1Ve mig! Jag är som fruktplockare och druvskördare efter skördetiden: Inte en druvklase finns att äta och inte ett enda efterlängtat fikon.2De fromma har försvunnit från landet, och ingen ärlig människa finns kvar. Alla ligger de på lur för att mörda och fånga någon annan i sina nät.3Med båda händerna är de beredda att begå onda gärningar, fursten vill ha gåvor och domaren tar mutor, den mäktige dikterar vad han önskar. På det viset blir allting förvridet.[1]4Den bäste bland dem är som ett törnsnår, och den ärligaste bland dem som en taggig häck. Den dag som dina väktare förutsagt är inne, dagen då Gud ska besöka dig, och förvirring drabbar folket.5Lita inte på din nästa, förtrösta inte på en vän, var försiktig med vad du säger till kvinnan i din famn!6Sonen föraktar sin far, dottern sätter sig upp mot sin mor och sonhustrun mot sin svärmor, och en man ska finna fiender i sitt eget hus.7Men jag vill se upp till HERREN och vänta på min frälsnings Gud. Min Gud ska höra mig.
Israel reser sig
8Gläds inte över mig, min fiende, för även om jag har fallit ska jag resa mig igen. När jag sitter i mörkret ska HERREN vara mitt ljus.9Jag har syndat mot HERREN och måste uthärda hans vrede till dess han tar sig an min sak och skaffar mig rätt. Han ska föra mig ut i ljuset, och jag ska få se hans rättfärdighet.10Då ska min fiende få se det och höljas i skam, hon[2] som sa till mig: ”Var är nu HERREN, din Gud?” Jag ska med egna ögon få se när hon trampas ner som smuts på gatan.11Den dagen ska komma då dina murar byggs upp, och den dagen ska dina gränser vidgas.12Den dagen ska man komma till dig från Assyrien och Egyptens städer, från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.13Jorden ska läggas öde för sina invånares och deras gärningars skull.
Bön och lovprisning
14Valla ditt folk med din stav, din hjord, din arvedel, som bor ensam i skogen, mitt i ett bördigt land. Låt dem få beta i Bashan och Gilead, som en gång för länge sedan.15”Låt oss få se under som vid ditt uttåg ur Egypten.”[3]16Folken ska se det och komma på skam i all sin makt. De ska lägga handen på munnen, och deras öron ska bli döva.17De ska slicka stoft som ormar, som markens kräldjur. Darrande ska de komma ut ur sina fästen, skräckslagna inför HERREN, vår Gud, och frukta för dig.18Vem är en sådan Gud som du, som utplånar skuld och förlåter synd hos dem som finns kvar av hans arvedel? Hans vrede består inte för evigt, för vad han vill är nåd.19Än en gång ska han förbarma sig över oss, trampa på våra synder och kasta våra missgärningar i havets djup.20Du ska visa Jakob trohet och Abraham nåd, som du med ed lovade våra förfäder för så länge sedan.
Micha 7
Nya Levande Bibeln
Landet ska byggas upp igen
1-2Allt är hopplöst. Det är lika svårt att finna en ärlig man som det är att finna druvor och fikon när skördetiden är över. Inte en druvklase att äta och inte ett enda fikon, hur mycket jag än letar. De goda har försvunnit från jordens yta, och inte en enda rättfärdig finns kvar. Alla är mördare och vänder sig till och med mot sina egna bröder.3De använder båda sina händer till onda gärningar, och de gör det skickligt. Både landshövdingar och domare tar mutor. De rika betalar dem och kräver något i utbyte. Rättvisa finns inte längre bland dem.4Den bäste bland dem är behaglig som ett törnsnår, och den renhårigaste bland dem som en taggig häck. Men dagen för domen närmar sig. Stunden för straffet är snart inne. De kommer att drabbas av förvirring, terror och undergång.5Lita inte på någon, inte på din bäste vän och inte ens på din hustru!6Sonen föraktar sin far, dottern sätter sig upp mot sin mor och sonhustrun förbannar sin svärmor. Ja, man ska finna fiender i sitt eget hus.7Men jag vill se upp till Herren och vänta hjälp från honom. Jag väntar att Gud ska rädda mig, att han ska höra mitt rop.8Gläds inte över mig, mina fiender, för även om jag faller ska jag resa mig igen! När jag sitter i mörkret ska Herren själv vara mitt ljus.9Jag ska ha tålamod när Herren straffar mig, för jag har syndat mot honom. Sedan ska han försvara mig mot mina fiender och straffa dem för allt ont de har gjort mot mig. Gud ska föra mig ut ur mörkret och in i ljuset, och jag ska få se hans godhet.10Då ska mina fiender få se att Gud är med mig och skämmas för att de hånat mig och sagt: "Var är nu din Gud?" Jag ska med egna ögon få se dem trampas till marken.11Dina städer, Guds folk, ska byggas upp på nytt och bli mycket större och mer blomstrande än förr.12Invånare från många länder ska komma och betyga dig sin vördnad: från Assyrien till Egypten och från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.13Men alla andra länder ska ligga öde på grund av folkens ondska.14Herre, kom och regera över ditt folk! Led din hjord, låt den leva i frid och ro och låt den få njuta av de gröna ängarna i Basan och Gilead, som den gjorde för länge sedan.15"Ja", svarar Herren. "Jag ska göra stora under bland er, precis som jag gjorde när jag förde er ut ur slaveriet i Egypten.16Hela världen ska stå där förvånad inför vad jag ska göra för dig och känna sig besvärad och maktlös. Människor ska stå i tyst förundran och varken kunna tala eller höra."17De ska kräla på marken som ormar, som maskar ska de krypa ut ur sina hål. De ska komma skräckslagna ur sina fästningar för att möta Herren Gud. De ska med fruktan och bävan stå inför honom.18Var finns en sådan Gud som du, som förlåter de överlevandes synder? Du kan inte fortsätta att vara vred på ditt folk, för du älskar att vara barmhärtig.19Än en gång ska du ha fördrag med oss. Du ska trampa våra synder under dina fötter. Du ska kasta dem i havets djup.20Du ska välsigna oss, som du lovade Jakob. Du ska bevisa oss din kärlek som du lovade vår fader Abraham för så länge sedan!