Römer 11 | Bible Kralická
1Protož pravím: Zdali jest Bůh zavrhl lid svůj? Nikoli; nebo i já Izraelský jsem, z semene Abrahamova, z pokolení Beniaminova.2Nezavrhlť jest Bůh lidu svého, kterýž předzvěděl. Zdali nevíte, co Písmo praví o Eliášovi? Kterak se modlí Bohu proti lidu Izraelskému řka:3Pane, proroky tvé zmordovali a oltáře tvé rozkopali, já pak zůstal jsem sám, a i méť duše hledají.4Ale co jemu dí odpověd Boží? Pozůstavil jsem sobě sedm tisíců mužů, kteříž neskláněli kolen před Bálem.5Takť i nyní ostatkové podle vyvolení jdoucího z pouhé milosti Boží zůstali,6A poněvadž z milosti, tedy ne z skutků, sic jinak milost již by nebyla milost. Pakli z skutků, tedy již není milost, jinak skutek nebyl by skutek.7Což tedy? Čeho hledá Izrael, toho jest nedošel, ale vyvolení došli toho, jiní pak zatvrzeni jsou,8(Jakož psáno jest: Dal jim Bůh ducha zkormoucení, oči, aby neviděli, a uši, aby neslyšeli,) až do dnešního dne.9A David dí: Budiž jim stůl jejich osidlem a pastmi a pohoršením i spravedlivým odplacením.10Zatmětež se oči jejich, ať nevidí, a hřbet jejich vždycky shýbej.11A z toho pravím: Tak-liž jsou pak Židé klesli, aby docela padli? Nikoli, ale jejich klesnutím spasení přiblížilo se pohanům, aby je tak Bůh k závidění přivedl.12A poněvadž pak jejich pád jest bohatství světa a zmenšení jejich jest bohatství pohanů, čím více plnost jich?13Vámť zajisté pravím pohanům, jelikož jsem já apoštol pohanský, přisluhování mé oslavuji,14Zda bych jak k závidění vzbuditi mohl ty, jenž jsou tělo mé, a k spasení přivésti aspoň některé z nich.15Nebo kdyžť zavržení jich jest smíření světa, co pak bude zase jich přijetí, než život z mrtvých?16Poněvadž prvotiny svaté jsou, takéť svaté jest i těsto; a jest-liť kořen svatý, tedy i ratolesti.17Žeť jsou pak některé ratolesti vylomeny, a ty, byv planou olivou, vštípen jsi místo nich a učiněn jsi účastník kořene i tučnosti olivy.18Proto ty se nechlub proti ratolestem. Pakli se chlubíš, věz, že ne ty kořen neseš, ale kořen tebe.19Pakli díš: Vylomeny jsou ratolesti, abych já byl vštípen,20Dobře pravíš. Pro nevěru vylomeny jsou, ale ty věrou stojíš. Nebudiž vysokomyslný, ale boj se.21Nebo poněvadž Bůh ratolestem přirozeným neodpustil, věz, žeť by ani tobě neodpustil.22A protož viz dobrotivost i zuřivost Boží. K těm zajisté, kteříž padli, zuřivost, ale k tobě dobrotivost, ač budeš-li trvati v dobrotě. Sic jinak i ty vyťat budeš.23Ano i oni, jestliže nezůstanou v nevěře, zase vštípeni budou. Mocenť jest zajisté Bůh zase vštípiti je.24Nebo poněvadž ty vyťat jsi z přirozené plané olivy a proti přirození vštípen jsi v dobrou olivu, čím více pak ti, kteříž podle přirození jsou z dobré olivy, vštípeni budou v svou vlastní olivu.25Neboť nechci, bratří, abyste nevěděli tohoto tajemství, (abyste nebyli sami u sebe moudří,) že zatvrdilost tato zčástky přihodila se Izraelovi, dokudž by nevešla plnost pohanů.26A takť všecken Izrael spasen bude, jakož psáno jest: Přijde z Siona vysvoboditel a odvrátíť bezbožnosti od Jákoba.27A tatoť bude smlouva má s nimi, když shladím hříchy jejich.28A tak s strany evangelium jsouť nepřátelé pro vás, ale podle vyvolení jsou milí pro otce svaté.29Darů zajisté svých a povolání Bůh nelituje.30Nebo jakož i vy někdy jste nebyli poslušni Boha, ale nyní milosrdenství jste došli pro jejich nevěru,31Tak i oni nyní neuposlechli, aby pro učiněné vám milosrdenství i oni také milosrdenství dosáhli.32Zavřel zajisté Bůh všecky v nevěře, aby se nade všemi smiloval.33Ó hlubokosti bohatství i moudrosti i umění Božího! Jak jsou nezpytatelní soudové jeho a nevystižitelné cesty jeho!34Nebo kdo jest poznal mysl Páně? Aneb kdo jemu radil?35Nebo kdo prve dal jemu, a budeť mu odplaceno?36Nebo z něho a skrze něho a v něm jsou všecky věci, jemuž sláva na věky. Amen.
nuBibeln
Har Gud övergett Israels folk?
