1Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:
Habackuks första klagan
2Hur länge, HERRE, ska jag behöva ropa utan att du lyssnar, vädja till dig över våldet, utan att du räddar?3Varför låter du mig se orätt? Hur kan du själv se på ofärden? Fördärv och våld är vad jag har framför mig, Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.4Därför förlorar lagen sin kraft och rätten uteblir. Den onde omringar den rättfärdige, och rätten förvrängs.
Herrens svar
5”Se er omkring bland folken, och ni kommer att häpna! Under er tid ska jag göra något som ni inte kommer att tro när man berättar det.6Se, jag ska resa upp kaldéerna, det grymma och häftiga folket, som drar ut över hela jorden och tar andras hem i besittning.7De är fruktansvärda och skrämmande, de bestämmer själva över sin lag och rätt.8Deras hästar är snabbare än leoparder och vildare än vargar om kvällen[1]. Deras ryttare spränger fram i hög fart, ryttare kommer som flygande fjärran ifrån, som när en örn slår ner på sitt byte.9Alla är de redo till våld när de kommer, stridshären[2] drar fram som en ökenvind och samlar fångar som sand.10De gör kungar till åtlöje och furstar till hån. De hånskrattar åt varje fästning och bygger jordvallar för att inta dem.11De far vidare som vinden och försvinner, dessa som gör sin styrka till sin gud.”
Habackuks andra klagan
12HERRE, du finns ju sedan urtiden, min Gud, min Helige. Vi ska inte dö![3] Du, HERRE, har satt dem till att döma, du klippa, du har satt dem till att straffa.13Dina ögon är för rena för att se på det onda. Du, som inte står ut med att se på något orätt, hur kan du stilla se på när den gudlöse slukar den som är rättfärdigare än han själv?14Du har gjort människorna lika fiskarna i havet, lika kräldjuren utan härskare.15Man drar upp dem alla med krok, fångar dem med sina garn och drar in dem i sitt nät. Så jublar man och gläds,16offrar åt sina garn och tänder rökelse åt sitt nät, för de ger ett liv i överflöd och en utsökt föda.17Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät[4] och döda folk utan förskoning?
Habakuk 1
Nya Levande Bibeln
Habackuk ställer en fråga till Herren
1Detta varningsord kom till profeten Habackuk i en syn från Gud:2Herre, hur länge ska jag behöva ropa på hjälp, innan du lyssnar? Ropar jag på dig förgäves? Varför kommer det inte något svar?"Hjälp! Mord!" skriker jag, men inte kommer du till min hjälp.3Måste jag ha denna ondska och sorg runt omkring mig? Vart jag än ser och vänder mig, så möter jag förtryck och falskhet och människor som älskar våld och konflikter.4Lagen har förlorat sin makt och domstolarna dömer orätt, för de som är onda är fler än de som är rättfärdiga. Mutor och bedrägerier hör till ordningen för dagen.5Herren svarade: "Du kommer att bli förvånad när du får se vad jag tänker göra! Jag ska nämligen göra någonting redan under din livstid, och du kommer inte att tro det när du hör det.6Ja, jag ska låta en ny och mäktig nation uppstå i Babylon, ett modigt folk, som ska gå ut och besegra hela världen.7De är kända för sin grymhet. De lever efter sina egna lagar, och ingen kan hindra dem.8Deras hästar är snabbare än leoparder. De är vilda som vargar i sin jakt. Deras ryttare kommer från ett avlägset land. Som örnar slår de ner på sitt byte.9Allt motstånd bryter de ner, och de flyttar om de folk de besegrat. Fångar samlar de som sand.10De hånar kungar och furstar och har ingen respekt för befästningar. De kastar upp jord mot murarna och intar befästningarna.11De far förbi som en storm och försvinner, men de drar på sig en stor skuld, för de litar till sin egen kraft som till en gud."12Herre, min Gud, min helige, du som är evig, är det din mening att utplåna oss? Gud, vår klippa, varför har du låtit dessa babylonier få makt att straffa oss för våra synder?13Vi är onda, men de är ännu värre. Ska du, som inte kan tillåta någon form av synd, stå likgiltig medan de fördärvar oss? Ska du vara tyst när de i sin ondska utrotar dem som du har gjort rättfärdiga?14Är vi inte mer värda än fisken man drar upp på land till en säker död? Utan ledare kan vi inte försvara oss mot våra fiender!15Måste vi fastna på deras krokar och i deras nät, till deras stora glädje?16Då kommer de bara att bli högmodiga över sin egen förmåga och upphöja sig själva!17Herre, ska du låta dem fortsätta så för alltid? Ska de alltid lyckas besegra fienden i sina fruktansvärda krig?