1Efter en tid frågade David HERREN: ”Ska jag flytta tillbaka till Juda?” ”Ja”, svarade HERREN. ”Till vilken stad ska jag flytta?” frågade David. HERREN svarade: ”Till Hebron.”2David flyttade då dit med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, Navals änka från Karmel.3Han tog också med sig sina män och deras familjer och de bosatte sig i städerna runt Hebron.4Männen i Juda kom sedan dit och smorde David till kung över hela Juda. När David hörde att männen i Javesh i Gilead hade begravt Saul,5skickade han dem detta budskap: ”HERREN ska välsigna er för den trohet ni visat mot er herre Saul genom att begrava honom.6HERREN ska vara nådig och trofast mot er. Också jag ska belöna er, eftersom ni handlat som ni gjort.7Fortsätt vara starka och modiga! Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.”
David blir kung över Israel
8Men Avner, Ners son och Sauls överbefälhavare för hären, hade fört Sauls son Ish-Boshet till Machanajim9och gjort honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och över hela Israel.10Han var fyrtio år gammal när han blev kung och han regerade i två år. Under denna tid förblev endast Judas stam trogen David11och han regerade över Juda i Hebron i sju år och sex månader.
Inbördeskrig
12Avner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets trupper från Machanajim till Givon.13Joav, Serujas son, drog ut med Davids trupper. De möttes vid Givons damm och slog sig ner på var sin sida om dammen.14Då sa Avner till Joav: ”Vi låter några av våra unga soldater mötas man mot man inför oss!”[1] Joav gick med på det,15och tolv män ställde upp från Benjamins stam för Ish-Boshet och tolv män för David.16Var och en grep sin motståndare i huvudet och stack sitt svärd i hans sida. Samtliga dog. Denna plats i Givon har sedan dess kallats Svärdseggarnas åker.17Striden som då började blev mycket hård, men Avner och Israels män besegrades av Davids trupper.18Serujas tre söner, Joav, Avishaj och Asael, var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en gasell på fältet,19och han förföljde Avner utan att vika från honom åt något håll.20Avner vände sig om och ropade: ”Är det du, Asael?” ”Ja, det är det”, ropade Asael tillbaka.21”Jaga någon annan, angrip någon av de yngre och ta hans rustning!” skrek Avner. Men Asael fortsatte att förfölja honom.22Då ropade Avner: ”Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joav i ögonen om jag var tvungen att döda dig!”23Men Asael vägrade vända om och då genomborrade Avner honom i buken med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.24Men Joav och Avishaj förföljde Avner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Giach längs vägen till Givons öken.25Avners trupper från Benjamins stam grupperade sig bakom honom på kullens topp26och Avner ropade ner till Joav: ”Måste vi fortsätta att döda varandra i all evighet? Förstår du inte att det kommer att sluta med katastrof? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?”27Joav ropade tillbaka: ”Så sant Gud lever, om du inte hade sagt något skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen!”28Han blåste sedan i sitt horn och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.29Den natten återvände Avner och hans män genom Jordandalen och gick över floden. De marscherade hela förmiddagen ända till Machanajim.30Joav och hans män återvände också hem och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael.31Men själva hade de dödat 360 män från Benjamins stam som hade varit med Avner.32Joav och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom i hans fars grav. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.
2.Samuel 2
Nya Levande Bibeln
Juda kröner David till kung
1Efter en tid frågade David Herren: "Ska jag flytta tillbaka till Juda?"Och Herren svarade: "Ja!""Till vilken stad ska jag flytta?" Herren svarade: "Till Hebron."2David flyttade då dit med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, Nabals änka från Karmel.3Han tog också med sig sina män och deras familjer dit.4Styresmännen i Juda kom till Hebron. De smorde David med olja och krönte honom till kung över hela Juda. När David hörde att männen i Jabes i Gilead hade begravt Saul,5skickade han dem detta budskap: "Herren ska välsigna er för den heder ni visat mot er kung.6Herren ska vara trofast mot er och belöna er, och det ska jag också göra därför att ni handlat som ni gjort.7Fortsätt att vara starka och modiga. Saul är död, men Juda har smort mig till er kung."
Abner kröner Is-Boset till kung
8Men Abner, Ners son och Sauls befälhavare, hade gått till Mahanaim för att kröna Sauls son Is-Boset till kung.9Is-Boset blev kung över Gilead, Asur, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och resten av Israel.10-11Han var fyrtio år gammal när han blev kung, och han regerade i Mahanaim i två år.
Inbördeskrig
12En dag ledde Abner några av Is-Bosets trupper från Mahanaim till Gibeon.13Joab, Serujas son, ledde Davids trupper, och de möttes vid Gibeons damm. Där slog de sig ner mitt emot varandra på var sin sida om dammen.14Sedan föreslog Abner Joab: "Vi låter några av våra män mötas man mot man!"Joab gick med på det,15och tolv män utvaldes från var sida till en strid på liv och död.16Var och en grep sin motståndare i håret och stack sitt svärd i hans sida. Alla dog. Platsen har sedan dess kallats Svärdsåkern.17De två arméerna började sedan att bekämpa varandra. Striden blev hård, men Abner och Israels män besegrades av Joab och Davids trupper.18Joabs bröder Abisai och Asael var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en hjort,19och han började förfölja Abner. Han stannade inte för något utan fortsatte med blicken hela tiden fäst vid Abner.20Abner vände sig om och ropade: "Är det du, Asael?""Ja, det är det", ropade Asael tillbaka.21"Jaga någon annan, ta någon av de yngre! " skrek Abner. Men Asael fortsatte att förfölja honom.22Då ropade Abner: "Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joab i ögonen om jag var tvungen att döda dig!"23Men Asael vägrade vända om, så Abner genomborrade honom med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.24Nu började Joab och Abisai jaga Abner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Gia, längs vägen till Gibeonöknen.25Abners trupper från Benjamins stam grupperade sig på kullens topp,26och Abner ropade ner till Joab: "Måste vi fortsätta att döda varandra i evighet? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?"27Joab ropade tillbaka: "Jag svär vid Gud att om du inte hade sagt något skulle vi ha fortsatt ända till morgonen."28Han blåste i sin trumpet, och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.29Den natten återvände Abner och hans män genom Hedmarken och över Jordanfloden, och de marscherade utan uppehåll ända till Mahanaim.30Joab och hans män återvände också hem, och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael.31Men själva hade de dödat trehundrasextio män från Benjamins stam som hade varit med Abner.32Joab och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom bredvid hans far. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.