1Männen från Sif besökte Saul i Gibea och berättade för honom att David återvänt till öknen och gömde sig på Hakilahöjden.2Saul drog då iväg på nytt med sina tre tusen utvalda soldater för att jaga honom.3Han slog läger längs vägen till den öken där David gömde sig. När David upptäckte att Saul förföljde honom sände han ut spejare. De bekräftade att Saul hade kommit.5En natt smög sig David över till Sauls läger för att spionera. Kung Saul och Abner, hans befälhavare, låg och sov mitt i lägret. Soldaterna var som en skyddande mur omkring dem."Vem vill följa med mig dit?" frågade David hetiten Ahimelek och Abisai, Joabs bror och Serujas son."Jag går med dig", sa Abisai. David och Abisai gick alltså ner till fiendelägret. Där låg Saul och sov med spjutet nerstucket i marken nära sitt huvud.8"Gud har låtit dig få din fiende inom räckhåll den här gången", viskade Abisai till David. "Låt mig få spetsa fast honom vid marken med mitt spjut. Jag lär inte behöva mer än ett försök!"9"Nej!" sa David. "Döda honom inte, för vem kan anses vara oskyldig efter att ha angripit Herrens utvalde kung?10Sauls tid kommer när Gud bestämmer. Herren ska själv slå honom med döden, om han nu inte dör i strid.11Men Gud förbjude att jag skulle döda den som han har utvalt till kung! Men vi ska ta Sauls spjut och hans bägare med vatten med oss!"12David tog spjutet och vattenbägaren vid Sauls huvud, och de lämnade lägret utan att någon sett dem eller ens vaknat, för Herren lät dem sova tungt.13De klättrade därefter upp på bergssluttningen på andra sidan lägret, tills de var på betryggande avstånd.14Då ropade David mot Sauls läger: "Vakna Abner! Svara mig!""Vem är det som ropar?" undrade Abner yrvaket.15David ropade tillbaka: "Vem är som du, Abner? Var i hela Israel finns din like? Varför vakar du inte över din Herre och kung, när man kommer för att döda honom?16Det är verkligen illa! Jag svär vid Herren att du borde dö för din vårdslöshets skull. Och säg mig, var är kungens spjut och vattenbägare?"17Saul kände igen Davids röst och ropade: "Är det du, min son David?"David svarade: "Ja, herre, det är det. Varför jagar du mig? Vad har jag gjort? Har jag gjort något brottsligt?19Lyssna nu, kung Saul! Om det är Herren som har kallat dig att förfölja mig, så låt honom då ta emot mitt fredsoffer, men om det är människor som driver dig till det, så kommer Guds förbannelse att drabba dem. De har ju drivit mig från min arvedel i Israel, så att jag inte kan vara med Herrens folk, och vill att jag ska tillbe hedniska gudar.20Måste jag dö på främmande jord, långt borta från Herrens närhet? Varför ska Israels kung jaga mig, som man jagar rapphöns bland bergen?"21Då bekände Saul: "Jag har syndat. Kom tillbaka hem, min son! Jag ska inte längre försöka skada dig, för du har räddat mitt liv idag. Jag har gjort fel och handlat dåraktigt."22"Här är ditt spjut, herre", svarade David. "Låt en av dina unga män komma hit och hämta det.23Herren har sitt sätt att belöna den som handlar väl och är lojal, och jag lät bli att döda dig, trots att Herren gav mig tillfälle till det.24Herren kommer att rädda mitt liv, på samma sätt som jag har räddat ditt i dag, och han ska rädda mig ur alla mina svårigheter."25Och Saul ropade till David: "Gud välsigne dig, min son David, du ska utföra hjältedåd och vinna stora segrar!"Sedan gick David sin väg, och Saul återvände hem.
English Standard Version
David Spares Saul Again
1Then the Ziphites came to Saul at Gibeah, saying, “Is not David hiding himself on the hill of Hachilah, which is on the east of Jeshimon?”2So Saul arose and went down to the wilderness of Ziph with three thousand chosen men of Israel to seek David in the wilderness of Ziph.3And Saul encamped on the hill of Hachilah, which is beside the road on the east of Jeshimon. But David remained in the wilderness. When he saw that Saul came after him into the wilderness,4David sent out spies and learned that Saul had indeed come.5Then David rose and came to the place where Saul had encamped. And David saw the place where Saul lay, with Abner the son of Ner, the commander of his army. Saul was lying within the encampment, while the army was encamped around him.6Then David said to Ahimelech the Hittite, and to Joab’s brother Abishai the son of Zeruiah, “Who will go down with me into the camp to Saul?” And Abishai said, “I will go down with you.”7So David and Abishai went to the army by night. And there lay Saul sleeping within the encampment, with his spear stuck in the ground at his head, and Abner and the army lay around him.8Then Abishai said to David, “God has given your enemy into your hand this day. Now please let me pin him to the earth with one stroke of the spear, and I will not strike him twice.”9But David said to Abishai, “Do not destroy him, for who can put out his hand against the Lord’s anointed and be guiltless?”10And David said, “As the Lord lives, the Lord will strike him, or his day will come to die, or he will go down into battle and perish.11The Lord forbid that I should put out my hand against the Lord’s anointed. But take now the spear that is at his head and the jar of water, and let us go.”12So David took the spear and the jar of water from Saul’s head, and they went away. No man saw it or knew it, nor did any awake, for they were all asleep, because a deep sleep from the Lord had fallen upon them.13Then David went over to the other side and stood far off on the top of the hill, with a great space between them.14And David called to the army, and to Abner the son of Ner, saying, “Will you not answer, Abner?” Then Abner answered, “Who are you who calls to the king?”15And David said to Abner, “Are you not a man? Who is like you in Israel? Why then have you not kept watch over your lord the king? For one of the people came in to destroy the king your lord.16This thing that you have done is not good. As the Lord lives, you deserve to die, because you have not kept watch over your lord, the Lord’s anointed. And now see where the king’s spear is and the jar of water that was at his head.”17Saul recognized David’s voice and said, “Is this your voice, my son David?” And David said, “It is my voice, my lord, O king.”18And he said, “Why does my lord pursue after his servant? For what have I done? What evil is on my hands?19Now therefore let my lord the king hear the words of his servant. If it is the Lord who has stirred you up against me, may he accept an offering, but if it is men, may they be cursed before the Lord, for they have driven me out this day that I should have no share in the heritage of the Lord, saying, ‘Go, serve other gods.’20Now therefore, let not my blood fall to the earth away from the presence of the Lord, for the king of Israel has come out to seek a single flea like one who hunts a partridge in the mountains.”21Then Saul said, “I have sinned. Return, my son David, for I will no more do you harm, because my life was precious in your eyes this day. Behold, I have acted foolishly, and have made a great mistake.”22And David answered and said, “Here is the spear, O king! Let one of the young men come over and take it.23The Lord rewards every man for his righteousness and his faithfulness, for the Lord gave you into my hand today, and I would not put out my hand against the Lord’s anointed.24Behold, as your life was precious this day in my sight, so may my life be precious in the sight of the Lord, and may he deliver me out of all tribulation.”25Then Saul said to David, “Blessed be you, my son David! You will do many things and will succeed in them.” So David went his way, and Saul returned to his place.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.