Markus 4 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016

Markus 4 | Nya Levande Bibeln

Bilden om lantbrukaren som sådde säd

1 Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala ute på vattnet, medan folket stod på stranden. 2 Han undervisade dem genom att berätta många bilder, som till exempel denna. Han sa: 3 ”Lyssna! En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. 4 När han sådde föll några av sädeskornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. 5 En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De plantorna växte snabbt upp, 6 men i den heta solen vissnade de bort och dog, eftersom rötterna var ytliga. 7 Andra korn föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna så att de inte gav någon skörd. 8 Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav en rik skörd. Det gav 30, 60 och till och med 100 gånger så mycket säd som hade såtts.” 9 Sedan sa han: ”Lyssna noga och försök att förstå!”

Jesus förklarar bilden om sådden

10 När han senare var ensam med sina tolv närmaste efterföljare och de andra som följde honom, frågade de: ”Vad betyder det som du berättade?” 11 Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,* men de som inte tillhör Guds eget folk uppfattar detta bara som bilder, 12 för att ’de ska se vad jag gör men ändå inte fatta, och höra vad jag säger men ändå inte förstå, och därför inte kan vända om till Gud och få sina synder förlåtna.’* 13 Men om ni inte ens förstår den här bilden om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa mina andra bilder? 14 Det lantbrukaren sår är budskapet från Gud. 15 Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och försöker få henne att glömma allt. 16 Den steniga marken är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje, 17 men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer på grund av hennes tro på budskapet, avtar entusiasmen och hon överger sin tro. 18 Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet 19 men låter vardagens bekymmer, längtan efter att tjäna mycket pengar och begär efter andra saker få komma in i hjärtat och kväva budskapet, så att det till slut inte påverkar hennes liv alls. 20 Men den bördiga jorden liknar den människas hjärta som lyssnar till budskapet och tar det till sig och låter det påverka hela livet. Hon ger en skörd som är 30, 60 eller till och med 100 gånger så stor som den sådd som föll i hennes hjärta.”

Bilden om lampan

21 Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer en låda över den eller sätter den under en bänk. Tvärtom! En lampa ställer man så att den kan lysa och vara till nytta. 22 På samma sätt ska allt som nu är gömt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla. 23 Lyssna noga och försök att förstå! 24 Se till att de ord ni får höra leder till handling. För ju mer ni omsätter i praktiken, desto mer kommer ni att förstå vad jag talar om. 25 Ja, den som förstår min undervisning ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han hade.”

Bilden om säden som växer

26 Jesus berättade också en annan bild. Han sa: ”Där Gud regerar blir det som när* en lantbrukare sår säd på sin åker. 27 Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan hans hjälp. 28 Det är jorden som får säden att gro. Först tränger stråna fram, sedan formas axen och till slut är vetet moget. 29 Då kommer lantbrukaren med sin lie och skördar vetet, eftersom det är dags att skörda.”

Bilden om senapsfröet

30 Sedan sa Jesus: ”Hur kommer det att bli där Gud regerar*? Vilken bild ska jag använda? 31 Jo, där Gud regerar blir det som när man sår ett senapsfrö. Trots att senapsfröet är det minsta* av alla frön, växer det upp och blir större än alla andra kryddväxter och får så stora grenar att fåglarna kan bygga bo där och få skydd.” 33 Jesus använde väldigt ofta sådana här bilder, för att folket skulle förstå, så mycket de nu kunde förstå. 34 Ja, han talade faktiskt aldrig till dem utan att berätta någon bild, men när han senare blev ensam med sina efterföljare förklarade han bilderna för dem.

Jesus stillar stormen

35 När det blev kväll sa Jesus till sina efterföljare: ”Kom så åker vi över till andra sidan sjön.” 36 Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. 37 Men när de kommit en bit ut blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. 38 Jesus själv låg under tiden och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans efterföljare väckte honom och ropade förtvivlat: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att sjunka?” 39 Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast la sig sjön, och det blev alldeles lugnt. 40 Sedan frågade han sina efterföljare: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?” 41 Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Einheitsübersetzung 2016

Das Gleichnis vom Sämann

1 Und wieder begann er, am Ufer des Sees zu lehren, und sehr viele Menschen versammelten sich um ihn. Er stieg deshalb in ein Boot auf dem See und setzte sich; die Leute aber standen am Ufer. 2 Und er sprach lange zu ihnen und lehrte sie in Gleichnissen. Bei dieser Belehrung sagte er zu ihnen: 3 Hört! Siehe, ein Sämann ging hinaus, um zu säen. 4 Als er säte, fiel ein Teil auf den Weg und die Vögel kamen und fraßen es. 5 Ein anderer Teil fiel auf felsigen Boden, wo es nur wenig Erde gab, und ging sofort auf, weil das Erdreich nicht tief war; 6 als aber die Sonne hochstieg, wurde die Saat versengt und verdorrte, weil sie keine Wurzeln hatte. 7 Wieder ein anderer Teil fiel in die Dornen und die Dornen wuchsen und erstickten die Saat und sie brachte keine Frucht. 8 Ein anderer Teil schließlich fiel auf guten Boden und brachte Frucht; die Saat ging auf und wuchs empor und trug dreißigfach, sechzigfach und hundertfach. 9 Und Jesus sprach: Wer Ohren hat zum Hören, der höre!

