Jeremia 5 | Nya Levande Bibeln

Ingen har respekt för Herren

1 Gå gata upp och gata ner i Jerusalem! Sök bland både hög och låg och försök få tag i någon enda som är ärlig och uppriktig! Sök på varje gata och varje torg! Om du finner en enda, ska jag låta bli att förstöra staden! 2 Man ljuger till och med under ed. 3 Herre, du accepterar inget annat än sanningen. Du har straffat dem, men de vill inte ändra sig och bli ärliga! Du har slagit dem, men de vägrar att vända om från sina synder. Med ansikten hårda som sten, står de fasta i sitt beslut att inte göra bättring. 4 Men jag frågade mig vad vi egentligen har att vänta oss från de fattiga och okunniga? De känner inte till Guds vägar. Hur ska de då kunna lyda honom? 5 Jag ska gå till deras ledare och tala med dem. De känner till Herrens vägar och den dom som följer på synd. Men också de har helt förkastat sin Gud. 6 Därför ska jag låta dem drabbas av vreden från 'skogens lejon'. 'Vargen i öknen' ska störta sig över dem, och en 'leopard' ska smyga utanför deras städer och slita alla som går ut utanför stadsmurarna i stycken. Deras synder är många, och deras olydnad mot mig är stor. 7 Hur skulle jag kunna förlåta dig? Till och med dina barn har vänt sig bort från mig och tillber gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt de behövde, och de har tackat med otrohet och gått till prostituerade. 8 De är som välmående och lystna hingstar i sina begär efter sin nästas hustru. 9 Ska jag inte straffa dem för en sådan sak? Ska jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk? 10 Gå ner i vingårdarna och förstör dem! Lämna bara något kvar. Men riv bort vinrankorna, för de är inte Herrens. 11 Folket i Israel och Juda är falskheten själv, säger Herren. 12 De har ljugit och sagt: "Han kommer inte att bry sig om oss! Det kommer inte något straff över oss! Det blir varken hungersnöd eller krig! 13 Guds profeter är pratmakare utan gudomlig auktoritet", säger de. "Deras förutsägelser om dom kommer bara över dem själva och inte över oss!" 14 Därför säger Herren, härskarornas Gud, till sina profeter: På grund av allt detta prat ska jag förvandla era ord och profetior till en flammande eld och bränna upp er som torr ved. 15 Ja, jag ska låta ett folk från ett avlägset land, en gammal och mäktig nation, komma över Israel, säger Herren, vars språk ni inte förstår. 16 Deras vapen är fruktansvärda och deras krigare grymma. 17 De ska lägga beslag på era åkrar och döda era barn. Era får och boskapshjordar ska de ta, ja, även era druvor och fikon. Era befästa städer, som ni tror är så säkra, kommer de att riva ner. 18 Men jag ska inte utplåna er helt, säger Herren. 19 Och när ditt folk frågar: "Varför gör Herren så här mot oss?" då ska du säga: "Ni förkastade honom och gav er åt andra gudar i ert eget land. Därför måste ni nu bli slavar åt främlingar i ett land som inte är ert eget." 20 Låt detta meddelande nå ut över hela Juda och till alla i Israel: 21 Hör upp, ni oförståndiga och dåraktiga folk, med ögon som inte ser och öron som inte hör. Har ni ingen respekt alls för mig? frågar Herren Gud. 22 Skulle ni inte bäva för mig? Jag som med mitt ord bestämmer havens gränser, så att de, hur de än brusar och ryter, inte kan överskrida dem. Är inte det en Gud som man borde frukta och tillbe? 23 Men mitt folk är hårdhjärtat. Det har vänt sig från mig och gått sin egen väg. Fastän jag är den som ger dem regn varje år, både vår och höst, och ger dem skördar, har de ändå inte någon respekt eller fruktan för mig. 25 Därför har jag tagit bort dessa välsignelser från dem. Deras synd har berövat dem allt detta goda. 26 Bland mitt folk finns det onda människor som lurar på sina offer som en jägare från sitt gömställe. De lägger ut fällor för andra. 27 De är fulla av falskhet och liknar en trång bur med för många fåglar. Och vad blir resultatet? Nu är de rika och mäktiga, 28 feta och välmående, och det finns ingen gräns för deras onda gärningar. De vägrar att ge de föräldralösa och fattiga rättvisa. 29 Skulle jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skulle jag inte ta hämnd på ett sådant folk? 30 Det är något fruktansvärt som har hänt detta land. 31 Falska profeter regerar över prästerna, och mitt folk vill ha det så! Men min dom över er står fast.

