1Fly, ni folk från Benjamin, fly för era liv! Fly från Jerusalem! Slå larm i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. Varna alla att en mäktig armé är på väg norrifrån för att förgöra folket.2Du är som en värnlös, ung flicka.3Onda herdar ska omge dig. De ska slå upp sina läger runt staden och dela dina betesmarker mellan sina hjordar.4Se hur de gör sig beredda till strid! Vid middagstiden har den börjat. Hela eftermiddagen rasar den, ända till skymningen.5"Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra alla befästningar!" säger de.6Härskarornas Herre har sagt till dem: Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalems murar. Staden ska straffas. Den är full av förtryck och usel rakt igenom.7Den sprutar ut sin ondska överallt! På gatorna ljuder ekot av grymheter. Staden är sjuk och full av sår.8Detta är en sista varning, Jerusalem! Om du inte lyssnar ska jag tömma landet.9Olycka på olycka ska drabba dig. Jag ska gå över min vingård än en gång och se till att inte en enda druva finns kvar.10Men vem lyssnar när jag varnar dem? Deras öron är tillslutna, och de vägrar att höra. Guds ord har förolämpat dem, och de vill inte alls lyssna.11På grund av allt detta har jag blivit uppfylld av vrede mot dem. Jag orkar inte hålla inne med den längre. Jag ska ösa ut den över Jerusalem, till och med över barn som leker på gatorna, över ung och gammal, man och hustru.12Fienden ska överta deras hus, åkrar och hustrur. Jag kommer att straffa folket i det här landet, säger Herren.13De är alla bedragare och lögnare, både små och stora, ja, till och med profeter och präster ljuger!14Du kan inte bota ett sår genom att låtsas att det inte finns! Ändå försäkrar mina präster och profeter att allt står väl till. Men ingenting är väl!15Skämdes mitt folk när det tillbad avgudar? Nej, inte alls. Därför ska de ligga bland de slagna och de ska dö under min vrede.16Men ändå vädjar Herren fortfarande till er: Fråga efter den rätta vägen, den ni en gång vandrade på! Återvänd till den, så kommer ni att finna ro! Men ni svarar: "Nej, det är inte den vägen vi vill vandra på!"17Jag tillsatte vakter för att varna er: "Lyssna till ljudet från trumpeten! Det ska låta er veta när svårigheterna kommer." Men ni sa: "Nej, vi bryr oss inte om det!"18Därför ger jag denna befallning till folken: Lyssna till den, ni länder som ligger långt borta! Lyssna till den, ni mitt folk som bor i Jerusalem. Lyssna till den över hela världen! Jag ska låta olycka komma över detta folk, därför att de inte vill höra på mig utan har förkastat min lag.20Vad bryr jag mig om rökelse från Saba? Behåll era dyra parfymer! Jag kan inte ta emot era offer. Deras doft behagar mig inte längre.21Jag ska göra vägen oframkomlig för mitt folk. Föräldrar och söner ska alla gripas av förvirring, och grannar och vänner ska dö tillsammans.22Herren Gud säger: Se hur arméer kommer marscherande från norr. Ett stort folk har rest sig,23 ett grymt och obarmhärtigt folk, väl beväpnat och berett för strid. Bullret från dess armé är som från ett rytande hav, där de kommer på sina hästar grupperade till strid.24Vi har hört ryktet om dem och är förlamade av fruktan. Vi är rädda och våndas som en kvinna som ska föda barn.25Gå inte ut på fält och vägar! Fienden finns överallt omkring er, beredd att döda. Skräck och terror möter oss på alla sidor.26Jerusalem, mitt folks stolthet, ta på dig dina sorgekläder och sitt i aska och gråt bittert, som över din ende son. För helt plötsligt ska de förgörande arméerna vara över dig.27Jeremia, jag har gett dig förmåga att pröva och värdera, så att du kan pröva mitt folk och bestämma dess värde. Ge akt på vad de säger och hur de handlar?28De är upproriska och hårdnackade rebeller, som ständigt talar illa om Herren? De är fräcka, hårda och grymma.29Blåsbälgen pumpar intensivt. Den renande elden blir allt hetare, men det går inte att få bort slaggen och rena dem. Vad är det då för mening med att fortsätta processen? Allt är slagg. Hur het elden än blir, fortsätter de ändå på sina onda vägar.30"Orent silver" är den etikett jag måste sätta på dem.
Einheitsübersetzung 2016
Kriegsgefahr aus dem Norden
1Flieht, ihr Leute von Benjamin, / hinaus aus Jerusalem!
Stoßt in Tekoa ins Widderhorn / und richtet über Bet-Kerem ein Zeichen auf!
Denn von Norden droht Unheil / und großes Verderben.2Die Schöne und Verwöhnte, / die Tochter Zion, ich vernichte sie.3Hirten kommen zu ihr mit ihren Herden; / sie schlagen rings um sie ihre Zelte auf, / jeder weidet seinen Bereich ab.4Verhängt gegen Zion den Krieg! / Auf! Greifen wir an am Mittag! -
Weh uns: Schon neigt sich der Tag, / die Abendschatten strecken sich.*5Auf! Greifen wir an in der Nacht, / zerstören wir ihre Paläste!6Denn so spricht der HERR der Heerscharen:
Fällt ihre Bäume / und werft einen Wall auf gegen Jerusalem!