Das Geheimnis der Gottesherrschaft

10 Als er mit seinen Begleitern und den Zwölf allein war, fragten sie ihn nach dem Sinn seiner Gleichnisse. 11 Da sagte er zu ihnen: Euch ist das Geheimnis des Reiches Gottes gegeben; für die aber, die draußen sind, geschieht alles in Gleichnissen; 12 denn sehen sollen sie, sehen, aber nicht erkennen; hören sollen sie, hören, aber nicht verstehen, damit sie sich nicht bekehren und ihnen nicht vergeben wird.

Die Deutung des Gleichnisses vom Sämann

13 Und er sagte zu ihnen: Wenn ihr schon dieses Gleichnis nicht versteht, wie wollt ihr dann all die anderen Gleichnisse verstehen? 14 Der Sämann sät das Wort. 15 Auf den Weg fällt das Wort bei denen, die es zwar hören, aber sofort kommt der Satan und nimmt das Wort weg, das in sie gesät wurde. 16 Ähnlich ist es bei den Menschen, bei denen das Wort auf felsigen Boden fällt: Sobald sie es hören, nehmen sie es freudig auf; 17 aber sie haben keine Wurzeln, sondern sind unbeständig, und wenn sie dann um des Wortes willen bedrängt oder verfolgt werden, kommen sie sofort zu Fall. 18 Bei anderen fällt das Wort in die Dornen: Sie hören es zwar, 19 aber die Sorgen der Welt, der trügerische Reichtum und die Gier nach all den anderen Dingen machen sich breit und ersticken es und es bleibt ohne Frucht. 20 Auf guten Boden ist das Wort bei denen gesät, die es hören und aufnehmen und Frucht bringen, dreißigfach, sechzigfach und hundertfach.

Vom rechten Hören

21 Er sagte zu ihnen: Zündet man etwa eine Leuchte an und stellt sie unter den Scheffel oder unter das Bett? Stellt man sie nicht auf den Leuchter? 22 Denn es gibt nichts Verborgenes, das nicht bekannt werden soll, und nichts Geheimes, das nicht an den Tag kommen soll. 23 Wenn einer Ohren hat zum Hören, so höre er! 24 Weiter sagte er: Achtet auf das, was ihr hört! Nach dem Maß, mit dem ihr messt und zuteilt, wird euch zugeteilt werden, ja, es wird euch noch mehr gegeben. 25 Denn wer hat, dem wird gegeben; wer aber nicht hat, dem wird auch noch weggenommen, was er hat.

Das Gleichnis vom Wachsen der Saat

26 Er sagte: Mit dem Reich Gottes ist es so, wie wenn ein Mann Samen auf seinen Acker sät; 27 dann schläft er und steht wieder auf, es wird Nacht und wird Tag, der Samen keimt und wächst und der Mann weiß nicht, wie. 28 Die Erde bringt von selbst ihre Frucht, zuerst den Halm, dann die Ähre, dann das volle Korn in der Ähre. 29 Sobald aber die Frucht reif ist, legt er die Sichel an; denn die Zeit der Ernte ist da.

Das Gleichnis vom Senfkorn

30 Er sagte: Womit sollen wir das Reich Gottes vergleichen, mit welchem Gleichnis sollen wir es beschreiben? 31 Es gleicht einem Senfkorn. Dieses ist das kleinste von allen Samenkörnern, die man in die Erde sät. 32 Ist es aber gesät, dann geht es auf und wird größer als alle anderen Gewächse und treibt große Zweige, sodass in seinem Schatten die Vögel des Himmels nisten können.

Abschlusskommentar

33 Durch viele solche Gleichnisse verkündete er ihnen das Wort, so wie sie es aufnehmen konnten. 34 Er redete nur in Gleichnissen zu ihnen; seinen Jüngern aber erklärte er alles, wenn er mit ihnen allein war.

Der Sturm auf dem See

35 Am Abend dieses Tages sagte er zu ihnen: Wir wollen ans andere Ufer hinüberfahren. 36 Sie schickten die Leute fort und fuhren mit ihm in dem Boot, in dem er saß, weg; und andere Boote begleiteten ihn. 37 Plötzlich erhob sich ein heftiger Wirbelsturm und die Wellen schlugen in das Boot, sodass es sich mit Wasser zu füllen begann. 38 Er aber lag hinten im Boot auf einem Kissen und schlief. Sie weckten ihn und riefen: Meister, kümmert es dich nicht, dass wir zugrunde gehen? 39 Da stand er auf, drohte dem Wind und sagte zu dem See: Schweig, sei still! Und der Wind legte sich und es trat völlige Stille ein. 40 Er sagte zu ihnen: Warum habt ihr solche Angst? Habt ihr noch keinen Glauben?* 41 Da ergriff sie große Furcht und sie sagten zueinander: Wer ist denn dieser, dass ihm sogar der Wind und das Meer gehorchen?