Einheitsübersetzung 2016

Verbrechen des Volkes

1 Zieht durch Jerusalems Straßen, / schaut genau hin und forscht nach, sucht auf seinen Plätzen, ob ihr einen findet, / ob einer da ist, der Recht übt und auf Treue bedacht ist: / Dann will ich der Stadt vergeben - Spruch des HERRN! 2 Doch selbst wenn sie sagen: / So wahr der HERR lebt, / schwören sie dennoch einen Meineid. 3 HERR, sind deine Augen nicht auf Treue gerichtet? / Du hast sie geschlagen, / aber es tut ihnen nicht weh; du hast sie vernichtet, / aber sie haben sich geweigert, Züchtigung anzunehmen. Sie haben ihre Stirn härter gemacht als Stein, / sie haben sich geweigert umzukehren. 4 Ich aber dachte: Nur die geringen Leute, / nur sie handeln töricht, weil sie den Weg des HERRN nicht kennen, / das Recht ihres Gottes. 5 Ich will doch lieber zu den Großen gehen / und zu ihnen reden; denn sie kennen den Weg des HERRN, / das Recht ihres Gottes. Doch sie haben gemeinsam das Joch zerbrochen, / die Stricke zerrissen. 6 Darum schlägt sie der Löwe des Waldes, / der Steppenwolf überwältigt sie. Vor ihren Städten lauert der Panther, / alle, die herauskommen, werden zerfleischt. Denn zahlreich sind ihre Verbrechen, / schwer wiegt ihre Abtrünnigkeit. 7 Weshalb sollte ich dir vergeben? / Deine Söhne haben mich verlassen / und bei Nichtgöttern geschworen. Ich machte sie satt, doch sie trieben Ehebruch / und waren zu Gast im Dirnenhaus. 8 Hengste sind sie geworden, feist und geil, / jeder wiehert nach der Frau seines Nächsten. 9 Sollte ich diese nicht heimsuchen - Spruch des HERRN - / und an einem solchen Volk keine Vergeltung üben? 10 Steigt auf ihre Rebenhänge und verwüstet sie! / Doch völlig vernichten sollt ihr sie nicht. Reißt ihre Reben weg; / denn sie gehören nicht dem HERRN. 11 Sie sind mir ja gänzlich untreu geworden, / das Haus Israel und das Haus Juda - Spruch des HERRN. 12 Sie haben den HERRN verleugnet und gesagt: / Es ist nicht so! Kein Unheil kommt über uns, / weder Schwert noch Hunger werden wir sehen. 13 Doch die Propheten werden zu Wind / und das Wort ist nicht mehr bei ihnen. / So wird es ihnen ergehen. 14 Darum - so spricht der HERR, / der Gott der Heerscharen: Weil ihr dieses Wort sagt: / Siehe, darum mache ich meine Worte / in deinem Mund zu Feuersglut und dieses Volk da zum Brennholz, / das von ihr verzehrt wird. 15 Siehe, ich bringe über euch ein Volk aus der Ferne, / Haus Israel - Spruch des HERRN. Ein unüberwindliches Volk ist es, / ein uraltes Volk, ein Volk, dessen Sprache du nicht kennst / und dessen Rede du nicht verstehst. 16 Sein Köcher ist wie ein offenes Grab, / sie alle sind Helden. 17 Es frisst deine Ernte und dein Brot, / es frisst deine Söhne und Töchter, es frisst deine Schafe und Rinder, / es frisst deinen Weinstock und Feigenbaum, es zerschlägt mit dem Schwert / deine befestigten Städte, auf die du vertraust. 18 Doch auch in jenen Tagen - Spruch des HERRN - will ich euch nicht völlig vernichten. 19 Wenn man dann fragt: Weshalb hat der HERR, unser Gott, uns das alles angetan?, so sag zu ihnen: Wie ihr mich verlassen und fremden Göttern in eurem Land gedient habt, so müsst ihr Fremden dienen in einem Land, das euch nicht gehört. 20 Verkündet dies im Haus Jakob / und lasst es hören in Juda: 21 Hört doch dies, du törichtes Volk ohne Verstand: / Augen haben sie und sehen nicht; / Ohren haben sie und hören nicht! 22 Fürchtet ihr mich denn nicht - Spruch des HERRN -, / zittert ihr nicht vor meinem Angesicht? Der ich doch dem Meer die Düne als Grenze gesetzt habe, / ein ewiges Gesetz, das es nicht übertreten kann. Mögen seine Wellen toben, sie richten nichts aus; / mögen seine Wogen tosen, / sie können es nicht übertreten. 23 Dieses Volk aber hat ein störrisches, trotziges Herz. / Sie wichen vom Weg ab und gingen davon. 24 Sie sagten nicht in ihrem Herzen: / Lasst uns den HERRN fürchten, unseren Gott, der Regen spendet, Frühregen / und Spätregen zur rechten Zeit, / der uns die feste Ordnung der Erntewochen bewahrt. 25 Eure Frevel haben diese Ordnung gestört, / eure Sünden haben das Gute von euch ferngehalten. 26 Ja, Frevler gibt es in meinem Volk; / sie lauern, gebückt wie Vogelsteller, Fallen stellen sie auf, / Menschen wollen sie fangen. 27 Wie ein Korb mit Vögeln gefüllt ist, / so sind ihre Häuser voll Betrug; dadurch sind sie mächtig und reich geworden, / 28 fett, feist. Auch sündigen sie durch ruchloses Tun. / Das Recht pflegen sie nicht, dem Recht der Waisen verhalfen sie nicht zum Erfolg / und die Sache der Armen entscheiden sie nicht. 29 Sollte ich sie nicht heimsuchen - Spruch des HERRN - / und an einem solchen Volk keine Vergeltung üben? 30 Wüstes, Grässliches geschieht im Land: / 31 Die Propheten weissagen Lüge und die Priester richten ihre Lehre nach ihnen aus; / mein Volk aber liebt es so. Doch was werdet ihr tun, / wenn es damit zu Ende geht?

Jeremia 5 | Nya Levande Bibeln Einheitsübersetzung 2016

Ingen har respekt för Herren

Verbrechen des Volkes