1Flieht, ihr Leute von Benjamin, / flieht aus Jerusalem! / Blast das Horn in Tekoa,[1] / gebt Rauchzeichen über Bet-Kerem![2] / Von Norden droht Unheil, / gewaltiger Zusammenbruch.2Die verwöhnte Schöne, / die Stadt, die „Tochter Zion“ heißt, / vernichte ich.3Hirten mit Herden kommen über sie / und weiden sie ab, / jeder seinen Bereich. / Ihre Zelte stehen ringsherum.4„Auf, zum Kampf gegen die Stadt! / Noch am Mittag schlagen wir los!“ – „Zu spät, die Zeit reicht nicht aus, / es wird ja schon dunkel!“5„Los! Greifen wir an in der Nacht, / zerstören wir ihre Paläste!“6Denn so sprach Jahwe, der allmächtige Gott: / „Fällt Bäume und baut damit die Rampe gegen Jerusalem! / Das ist die Stadt, die Strafe verdient, / denn sie ist voll mit Bedrückung.7Wie ein Brunnen Wasser sprudelt, / so sprudelt sie die Bosheit aus. / Man hört von Raub und Gewalt, / man sieht nur Weh und Wunden!8Lass dich warnen, Jerusalem, / sonst trenne ich mich von dir / und mache dich zur Wüste, / einem unbewohnten Land!“9So spricht Jahwe, / der allmächtige Gott: / „Wie am Weinstock wird man Nachlese halten / an dem, was von Israel übrig bleibt. / Man legt noch einmal Hand an, / wie ein Winzer, der die Reben durchgeht!“10„Ach, mit wem soll ich noch reden, / wen noch warnen, dass sie hören? / Ihr Ohr ist verschlossen, / sie können nicht hören. / Das Wort Jahwes empfinden sie als Hohn, / sie wollen es nicht haben.11Auch ich bin nun von Jahwes Glut erfüllt / und halte sie nicht mehr zurück.“ – „Sie kommt auf das Kind, das auf der Straße spielt, / und auf die Runde der jungen Männer. / Getroffen werden Mann und Frau, / alte Menschen, Hochbetagte.12Ihre Häuser nehmen andere in Besitz, / ihre Felder und Frauen dazu, / denn ich erhebe meine Hand / gegen die Bewohner des Landes“, / spricht Jahwe.13„Denn vom Kleinsten bis zum Größten / raffen alle Raub. / Vom Propheten bis zum Priester / begehen alle Betrug.14Die schwere Wunde meines Volkes / behandeln sie nur äußerlich. / 'Heile, heile, Segen', sagen sie, / aber nichts und niemand ist heil.“15„Schämen müssten sie sich wegen ihres schändlichen Treibens. Aber sie denken gar nicht daran. Sie kennen keine Scham. Deshalb werden sie fallen, wenn alles fällt. Und wenn ich komme, um sie zur Rechenschaft zu ziehen, werden sie stürzen“, spricht Jahwe.16So spricht Jahwe: / „Stellt euch an die Wege und schaut, / fragt nach den ewigen Pfaden: / 'Wo ist hier der Weg zum Glück?' / Dann geht ihn und findet Erfüllung!“
„Aber sie sagen: 'Wir wollen nicht!'17Ich habe Wächter für euch bestellt. Achtet auf den Hall ihres Horns! Aber sie sagen nur: 'Das tun wir nicht!'18Darum hört zu, ihr versammelten Völker, was jetzt mit ihnen geschieht!19Die ganze Welt soll es hören: Ja, ich bringe Unheil über dieses Volk. Es ist die Folge ihres Denkens, denn sie haben nicht auf meine Worte gehört. Mein Gesetz haben sie abgelehnt.“20„Was soll ich mit dem Weihrauch aus Saba, / feinen Gewürzen aus fernem Land? / Eure Brandopfer[3] gefallen mir nicht, / eure Freudenopfer[4] sind mir nicht angenehm!“21„Darum“, spricht Jahwe, „passt auf! Ich lege diesem Volk jetzt Hindernisse in den Weg, damit Väter und Söhne zusammen darüber stürzen. Nachbar und Freund gehen zugrunde.“22So spricht Jahwe: / „Seht, da kommt ein Volk / aus seinem Land im Norden, / eine große Nation macht sich auf / vom äußersten Ende der Erde.23Sie kommen mit Bogen und Wurfspieß, / sind grausam und ohne Erbarmen. / Ihr Lärm ist wie das tosende Meer. / Auf Pferden reiten sie heran, / gerüstet wie ein Mann zum Krieg. / Tochter Zion, es geht gegen dich.“24„Wir haben von ihnen gehört, / unsere Arme sind niedergesunken, / die Angst hat uns gepackt / wie die Wehen eine Frau.25Geht ja nicht aufs Feld! / Nur weg von der Straße! / Der Feind hat ein Schwert!' / Schrecken lauern überall.“26Tochter meines Volkes, / leg den Trauersack an, / wälz dich in der Asche, / trauere wie um den einzigen Sohn! / Stimm die Totenklage an, / denn der Verwüster wird plötzlich über uns sein.27„Zum Prüfer meines Volkes / habe ich dich eingesetzt. / Du sollst sein Verhalten prüfen, / wie man Metalle erkennt und prüft.28Sie alle sind schlimmste Rebellen, / sie laufen als Verleumder herum, / hart wie Bronze und Eisen, / alle zusammen Verbrecher.29Der Blasebalg ist vom Feuer versengt, / was herauskam war Blei. / Umsonst hat man geschmolzen, / das Böse schied sich nicht aus.30Wertloses Silber nennt man sie nun, / denn Jahwe hat sie verworfen.“
