Johannes 20 | Nya Levande Bibeln

Jesus uppstår från de döda

1 Tidigt på söndagsmorgonen, dagen efter vilodagen, medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången. 2 Hon sprang då genast därifrån och letade reda på Simon Petrus och den efterföljare som Jesus älskade* och sa: ”De har flyttat bort Herren Jesus från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” 3 Petrus och den andre efterföljaren sprang då iväg båda två till graven för att se efter. Men den andre efterföljaren sprang fortare än Petrus och kom dit först. 5 Han böjde sig ner och tittade in i graven och såg linnesvepningen ligga där, men han gick inte in. 6 Sedan kom Simon Petrus, och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där, 7 och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den var hoprullad och låg för sig. 8 Då gick också den andre efterföljaren in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde, 9 för innan dess hade de inte förstått att Gud förutsagt i Skriften* att Jesus måste dö och bli levande igen.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

10 De båda efterföljarna gick sedan hem till sig. 11 Men Maria stod och grät utanför graven, och medan hon grät lutade hon sig in. 12 Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan. 13 Och änglarna frågade henne: ”Varför gråter du?”Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre, och nu jag vet inte var de har lagt honom.” 14 När hon hade sagt detta, såg hon sig om och fick se att någon stod där. Men att det var Jesus märkte hon inte. 15 Jesus frågade henne: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 16 Då sa Jesus till henne: ”Maria.” Och genast vände hon sig mot honom och utbrast: ”Rabbouni!” (det är arameiska* och betyder mästare). 17 Men Jesus sa: ”Håll inte fast vid mig, för jag har ännu inte återvänt till min Far i himlen. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Far och er Far, min Gud och er Gud.” 18 Maria från Magdala gick då till Jesus efterföljare och talade om för dem att hon hade sett Herren Jesus, och hon berättade vad han hade sagt.

Jesus visar sig för sina efterföljare

19 Detta hände på söndagen, den första dagen i veckan, och samma kväll samlades Jesus efterföljare bakom låsta dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” 20 Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Och efterföljarnas glädje visste inga gränser när de fick se Herren Jesus. 21 Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla. På samma sätt som min Far i himlen har sänt mig, sänder jag nu er.” 22 Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot Guds heliga Ande.* 23 Jag ger er i uppdrag att tala om för människor att Gud har förlåtit deras synder, men också att tala om när de inte har fått förlåtelse.*”

Jesus visar sig för Tomas

24 En av Jesus närmaste efterföljare, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25 De andra efterföljarna sa till honom: ”Vi har sett Herren Jesus.” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar, och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer, så kan jag inte tro.” 26 Nästa söndag* var hans efterföljare samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” 27 Sedan sa han till Tomas: ”Här är mina händer. Ta på mina sår med dina fingrar. Se, här är min sida. Rör vid såret med dina händer. Tvivla nu inte längre, utan tro!” 28 Då utbrast Tomas: ”Min Herre och min Gud.” 29 Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.”

Bokens syfte

30 Jesus efterföljare såg honom göra många andra under, förutom dem som är nedtecknade i den här boken. 31 Men dessa är nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, och för att ni ska få liv i gemenskap med honom genom att tro på honom.

Einheitsübersetzung 2016

Das leere Grab

1 Am ersten Tag der Woche kam Maria von Magdala frühmorgens, als es noch dunkel war, zum Grab und sah, dass der Stein vom Grab weggenommen war.* 2 Da lief sie schnell zu Simon Petrus und dem anderen Jünger, den Jesus liebte, und sagte zu ihnen: Sie haben den Herrn aus dem Grab weggenommen und wir wissen nicht, wohin sie ihn gelegt haben. 3 Da gingen Petrus und der andere Jünger hinaus und kamen zum Grab; 4 sie liefen beide zusammen, aber weil der andere Jünger schneller war als Petrus, kam er als Erster ans Grab. 5 Er beugte sich vor und sah die Leinenbinden liegen, ging jedoch nicht hinein. 6 Da kam auch Simon Petrus, der ihm gefolgt war, und ging in das Grab hinein. Er sah die Leinenbinden liegen 7 und das Schweißtuch, das auf dem Haupt Jesu gelegen hatte; es lag aber nicht bei den Leinenbinden, sondern zusammengebunden daneben an einer besonderen Stelle. 8 Da ging auch der andere Jünger, der als Erster an das Grab gekommen war, hinein; er sah und glaubte. 9 Denn sie hatten noch nicht die Schrift verstanden, dass er von den Toten auferstehen müsse. 10 Dann kehrten die Jünger wieder nach Hause zurück.

