Jesaja 48 | Bible Kralická

1 Slyštež to, dome Jákobův, kteříž se nazýváte jménem Izraelovým, a z vod Judových jste pošli, kteříž přisaháte ve jménu Hospodinovu, a Boha Izraelského připomínáte, však ne v pravdě, ani v spravedlnosti, 2 Ačkoli od města svatého se jmenujete, a na Boha Izraelského, jehož jméno jest Hospodin zástupů, zpoléháte. 3 Předešlé věci zdávna jsem oznamoval, a což vyšlo z úst mých, i což jsem ohlašoval, brzce jsem činíval, a stávalo se. 4 Věděl jsem, že jsi zatvrdilý, a houžev železná šíje tvá, a čelo tvé ocelivé. 5 A protožť jsem oznamoval z dávna, prvé než přicházelo, ohlašovalť jsem, abys neříkal: Modla má učinila ty věci, a rytina má neb slitina má přikázala to. 6 Slýchals o tom, pohlediž na to na všecko, vy pak, nebudete-liž toho oznamovati? Již nyní ohlašujiť nové a tajné věci, o nichž jsi ty nic nevěděl. 7 Nyní stvořeny jsou, a ne předešlého času, o nichž jsi před tímto dnem nic neslyšel, abys neřekl: Aj, věděl jsem o tom. 8 Anobrž aniž jsi slyšel, ani věděl, aniž se to tehdáž doneslo ucha tvého; nebo jsem věděl, že sobě velmi nevážně počínati budeš, a že jsi převrácenec hned od života matky. 9 Pro jméno své poshovím s prchlivostí svou, a pro chválu svou poukrotím hněvu proti tobě, abych tě nevyplénil. 10 Aj, přepálím tě, ačkoli ne jako stříbro, přeberu tě v peci ssoužení. 11 Pro sebe, pro sebe učiním to. Nebo jakž by mohlo v lehkost vydáno býti? Slávy své zajisté jinému nedám. 12 Slyš mne, Jákobe a Izraeli, povolaný můj: Já jsem, já první, já jsem i poslední. 13 Má zajisté ruka založila zemi, a pravice má dlaní rozměřila nebesa; povolal jsem jich, a hned se postavily. 14 Shromažďte se vy všickni, a slyšte. Kdo z nich oznámil tyto věci: Hospodin miluje jej, onť vykoná vůli jeho proti Babylonu, a rámě jeho proti Kaldejským? 15 Já, já mluvil jsem, protož povolám ho; přivedu jej, a šťastnou bude míti cestu svou. 16 Přistupte ke mně, slyšte to: Nemluvíval jsem z počátku v skrytě; od toho času, v kterémž se to dálo, přítomen jsem byl. A nyní Panovník Hospodin poslal mne a duch jeho. 17 Toto praví Hospodin vykupitel tvůj, Svatý Izraelský: Já Hospodin Bůh tvůj učím tě, abys prospěch bral, a vodím tě po cestě, po kteréž bys chodil. 18 Ó kdybys byl šetřil přikázaní mých, bylť by jako potok pokoj tvůj, a spravedlnost tvá jako vlny mořské. 19 A bylo by jako písku semene tvého, a plodu života tvého jako štěrku jeho, aniž by vyťato, ani vyhlazeno bylo jméno jeho před oblíčejem mým. 20 Vyjděte z Babylona, utecte od Kaldejských, hlasem zvučným zvěstujte, ohlašujte to, rozneste to až do končin země. Rcete: Vykoupil Hospodin služebníka svého Jákoba. 21 Nebudouť žízniti, když je po pustinách povede, vody z skály vyvede jim; nebo rozetne skálu, aby tekly vody. 22 Nemajíť žádného pokoje, praví Hospodin, bezbožní.

nuBibeln

Israels trolöshet och befrielse

1 Hör detta, Jakobs släkt, ni som bär namnet Israel och härstammar från Juda, ni som svär vid HERRENS namn och bekänner er till Israels Gud, men inte i sanning och rättfärdighet. 2 De uppkallar sig efter den heliga staden och stöder sig på Israels Gud, vars namn är härskarornas HERRE. 3 Det som tidigare hände hade jag talat om i förväg för länge sedan, förutsagt det, tillkännagett det. Plötsligt agerade jag, och det skedde. 4 Jag vet att du är hård. Din nacke är av järn och din panna av koppar. 5 Därför förutsade jag det för så länge sedan, talade om det innan det skedde, så att du inte skulle kunna säga: ’Min avgud gjorde det. Min skurna och gjutna gudabild gav befallning om det!’ 6 Du har hört detta och kan se det. Erkänner ni det inte? Nu vill jag förkunna nya ting för dig, hemligheter som du inte vetat om. 7 De har skapats nu, inte för länge sedan. Du har inte hört om dem förrän idag, för att du inte ska kunna säga: ’Det här visste jag!’ 8 Du fick inget höra och inget veta, du hade inget öppet öra. Jag visste hur trolös du var, du kallades upprorsmakare alltsedan du föddes. 9 Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede, för min äras skull behärskar jag mig och utplånar dig inte. 10 Jag renade dig men fann inget silver. Jag prövade dig i lidandets ugn. 11 För min egen skull, ja, just för min egen skull, agerar jag, för hur skulle jag kunna låta mig vanhelgas? Min ära ger jag inte till någon annan. 12 Lyssna på mig, Jakob, Israel, som jag har kallat! Jag är Gud. Jag är den förste, och jag är den siste. 13 Det var min hand som lade jordens grund, och min högra hand bredde ut himlarna. När jag kallade på dem stod de där. 14 Kom samman, ni alla, och lyssna! Vem av dessa har förutsagt det här, att den som HERREN älskar ska fullfölja hans plan mot Babylon och mot kaldéerna? 15 Jag, jag har talat detta. Jag har kallat honom och fört fram honom, och han ska ha framgång. 16 Kom närmare och lyssna till detta: Från första början har jag talat öppet, och när tiden var inne för något att äga rum, var jag där. Och nu har Herren, HERREN sänt mig och sin Ande.”* 17 Så säger HERREN, din befriare*, Israels Helige: ”Jag är HERREN, din Gud, som vill undervisa dig om ditt eget bästa och leda dig på den väg där du ska vandra. 18 Om du ändå hade lyssnat till mina bud! Då skulle du ha upplevt en ström av frid och rättfärdighet lik havets vågor. 19 Då skulle dina ättlingar ha blivit som sanden, din avkomma som sandkornen. Deras namn skulle aldrig utplånas utan bestå inför mig.” 20 Lämna Babylon, fly från Kaldéen! Förkunna det med glädjerop, gör det känt för jordens alla hörn. Säg: ”HERREN har befriat sin tjänare Jakob.” 21 De behövde inte vara törstiga när han förde dem genom öknarna, för han lät vatten flöda ur klippan, han klöv klippan, så att vatten forsade fram. 22 ”Men för de gudlösa finns det ingen frid, säger HERREN.

Jesaja 48 | Bible Kralická nuBibeln

Israels trolöshet och befrielse