1I tidens början fanns redan Ordet*. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.2Han fanns hos Gud redan i tidens början.3Gud lät honom skapa allt som finns till. Det finns inget som inte har blivit skapat av honom.4Allt liv kommer från honom, och hans liv är människornas ljus.5Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig släcka det.6Gud sände Johannes döparen7för att berätta om ljuset, så att alla skulle börja tro på grund av hans budskap.8Johannes var inte ljuset. Han var bara den som skulle göra ljuset känt.9Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.10Men trots att Gud hade låtit honom skapa världen, kände världen inte igen honom när han kom.11Inte ens i hans eget land och bland hans eget folk tog man emot honom.12Men åt alla som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn. Ja, alla som tror på honom får samma rätt.13De föds en gång till, men inte genom någon fysisk födelse som är resultatet av människors känslor och handlingar. Nej, de blir födda av Gud själv.14Och Ordet blev människa och levde bland oss här på jorden. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den enda Sonen har fått av sin Far i himlen. Och genom Sonen har vi lärt känna Fadern och hans kärlek och förlåtelse.15Johannes döparen talade om Sonen och ropade till folket: ”Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.*’ ”16Ja, han var fylld av kärlek och förlåtelse, och gång på gång har vi fått uppleva hans godhet mot oss.17Mose gav oss lagen*, men det är genom Jesus Kristus*, den utlovade kungen, som vi har lärt känna Gud och hans kärlek och förlåtelse.18Ingen har någonsin sett Gud, men hans enda Son, som själv är Gud och finns nära Fadern, han har visat oss vem Fadern är.
Johannes döparen talar om Jesus
19De judiska ledarna sände präster och tempeltjänare från Jerusalem, för att fråga Johannes döparen om han var Messias*, den utlovade kungen. Men Johannes förklarade öppet: ”Nej, jag är inte Messias.”21”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia*?””Nej”, svarade han.”Är du profeten som skulle framföra Guds budskap?”*”Nej”, svarade han.22Då sa de: ”Berätta vem du är! Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”23Johannes svarade dem då genom att citera det Gud sagt om honom genom profeten Jesaja. Han sa: ”Jag är en röst som ropar i öknen: ’Gör vägen rak för Herren!*’ ”24De som hade sänts ut av fariseerna*,25frågade honom nu: ”Varför döper du folk om du varken är Messias eller Elia eller den profet som Gud skulle sända?”26Johannes svarade dem: ”Jag döper med vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner.27Han är den som kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.*”28Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Jesus är Guds lamm
29Nästa dag fick Johannes döparen se Jesus komma emot honom, och han sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort människornas synd.30Det var honom jag talade om när jag sa: ’Efter mig kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.’31Jag visste inte i förväg vem han var, men jag har kommit för att döpa med vatten, så att Israels folk ska se vem han är.”32Och Johannes berättade: ”Jag såg Guds Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom.33Jag visste inte i förväg vem han var, men då Gud sände mig för att döpa med vatten, sa han till mig: ’När du ser Anden komma ner och stanna kvar över någon, då vet du att han är den som döper med min heliga Ande.’34Jag såg detta hända, och därför kan jag intyga att han är Guds Son*.”