Jeremia 6
nuBibeln
von Biblica1Fly, sätt er i säkerhet, ni folk från Benjamin, fly från Jerusalem! Blås i horn i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. En olycka hotar från norr, och en stor förödelse.2Jag ska ödelägga dotter Sion, den vackra och bortskämda.3Herdarna kommer mot henne med sina hjordar. De ska slå upp sina tält runt omkring henne och dela upp åt sig var sin betesmark.”4”Gör er beredda till strid mot henne! Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid! Men ve oss! Dagen lider redan mot sitt slut, och kvällsskuggorna blir längre.5Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra hennes fästningar!”6För så säger härskarornas HERRE: ”Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalem. Denna stad ska straffas.[1] Den är full av förtryck.7Som en brunn flödar av vatten så flödar dess ondska fram. Där ljuder ekot av våld och förödelse. Sår och slag har jag ständigt framför mig.8Ta varning, Jerusalem, så att jag inte vänder mig bort ifrån dig och gör dig till en öde plats där ingen kan bo.”9Så säger härskarornas HERRE: ”Låt dem skörda en efterskörd, som från en vingård, en rest av Israel. Räck ut din hand, plocka bort druvorna, som druvplockaren gör.”10Till vem ska jag tala, vem ska jag vittna för, så att de lyssnar? Deras öron är tillslutna, och de kan inte höra. HERRENS ord föraktas bland dem, och de bryr sig inte om det.11Jag är uppfylld av HERRENS vrede. Jag orkar inte hålla inne med den. ”Töm ut den över barnen på gatan, över unga män som samlats, både man och kvinna ska drabbas, liksom den gamle, den åldrade.12Andra ska överta deras hus, deras åkrar och hustrur. Jag ska räcka ut min hand mot invånarna i landet, säger HERREN.13Från den minste till den störste är de alla giriga, till och med profeter och präster bedrar.14De lindrar skadorna hos mitt folk, men bara på ett ytligt sätt. De säger: ’Allt står väl till, allt står väl till.’ Men ingenting är väl.15Skäms de för det avskyvärda de gjort? Nej, någon skam känner de inte, de förstår inte att blygas. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden är inne för mig att straffa dem ska de slås ner, säger HERREN.”16Så säger HERREN: ”Stanna upp vid vägskälen och se efter, fråga efter de gamla stigarna, efter den goda vägen, och gå på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’17Jag tillsatte vakter över er och sa: ’Lyssna när hornet ljuder!’ Men de sa: ’Nej, vi vill inte lyssna!’18Lyssna därför, alla folk, ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem![2]19Lyssna, jord: Jag ska låta olycka komma över detta folk, frukten av deras planer, för de har inte velat höra på mig utan har förkastat min lag.20Vad bryr jag mig om rökelse från Saba eller bästa kalmus från fjärran land? Jag kan inte ta emot era brännoffer, och era slaktoffer behagar mig inte.”21HERREN säger därför: ”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk, och på dem ska de snava, fäder och söner tillsammans, grannar och vänner, och de ska förgås.”22Så säger HERREN: ”Se, ett folk kommer från ett land i norr, en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.23De är beväpnade med båge och lans, de är grymma och obarmhärtiga. Det låter som havets dån när de drar fram på sina hästar, rustade för strid mot dig, dotter Sion.”24Vi har hört ryktet om dem, och vi står handfallna. Vi grips av ångest och våndas som en kvinna som ska föda barn.25Gå inte ut på de öppna fälten, och gå inte ut på vägarna, för där finns fiendens svärd och skräck på alla håll.26Du dotter, mitt folk, klä dig i säcktyg och rulla dig i aska! Håll en bitter dödsklagan, som över den ende sonen. För plötsligt kommer förgöraren över oss.27”Jag har satt dig att pröva mitt folk, för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.28Alla är hårdnackade upprorsmakare, som förtalar och är som koppar och järn, allesammans fördärvade.29Blåsbälgen pumpar intensivt för att bränna bort bly i elden, men reningen är förgäves. Det onda kan inte renas bort.30Förkastat silver kallas de, för HERREN har förkastat dem.”