1Přísloví Šalomouna, syna Davidova, krále nad Izraelem,2k nabytí moudrosti a k poučení, jak rozumět hlubokým výrokům,3jak si osvojit, co učí rozum, spravedlnost, právo a poctivost,4jak předat prostoduchým chytrost, mládeži prozíravost a vědění.5Moudrý ať poslouchá a rozmnoží svou znalost, rozumný ať dá si poradit,6jak porozumět úslovím a jinotajům, rčením mudrců a jejich hádankám.7Klíčem k poznání je úcta k Hospodinu; moudrostí a poučením jen hlupák pohrdá.
Nenech se zlákat
8Poslouchej, synu můj, otcovo poučení, od matčiných pokynů se nevzdaluj.9Půvabným věncem na tvé hlavě budou, náhrdelníkem budou na hrdle tvém.10Nenech se zlákat, synu, když tě mámí hříšníci:11„Pojď s námi, budem ze zálohy vraždit, někoho nevinného jen tak přepadnem,12jako hrob zaživa je spolknem, vcelku, jako když padnou do jámy.13Všemožné cennosti si snadno pořídíme, domy si naplníme kořistí.14Na naši kartu vsaď svůj osud, společný měšec budem všichni mít!“15Na cestu s nimi nepouštěj se, synu, nevydávej se v jejich šlépějích –16jejich nohy běží k neštěstí, k prolití krve spěchají!17Líčit síť před očima ptáků je jistě zcela zbytečné.18Tihle však na sebe smrtelnou léčku strojí, na vlastní duši číhají.19Tak skončí každý, kdo hledá mrzký zisk – o vlastní duši ho to připraví.
Moudrost na ulicích volá
20Moudrost venku na ulicích volá, na náměstích svůj hlas pozvedá,21na rušných nárožích hlasitě vykřikuje, v průchodu městské brány proslov má:22„Kdy omezenců láska k malosti už skončí, kdy drzounů záliba v drzosti, kdy tupců nenávist ke všemu vědění?23Obraťte se, když vás napomínám, hle, svého ducha na vás vylít chci, právě vám chci svá slova oznámit!24Dosud jsem volala, však nechtěli jste slyšet, ruku jsem nabízela, nikdo však nevnímal,25všechny mé rady zavrhli jste, mými domluvami se nikdo neřídil.26Vašemu neštěstí já nyní zasměji se i hrůze, jež vás přepadne. Bavit se budu,27až jako bouře zachvátí vás hrůza, až jako vichr udeří vaše neštěstí, až soužením a tísní budete sevřeni.28Až mě pak volat budou, neozvu se, budou mě shánět, avšak nenajdou.29Protože nenáviděli poznání, úctu k Hospodinu si zvolit nechtěli,30mými radami se nikdy neřídili, mojí domluvou vždy jen pohrdli,31proto ať snědí, co si navařili, vlastními plány ať se nasytí!32Omezenci zajdou na vlastní umíněnost, spokojenost tupců je jejich záhuba.33Kdo mě však poslouchá, ten pohodlně žije v bezpečí před hrozbou všeho zla.“
nuBibeln
1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.2Av dem får man fostran och vägledning, så att man förstår de visas ord.3Av dem får man vägledning till insikt och till ett ärligt och rättfärdigt liv.4De ger klokhet till de okunniga, och lärdom till de unga om vad som är viktigt.5Den vise hör dem och ökar sin kunskap. Den kloke skaffar sig vägledning6för att förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och gåtor.7HERRENS fruktan är vishetens början, men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.8Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning.9De bildar en skön krans på ditt huvud, en vacker kedja kring din hals.10Min son, låt dig inte lockas av syndare.11De säger: ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda, för att lura på oskyldiga.12Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela, så som de som läggs ner i graven.13Vi ska få alla slags värdefulla ting och kan fylla våra hus med plundrat gods.14Du får vara med och dela, pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”15Min son, gå inte in på deras väg, sätt inte din fot på deras stig,16för med snabba steg söker de sig till ondskan, och snabbt vill de utgjuta blod.17Det är meningslöst att breda ut ett nät inför ögonen på fåglarna.18Dessa ligger på lur efter sitt eget blod och i bakhåll för sina egna liv.19Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet, det kostar honom hans eget liv.20Visheten ropar högt på gatan och höjer sin röst på torget.21Mitt bland de bullriga gatorna predikar den och håller tal vid stadsportarna:22”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni smädare njuta av smädelser, ni dårar hata kunskap?23Vänd om och ta emot min tillrättavisning, så ska jag låta min ande komma över er och dela med mig av min kunskap till er.24Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat. Jag har räckt ut min hand, men ingen har brytt sig om den.25Ni har struntat i alla mina råd och avvisat min tillrättavisning.26Därför ska jag också skratta åt er olycka och håna er förtvivlan,27när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder och olyckan sveper över er som en stormby, när nöd och ångest drabbar er.28Då kommer de att ropa till mig, men jag ska inte svara. De kommer att söka mig men inte finna.29De hatade kunskap och ville inte frukta HERREN,30de avvisade mina råd och föraktade mina tillrättavisningar.31Därför får de äta sina gärningars frukt och mätta sig med sina onda planer.32De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet och dårarnas sorglöshet förgöra dem.33Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet och behöver inte vara rädd för något ont.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.