Das ist die Stadt, die heimgesucht werden muss. / Alles in ihr ist Unterdrückung.7Wie ein Brunnen sein Wasser sprudeln lässt, / so lässt sie ihre Schlechtigkeit sprudeln.
Von Gewalttat und Unrecht hört man in ihr; / ständig sind mir vor Augen Leid und Misshandlung.8Lass dich warnen, Jerusalem, / sonst trenne ich mich von dir,
sonst mache ich dich zur Wüste, / zum Land ohne Bewohner!9So spricht der HERR der Heerscharen:
Genaue Nachlese wie am Weinstock / soll man halten am Rest Israels.
Leg deine Hand an / wie ein Winzer an die Reben!10Zu wem soll ich reden / und wen ermahnen, dass sie hören?
Siehe, ihr Ohr ist unbeschnitten, / sie können nichts vernehmen.
Das Wort des HERRN dient ihnen zum Spott; / es gefällt ihnen nicht.11Darum bin ich erfüllt vom Zorn des HERRN, / bin es müde, ihn länger zurückzuhalten. -
Gieß ihn aus über das Kind auf der Straße / und zugleich über die Schar der jungen Männer!
Ja, alle werden gefangen genommen, / Mann und Frau, Greis und Hochbetagter.12Ihre Häuser gehen an andere über, / die Felder und auch die Frauen.
Denn ich strecke meine Hand aus / gegen die Bewohner des Landes - Spruch des HERRN.13Sie alle, von ihrem Kleinsten bis zu ihrem Größten, / sind nur auf Gewinn aus;
vom Propheten bis zum Priester / betrügen sie alle.14Den Schaden meines Volkes möchten sie leichthin heilen, indem sie sagen: / Frieden! Frieden! - Aber da ist kein Friede.15Schämen müssten sie sich, / weil sie Gräuel verübt haben.
Doch sie schämen sich nicht; / Scham ist ihnen unbekannt.
Deshalb müssen sie mit denen fallen, / die fallen.
Sobald ich sie heimsuche, / werden sie stürzen, spricht der HERR.16So spricht der HERR:
Stellt euch an die Wege und haltet Ausschau, / fragt nach den Pfaden der Vorzeit,
fragt, wo der Weg zum Guten liegt; / geht auf ihm, so werdet ihr Ruhe finden für eure Seele! / Sie aber sagten: Wir gehen nicht.17Auch habe ich Wächter für euch aufgestellt: / Achtet auf den Schall des Widderhorns! - / Sie aber sagten: Wir achten nicht darauf.18Darum hört, ihr Völker, und erkenne, / Versammlung, was mit ihnen geschieht!19Höre, Erde! / Siehe, ich bringe Unheil über dieses Volk / als Frucht seiner Gedanken.
Denn auf meine Worte haben sie nicht geachtet / und meine Weisung haben sie verschmäht.20Was soll mir der Weihrauch aus Saba / und das gute Gewürzrohr aus fernem Land?
Eure Brandopfer gefallen mir nicht, / eure Schlachtopfer sind mir nicht angenehm.21Darum - so spricht der HERR:
Siehe, ich lege diesem Volk Hindernisse in den Weg, / sodass sie darüber straucheln.
Väter und Söhne zusammen, / einer wie der andere geht zugrunde.22So spricht der HERR:
Siehe, ein Volk zieht vom Nordland heran, / eine große Nation bricht auf / von den Grenzen der Erde.23Sie kommen mit Bogen und Sichelschwert, / grausam sind sie und ohne Erbarmen.
Ihr Lärm gleicht dem Brausen des Meeres / und sie reiten auf Rossen,
Krieger, zum Kampf gerüstet / gegen dich, Tochter Zion.24Kaum hörten wir diese Nachricht, / da erschlafften uns die Hände,
es packte uns die Angst, / das Zittern wie eine Gebärende.25Geht nicht aufs Feld hinaus, / macht euch nicht auf den Weg; / denn der Feind greift zum Schwert - Grauen ringsum!26Tochter, mein Volk, leg das Trauerkleid an / und wälz dich im Staub!
Halte Trauer wie um den einzigen Sohn, bitterste Klage: / Ach, jählings kam über uns der Verwüster.27Zum Prüfer für mein Volk habe ich dich bestellt, voll Festigkeit; / du sollst sein Verhalten erkennen und prüfen.*28Sie alle sind schlimme Empörer, / Verleumder sind sie,
Bronze und Eisen sind sie, / alle zusammen Verbrecher.29Der Blasebalg schnaubt, / doch das Blei bleibt unberührt vom Feuer.
Umsonst hat der Schmelzer geschmolzen; / die Bösen ließen sich nicht ausscheiden.30Verworfenes Silber nennt man sie; / denn verworfen hat sie der HERR.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.