Psalm 88 | Nya Levande Bibeln

Mer död än levande

1 Herre, min frälsnings Gud, jag har gråtit inför dig dag och natt. 3 Hör nu mina böner, lyssna till mitt rop! 4 Mitt liv är fyllt av svårigheter, och jag är mer död än levande. 5 Alla tror att jag snart ska dö, så svag är jag. 6 De har lämnat mig här för att dö, precis som man gör med dem som har fallit på slagfältet. Jag är bortglömd och får ingen hjälp. 7 Du har kastat in mig i det djupaste mörker. 8 Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig. 9 Mina vänner avskyr mig och har gått ifrån mig. Jag är fångad i en fälla och finner ingen utväg. 10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig om hjälp. Herre, jag sträcker mina händer till dig och ber om barmhärtighet. 11 Snart kommer det att vara för sent! Vilken nytta gör dina under när jag ligger i graven? Hur ska jag då kunna prisa dig? 12 Kan de som ligger i graven tala om din kärlek? Kan de förkunna din trofasthet? 13 Kan mörkret tala om dina under? Kan någon i de glömdas land tala om din hjälp? 14 Herre, jag ber för mitt liv, och tidigt varje morgon ropar jag till dig. 15 Herre, varför har du förkastat mig? Varför vänder du ditt ansikte från mig och ser åt ett annat håll? 16 Ända från min ungdom har jag varit sjuklig och nära döden. Jag är hjälplös när du straffar mig och orkar inte mer. 17 Din rasande vrede har krossat mig. Den kramar sönder mig. 18 Den håller mig i sitt grepp dagen lång. 19 Mina vänner och bekanta som älskade mig är borta, och överallt ser jag bara mörker.

Einheitsübersetzung 2016

Klage eines Vereinsamten im Angesicht des Todes

1 Ein Lied. Ein Psalm der Korachiter. Für den Chormeister. Nach der Weise Krankheit zu singen. Ein Weisheitslied Hemans, des Esrachiters. 2 HERR, du Gott meiner Rettung, am Tag und in der Nacht schrei ich vor dir. 3 Lass mein Bittgebet vor dein Angesicht kommen, neige dein Ohr meinem Rufen! 4 Denn mit Leid ist meine Seele gesättigt, mein Leben berührt die Totenwelt. 5 Schon zähle ich zu denen, die hinabsteigen in die Grube, bin wie ein Mensch, in dem keine Kraft mehr ist. 6 Ausgestoßen unter den Toten, wie Erschlagene, die im Grab liegen, derer du nicht mehr gedenkst, abgeschnitten sind sie von deiner Hand.* 7 Du brachtest mich in die unterste Grube, in Finsternisse, in Tiefen. 8 Auf mir lastet dein Grimm, mit all deinen Wogen drückst du mich nieder. [Sela]* 9 Entfernt hast du von mir meine Vertrauten, zum Abscheu machtest du mich ihnen. Gefangen bin ich und komm nicht heraus. 10 Mein Auge erlischt vor Elend. Den ganzen Tag, HERR, ruf ich zu dir, ich strecke nach dir meine Hände aus. 11 Wirst du an den Toten Wunder tun, werden Schatten aufstehn, um dir zu danken? [Sela] 12 Erzählt man im Grab von deiner Huld, von deiner Treue im Totenreich? 13 Werden deine Wunder in der Finsternis erkannt, deine Gerechtigkeit im Land des Vergessens? 14 Ich aber, HERR, ich schreie zu dir um Hilfe, am Morgen komme zu dir mein Bittgebet. 15 Warum, HERR, verstößt du mich, verbirgst vor mir dein Angesicht? 16 Elend bin ich, ein Sterbender von Jugend an, ich trage deine Schrecken und erstarre. 17 Über mich fuhr dahin die Glut deines Zorns, deine Schrecken haben mich vernichtet. 18 Sie umfluten mich den ganzen Tag wie Wasser, sie dringen auf mich ein von allen Seiten. 19 Entfernt hast du von mir Freunde und Nachbarn, mein Vertrauter ist nur noch die Finsternis.

Psalm 88 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016

Mer död än levande

Klage eines Vereinsamten im Angesicht des Todes