1Så nu frågar jag: har då Gud stött bort sitt folk helt och hållet? Nej, inte alls! Jag är ju själv israelit, en ättling till Abraham och av Benjamins stam.2Gud har inte stött bort dem som han en gång utsåg till sitt eget folk. Vet ni inte vad det står i Skriften om Elia? Han anklagade Israel inför Gud:3”Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag är den ende som är kvar, och nu vill de döda mig också.”4Men vad svarade Gud honom? ”Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen personer som aldrig har fallit ner och tillbett Baal.”*5På samma sätt finns det nu i vår tid en rest som Gud i sin nåd har utvalt.6Men om det var av nåd, då har det inget med gärningar att göra. Då skulle ju nåden inte vara nåd.7Alltså, det som Israel sökte så ivrigt efter uppnådde de aldrig. Bara de utvalda gjorde det. De andra blev förstockade.8Det står ju skrivet: ”Gud har låtit en sömnens anda drabba dem. Ända till denna dag har han hindrat deras ögon från att se och deras öron från att höra.”*9David säger: ”Låt deras bord bli en fälla för dem, en snara och ett straff.10Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser, och deras ryggar krökas för alltid.”
Inympade grenar
11Så nu frågar jag igen: snubblade de för att falla? Nej, inte alls! Men på grund av deras fall har räddningen nått även andra folk, och nu är israeliterna avundsjuka på dem.12Och om deras fall gav världen rikedom och om deras misslyckande resulterade i rikedom för andra folk, hur mycket större rikedom ska då inte deras fullhet* ge!13Nu talar jag till er hedningar: som hedningarnas apostel värdesätter jag min tjänst högt.14Kanske kan jag få mitt eget folk att känna avund och rädda några av dem.15Om det att de stöttes bort innebar att världen försonades, vad ska det då betyda att de blev mottagna igen, om inte liv för de döda!16Om det första brödet är heligt, så är hela degen helig. Och om roten är helig är också grenarna heliga.17Om några av grenarna har brutits av, och du, som är en gren från ett vilt olivträd, har blivit inympad bland de andra grenarna och får nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot,18ska du inte börja skryta bland grenarna. Gör du det ska du veta att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom.19Nu kanske du tänker: ”Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig.”20Det är sant. Men de bröts av därför att de inte trodde, och du är där därför att du tror. Var inte högfärdig, utan frukta!21Om Gud inte skonade de äkta grenarna, så kommer han inte heller att skona dig.22Här ser du alltså Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig så länge du håller dig till hans godhet. I annat fall kommer du också att skäras bort.23Och om de andra inte håller fast vid sin otro kommer de att inympas tillbaka, för Gud har makt att göra det.24Om du skars av från ett, av naturen vilt olivträd, och mot naturens ordning ympades in på ett planterat olivträd, hur mycket lättare är det då inte att ympa in de äkta grenarna igen.
Israel ska räddas
25Syskon, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet, så att ni inte tänker för höga tankar om er själva: En del av israeliterna är förstockade, och så kommer det att vara tills fullheten från de andra folken har kommit in.26Sedan ska hela Israel bli räddat. Det står ju skrivet: ”Befriaren ska komma från Sion, och han ska ta bort all ondska från Jakob.27Och detta är det förbund jag ingår med dem: jag ska ta bort deras synder.”*28När det gäller evangeliet är de Guds fiender för er skull, men samtidigt är de utvalda och älskade för förfädernas skull.29Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.30Förut var ni olydiga mot Gud, men har nu fått förbarmande genom deras olydnad.31Nu har de blivit olydiga, för att även de ska få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni får.32Gud lät alla människor bli fångade i sin egen olydnad, för att han skulle kunna visa förbarmande mot alla.
Lovprisning
33Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Vem kan någonsin förstå hans beslut och hans planer?34”Vem känner till hur Herren tänker? Vem kan ge honom råd?35Vem kan ge något till Gud, som han skulle behöva betala tillbaka?”*36Allting kommer ju från honom, genom honom och finns till för honom. Hans är äran i all evighet. Amen.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.