning kvällsmaten åt mig och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’ 9 Ni skulle heller inte tacka tjänaren, för han gjorde ju bara det han fick order om. 10 Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är vanliga enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”

Jesus botar tio spetälska

11 På sin fortsatta vandring mot Jerusalem kom Jesus till gränsen mellan Galileen och Samarien. 12 Där gick han in i en by, och plötsligt kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort 13 och ropade: ”Herre Jesus, ha medlidande med oss!” 14 Då såg han på dem och sa: ”Gå till prästerna och låt dem undersöka er!”* Och medan de var på väg dit blev de friska! 15 En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud. 16 Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Och den mannen var från Samarien*. 17 Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev friska? Var är de andra nio? 18 Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att tacka Gud?” 19 Och till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”

Guds nya värld

20 En dag frågade fariseerna* Jesus när Gud skulle ge dem en kung som kunde regera över dem. Men Jesus svarade dem: ”Gud själv regerar redan bland människorna, men inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina fysiska ögon.* 21 Man kan inte säga: ’Här är vår kung’, eller: ’Där är vår kung’. Nej! Gud regerar inom er.*” 22 Senare förklarade han detta närmare för sina efterföljare och sa: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda dag tillsammans med mig, Människosonen*, i Guds nya värld, men ni ska inte få det.* 23 Man ska säga till er: ’Han har kommit tillbaka. Där är han’, eller: ’Här är han’. Men tro det inte och gå inte dit. 24 För när jag, Människosonen, verkligen återvänder blir det lika tydligt som när blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten. 25 Men innan detta händer måste jag lida svårt och bli avvisad av detta släkte som inte vill tro. 26 När jag, Människosonen, kommer tillbaka ska världen vara lika sorglös som på Noas tid. 27 Då åt man och drack och gifte sig ‑ allt var precis som vanligt ‑ ända till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allihop. 28 Likadant var det på Lots tid.* Människorna höll på med sina dagliga sysslor. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allihop. 30 Precis så ska det vara när jag, Människosonen, kommer tillbaka. 31 Den dagen får den som är uppe på taket* och har vad han äger inne i huset inte gå in i huset för att packa, och den som är ute på åkern får inte först springa hem. 32 Kom ihåg vad som hände med Lots fru! 33 Den som klamrar sig fast vid livet ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för Gud ska rädda det. 34 Ja, den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar. 35 Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.*” 37 Då frågade hans efterföljare: ”Herre, var någonstans kommer detta att hända?”Jesus svarade: ”Det ska vara lika tydligt som när gamarna samlas runt en död kropp.”

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hoffnung für alle

Achtet aufeinander und vergebt!

1 »Es kann nicht ausbleiben, dass Dinge geschehen, die Menschen vom Glauben abbringen«, warnte Jesus seine Jünger. »Aber wehe dem, der daran schuld ist! 2 Es wäre besser für ihn, mit einem Mühlstein um den Hals ins Meer geworfen zu werden, als dass er einen dieser kleinen, unbedeutenden Menschen zu Fall bringt. 3 Nehmt euch also in Acht! Wenn dein Bruder Schuld auf sich geladen hat, dann weise ihn zurecht. Bereut er sein Handeln, dann vergib ihm! 4 Und wenn er dir siebenmal am Tag Unrecht tut und dich immer wieder um Vergebung bittet: Vergib ihm!«

Die Macht des Glaubens

5 Die Apostel baten Jesus, den Herrn: »Hilf uns, dass unser Glaube größer wird!« 6 Darauf antwortete er: »Wenn euer Glaube nur so groß wäre wie ein Senfkorn, könntet ihr zu diesem Maulbeerbaum sagen: ›Reiß dich mitsamt deinen Wurzeln aus der Erde und verpflanze dich ins Meer!‹ – es würde sofort geschehen.«

Der selbstverständliche Dienst

7 »Stellt euch vor«, sagte Jesus zu seinen Jüngern, »ihr habt einen Knecht, der vom Pflügen oder Schafehüten heimkommt. Was tut ihr dann? Sagt ihr etwa zu ihm: ›Komm an den Tisch und iss‹? 8 Doch bestimmt nicht! Ihr gebt ihm den Auftrag: ›Mach mir etwas zu essen, binde dir eine Schürze um und bediene mich bei Tisch! Wenn ich fertig bin, dann kannst du auch essen und trinken.‹ 9 Kann der Knecht dafür etwa einen besonderen Dank erwarten? Ich meine nicht! Es gehört doch schließlich zu seiner Arbeit. 10 Das gilt auch für euch. Wenn ihr alles getan habt, was ich euch befohlen habe, dann sollt ihr sagen: ›Wir sind einfache Knechte und haben nur unseren Auftrag ausgeführt!‹«