De första efterföljarna
35Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina efterföljare,36och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”37Johannes båda efterföljare hörde detta och började gå efter Jesus.38När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”39Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Klockan var runt fyra på eftermiddagen när de gick iväg, och de stannade sedan hos honom till kvällen.40Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.41Det första Andreas gjorde efteråt var att leta reda på sin bror Simon, och då han hittade honom sa han: ”Vi har funnit Messias, den utlovade kungen” (Messias betyder den smorde).*42Och han tog med sig sin bror till Jesus. Jesus såg då på Simon och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Petrus (det betyder klippa).*”43Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Kom och bli min efterföljare.”44Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.45Filippos gick sedan för att söka reda på Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit den man som Moses lag och profeterna* talar om. Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.”46”Nasaret!” utropade Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?””Kom och se själv”, svarade Filippos.47Och när Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en ärlig och uppriktig man, en äkta israelit*.”48”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael. Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos hittade dig.”49Då utbrast Natanael: ”Mästare, du är Guds Son, Israels kung!”50Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så.51Jag försäkrar er att ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över mig, Människosonen*.”*
Gute Nachricht Bibel 2018
Jesus Christus – Gottes Wort von Ewigkeit her
1Am Anfang* war das Wort. Das Wort war bei Gott, und in allem war es Gott gleich.2Von Anfang an war es bei Gott.3Alles wurde durch das Wort geschaffen; und ohne das Wort ist nichts entstanden.*4In ihm war das Leben, und dieses Leben war das Licht für die Menschen.5Das Licht strahlt in der Dunkelheit, aber die Dunkelheit hat sich ihm verschlossen.6Es trat einer auf, den Gott gesandt hatte; er hieß Johannes.7Er sollte Zeuge sein für das Licht und alle darauf hinweisen, damit sie es erkennen und annehmen.*8Er selbst war nicht das Licht; er sollte nur auf das Licht hinweisen.9Das wahre Licht, das in die Welt gekommen ist und nun allen Menschen leuchtet, ist Er, der das Wort ist.*10Er, das Wort, war schon immer in der Welt, die Welt ist durch ihn geschaffen worden, und doch erkannte sie ihn nicht.11Er kam in seine eigene Schöpfung, doch seine Geschöpfe, die Menschen, wiesen ihn ab.*12Aber allen, die ihn aufnahmen und ihm Glauben schenkten, verlieh er das Recht, Kinder Gottes zu werden.13– Das werden sie nicht durch natürliche Geburt oder menschliches Wollen und Machen, sondern weil Gott ihnen ein neues Leben gibt. –14Er, das Wort, wurde ein Mensch, ein wirklicher Mensch von Fleisch und Blut. Er lebte unter uns, und wir sahen seine Macht und Hoheit, die göttliche Hoheit, die ihm der Vater gegeben hat, ihm, seinem einzigen Sohn. Gottes ganze Güte und Treue ist uns in ihm begegnet.15Johannes trat als Zeuge für ihn auf und rief: »Das ist der, von dem ich sagte: ›Nach mir kommt einer, der über mir steht; denn bevor ich geboren wurde, war er schon da.‹«16Aus seinem Reichtum hat er uns beschenkt, uns alle mit grenzenloser Güte überschüttet.17Durch Mose gab Gott uns das Gesetz, in Jesus Christus aber ist uns seine Güte und Treue begegnet.18Kein Mensch hat Gott jemals gesehen. Nur der Eine, der selbst Gott ist* und mit dem Vater in engster Gemeinschaft steht, hat uns gesagt und gezeigt, wer Gott ist.
Die Zeugenaussage des Täufers
19Die führenden Männer* aus Jerusalem schickten Priester und Leviten zu Johannes. Die sollten ihn fragen: »Wer bist du?« Da machte Johannes seine Zeugenaussage;20er wich der Antwort nicht aus, sondern bezeugte mit aller Deutlichkeit: »Ich bin nicht der versprochene Retter*.«21»Wer bist du dann?«, fragten sie ihn. »Bist du Elija?« »Nein, der bin ich auch nicht.« »Bist du der erwartete Prophet?« »Nein.«22»Sag uns, wer du bist«, forderten sie. »Die Männer, die uns geschickt haben, verlangen eine Antwort von uns. Was sagst du selbst von dir?«23Johannes antwortete: »Der Prophet Jesaja hat von mir gesprochen. Ich bin die Stimme, die in der Wüste ruft: ›Macht den Weg bereit, auf dem der Herr kommt!‹«24Unter den Abgesandten waren auch Pharisäer.25Sie fragten Johannes: »Wenn du weder der versprochene Retter bist noch Elija und auch nicht der Prophet, warum taufst du dann die Leute?«26Johannes antwortete: »Ich taufe nur mit Wasser. Aber mitten unter euch steht schon der, den ihr nicht kennt:27er, der nach mir kommt. Ich bin nicht gut genug, ihm die Schuhe aufzubinden.«28Das ereignete sich in Betanien auf der anderen Seite des Jordans, wo Johannes taufte.