Die Erscheinung Jesu vor Maria von Magdala

11 Maria aber stand draußen vor dem Grab und weinte. Während sie weinte, beugte sie sich in die Grabkammer hinein. 12 Da sah sie zwei Engel in weißen Gewändern sitzen, den einen dort, wo der Kopf, den anderen dort, wo die Füße des Leichnams Jesu gelegen hatten. 13 Diese sagten zu ihr: Frau, warum weinst du? Sie antwortete ihnen: Sie haben meinen Herrn weggenommen und ich weiß nicht, wohin sie ihn gelegt haben. 14 Als sie das gesagt hatte, wandte sie sich um und sah Jesus dastehen, wusste aber nicht, dass es Jesus war. 15 Jesus sagte zu ihr: Frau, warum weinst du? Wen suchst du? Sie meinte, es sei der Gärtner, und sagte zu ihm: Herr, wenn du ihn weggebracht hast, sag mir, wohin du ihn gelegt hast! Dann will ich ihn holen. 16 Jesus sagte zu ihr: Maria! Da wandte sie sich um und sagte auf Hebräisch zu ihm: Rabbuni!, das heißt: Meister.* 17 Jesus sagte zu ihr: Halte mich nicht fest; denn ich bin noch nicht zum Vater hinaufgegangen. Geh aber zu meinen Brüdern und sag ihnen: Ich gehe hinauf zu meinem Vater und eurem Vater, zu meinem Gott und eurem Gott. 18 Maria von Magdala kam zu den Jüngern und verkündete ihnen: Ich habe den Herrn gesehen. Und sie berichtete, was er ihr gesagt hatte.

Die Erscheinung Jesu vor allen Jüngern am Osterabend

19 Am Abend dieses ersten Tages der Woche, als die Jünger aus Furcht vor den Juden bei verschlossenen Türen beisammen waren, kam Jesus, trat in ihre Mitte und sagte zu ihnen: Friede sei mit euch! 20 Nach diesen Worten zeigte er ihnen seine Hände und seine Seite. Da freuten sich die Jünger, als sie den Herrn sahen. 21 Jesus sagte noch einmal zu ihnen: Friede sei mit euch! Wie mich der Vater gesandt hat, so sende ich euch. 22 Nachdem er das gesagt hatte, hauchte er sie an und sagte zu ihnen: Empfangt den Heiligen Geist! 23 Denen ihr die Sünden erlasst, denen sind sie erlassen; denen ihr sie behaltet, sind sie behalten.

Eine weitere Erscheinung Jesu und der Glaube des Thomas

24 Thomas, der Didymus genannt wurde, einer der Zwölf, war nicht bei ihnen, als Jesus kam.* 25 Die anderen Jünger sagten zu ihm: Wir haben den Herrn gesehen. Er entgegnete ihnen: Wenn ich nicht das Mal der Nägel an seinen Händen sehe und wenn ich meinen Finger nicht in das Mal der Nägel und meine Hand nicht in seine Seite lege, glaube ich nicht. 26 Acht Tage darauf waren seine Jünger wieder drinnen versammelt und Thomas war dabei. Da kam Jesus bei verschlossenen Türen, trat in ihre Mitte und sagte: Friede sei mit euch! 27 Dann sagte er zu Thomas: Streck deinen Finger hierher aus und sieh meine Hände! Streck deine Hand aus und leg sie in meine Seite und sei nicht ungläubig, sondern gläubig! 28 Thomas antwortete und sagte zu ihm: Mein Herr und mein Gott! 29 Jesus sagte zu ihm: Weil du mich gesehen hast, glaubst du. Selig sind, die nicht sehen und doch glauben.

Erster Schluss des Johannesevangeliums

30 Noch viele andere Zeichen hat Jesus vor den Augen seiner Jünger getan, die in diesem Buch nicht aufgeschrieben sind. 31 Diese aber sind aufgeschrieben, damit ihr glaubt, dass Jesus der Christus ist, der Sohn Gottes, und damit ihr durch den Glauben Leben habt in seinem Namen.

Johannes 20 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016