Nur einer dankt

11 Auf dem Weg nach Jerusalem zog Jesus mit seinen Jüngern durch das Grenzgebiet von Samarien und Galiläa. 12 Kurz vor einem Dorf begegneten ihm zehn Aussätzige. Im vorgeschriebenen Abstand blieben sie stehen 13 und riefen: »Jesus, Herr! Hab Erbarmen mit uns!« 14 Er sah sie an und forderte sie auf: »Geht zu den Priestern und zeigt ihnen, dass ihr geheilt seid!« Auf dem Weg dorthin wurden sie gesund*. 15 Einer von ihnen lief zu Jesus zurück, als er merkte, dass er geheilt war. Laut lobte er Gott. 16 Er warf sich vor Jesus nieder und dankte ihm. Es war ein Mann aus Samarien. 17 Jesus fragte: »Waren es nicht zehn Männer, die gesund geworden sind? Wo sind denn die anderen neun? 18 Wie kann es sein, dass nur einer zurückkommt, um sich bei Gott zu bedanken, noch dazu ein Fremder?« 19 Zu dem Samariter aber sagte er: »Steh wieder auf! Dein Glaube hat dich geheilt.«

Wann kommt Gottes Reich?

20 Die Pharisäer wollten von Jesus wissen: »Wann wird denn Gottes Reich kommen?« Er antwortete ihnen: »Gottes Reich kann man nicht sehen wie ein irdisches Reich. 21 Niemand wird sagen können: ›Hier ist es!‹ oder ›Dort ist es!‹ Denn Gottes Reich ist schon jetzt da – mitten unter euch.« 22 Zu seinen Jüngern aber sagte er: »Die Zeit wird kommen, wo ihr alles dafür geben würdet, auch nur einen einzigen Tag die Herrlichkeit des Menschensohnes mitzuerleben. Aber dieser Wunsch wird sich nicht erfüllen. 23 Man wird euch zwar einreden wollen: ›Seht doch! Hier ist er!‹ oder ›Dort ist er!‹ Geht niemals dorthin und lauft solchen Leuten nicht nach! 24 Denn wenn der Tag da ist, kommt der Menschensohn für alle sichtbar – wie ein Blitz, der den ganzen Horizont erhellt. 25 Aber vorher muss der Menschensohn noch viel leiden und es erdulden, dass ihn die Menschen dieser Generation von sich stoßen.« (Matthäus 24,37‒39.17‒18) 26 »Wenn der Menschensohn kommt, wird es sein wie zur Zeit von Noah. 27 Die Menschen aßen, tranken und heirateten, wie sie es immer taten. So ging es, bis Noah in die Arche stieg. Dann kam die große Flut, und keiner von ihnen überlebte. 28 Es wird genauso sein wie zu Lots Zeiten. Auch damals ging alles seinen gewohnten Gang: Die Menschen aßen und tranken, kauften und verkauften, pflanzten und bauten. 29 So ging es bis zu dem Tag, an dem Lot die Stadt Sodom verließ. Da regnete es Feuer und Schwefel vom Himmel, und alle kamen um. 30 Genauso wird es sein, wenn der Menschensohn erscheint. 31 Wer sich dann gerade auf dem Dach seines Hauses aufhält, soll nicht erst im Haus seine Sachen für die Flucht packen. Und dasselbe gilt für den, der auf dem Feld arbeitet: Er soll nicht erst in sein Haus zurückkehren.* 32 Denkt daran, was mit Lots Frau geschah! 33 Wer sich an sein Leben klammert, der wird es verlieren. Wer aber sein Leben aufgibt, der wird es für immer bewahren.« 34 »Ich sage euch: Zwei schlafen in jener Nacht in einem Bett; einer wird angenommen, und der andere bleibt zurück. 35 Zwei Frauen werden gemeinsam Getreide mahlen; die eine wird angenommen, und die andere bleibt zurück.*« 37 »Herr, wo wird sich das ereignen?«, fragten die Jünger. Da antwortete ihnen Jesus: »Das werdet ihr schon sehen. Auch die Geier erkennen, wo ein verendetes Tier liegt, und sammeln sich dort.«