Das Gotteslamm
29Als Johannes am nächsten Tag Jesus auf sich zukommen sah, sagte er: »Seht dort das Opferlamm Gottes, das die Schuld der ganzen Welt wegnimmt.30Von ihm habe ich gesprochen, als ich sagte: ›Nach mir kommt einer, der über mir steht; denn bevor ich geboren wurde, war er schon da.‹31Auch ich kannte ihn vorher nicht. Aber eben deshalb bin ich gekommen und habe mit Wasser getauft, damit er in Israel bekannt wird.«32Johannes machte dazu folgende Zeugenaussage: »Ich sah, dass der Geist Gottes wie eine Taube vom Himmel auf ihn kam und bei ihm blieb.33Vorher wusste ich nicht, dass er es war. Aber Gott, der mir den Auftrag gab, mit Wasser zu taufen, hatte zu mir gesagt: ›Wenn du einen siehst, auf den sich der Geist niederlässt und bei dem er bleibt, dann weißt du: Das ist der, der mit dem Heiligen Geist tauft.‹34Das habe ich gesehen«, sagte Johannes, »und ich verbürge mich dafür, dass dieser der Sohn Gottes ist.«
Die ersten Jünger
35Am nächsten Tag stand Johannes an derselben Stelle, und zwei von seinen Jüngern waren bei ihm.36Als er Jesus vorbeigehen sah, sagte er: »Seht dort das Opferlamm Gottes.«37Die beiden hörten es und gingen Jesus nach.38Jesus drehte sich um, sah, dass sie ihm folgten, und fragte: »Was sucht ihr?« Sie antworteten: »Wo wohnst du, Rabbi?« – Rabbi bedeutet Lehrer.39»Kommt, dann werdet ihr es sehen!«, antwortete er. Sie gingen mit ihm, sahen, wo er wohnte, und verbrachten den Rest des Tages mit ihm. Es war ungefähr vier Uhr nachmittags.40Der eine von den beiden, die Johannes reden gehört hatten und Jesus gefolgt waren, war Andreas, der Bruder von Simon Petrus.41Als er bald darauf seinen Bruder Simon traf, sagte er zu ihm: »Wir haben den Messias gefunden, den versprochenen Retter.«*42Dann brachte er ihn zu Jesus. Jesus sah ihn an und sagte: »Du bist Simon, der Sohn von Johannes. Du wirst einmal Kephas genannt werden.« Kephas ist das hebräische Wort für Petrus (Fels).
Philippus und Natanaël
43Am Tag darauf wollte Jesus nach Galiläa aufbrechen. Er traf Philippus und forderte ihn auf: »Komm, folge mir!«44Philippus stammte wie Andreas und Petrus aus Betsaida.45Philippus wiederum traf Natanaël und sagte zu ihm: »Wir haben den gefunden, über den Mose im Gesetz geschrieben hat und den die Propheten angekündigt haben. Es ist Jesus aus Nazaret, der Sohn Josefs.«46»Kann aus Nazaret etwas Gutes kommen?«, fragte Natanaël. Philippus antwortete: »Komm mit und überzeuge dich selbst!«47Als Jesus Natanaël kommen sah, sagte er: »Da kommt ein wahrer Israelit, ein Mann ohne Falschheit.«48Natanaël fragte ihn: »Woher kennst du mich?« Jesus antwortete: »Bevor Philippus dich rief, habe ich dich unter dem Feigenbaum gesehen.«49Da sagte Natanaël: »Rabbi, du bist der Sohn Gottes! Du bist der König von Israel!«50Jesus sagte: »Glaubst du das jetzt, weil ich dir sagte, dass ich dich unter dem Feigenbaum sah? Du wirst noch viel größere Dinge erleben.«51Und er fuhr fort: »Amen, ich versichere euch: Ihr werdet den Himmel offen sehen und erleben, wie die Engel Gottes zum Menschensohn herab- und von ihm zum Himmel hinaufsteigen!«*
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.