1Achavs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Joshafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år.2Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, men inte så som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den baalspelare som hans far hade rest.3Men trots det höll han fast vid Nevats sons, Jerobeams, synder som han hade förlett Israels folk till och övergav dem inte.4Kung Mesha i Moab var fårfarmare. Han hade försett Israel med 100 000 lamm och ull från 100 000 baggar,5men efter Achavs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel.6Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela den israelitiska armén.7Han skickade följande meddelande till Joshafat, kungen i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot Moab?” ”Ja”, svarade Joshafat. ”Det ska jag, tillsammans med dig, och mitt folk och mina hästar likaså, tillsammans med ditt folk och dina hästar.”8”Vilken väg ska vi ta?” frågade Joshafat. ”Vi ska gå till anfall från Edoms öken”, svarade Joram.9Israels och Juda kungar gav sig iväg tillsammans med Edoms kung och gick en omväg, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.10”Vad ska vi ta oss till?” utbrast Israels kung. ”Har HERREN fört oss tre kungar hit bara för att överlämna oss åt Moab?”11Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon HERRENS profet här, så att vi kan rådfråga HERREN?” ”Elisha, Shafats son, är här”, svarade en av Israels kungs officerare. ”Han som hällde vatten över Elias händer[1].”12”Han har HERRENS ord med sig”, sa Joshafat. Kungen i Israel, Joshafat och Edoms kung gick alltså för att fråga Elisha till råds.13Elisha sa till den israelitiske kungen: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars profeter och till din mors!” ”Nej”, svarade kung Joram. ”HERREN har kallat oss tre kungar hit för att överlämna oss åt Moab!”14”Så sant härskarornas HERRE lever, han som jag tjänar, jag skulle inte bry mig om dig eller ens notera dig, om det inte vore för Juda kung Joshafats skull”, svarade Elisha.15”Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!” Och medan harpan spelade kom HERRENS hand över Elisha.16Han sa: ”Så säger HERREN: Gräv grop vid grop här i dalen!17Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren att dricka.18Det här är bara början, för HERREN ska överlämna Moab åt er.19Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.”20Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, kom vatten strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt i landet.21Under tiden fick folket i Moab höra talas om kungarna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen.22Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det för moabiterna ut att vara rött som blod.23”Det är blod!” ropade de. ”Kungarna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi dit och tar bytet!”24Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och anföll dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i landet och slog moabiterna.25De förstörde städerna och kastade sten på de goda åkrarna tills de fyllde dem. De fyllde också igen brunnarna och fällde alla värdefulla träd. Till slut var det bara Kir-Hareset kvar med sina stenar, men också den staden föll när slungkastarna gick till anfall.26När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men de misslyckades.27Då hämtade han sin äldste son, som skulle efterträda honom som kung, och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna drabbades av stor vrede och drog sig tillbaka till sitt eget land.
1Ahabs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Josafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år.2Han var en mycket ond man, men inte så ogudaktig som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den Baalspelare som hans far hade rest.3Men trots det höll han fast vid den stora synd som Nebats son Jerobeam hade begått och som hade förlett Israels folk till avgudadyrkan.4Kung Mesa i Moab och hans folk var fårfarmare. De hade försett Israel med 100.000 lamm och ull från 100.000 bockar,5men efter Ahabs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel.6-8Joram mönstrade då sin armé och skickade följande meddelande till Josafat, kungen i Juda:"Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot honom?""Naturligtvis vill jag det", svarade Josafat. "Mitt folk och mina hästar står till ditt förfogande. Hur har du planerat anfallet?""Vi ska gå till anfall från Edoms öken", svarade Joram.9De båda arméerna, som så småningom förstärktes med trupper från Edom, gick en omväg genom öknen, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.10"Vad ska vi ta oss till?" utbrast Israels kung. "Har Herren fört oss hit för att låta kungen i Moab besegra oss?"11Men kung Josafat av Juda frågade: "Finns det inte någon Herrens profet här ibland oss som vi kan rådfråga?""Elisa är här", svarade en av officerarna i Israels armé. "Han var ju Elias lärjunge."12"Bra! Han är just den man vi behöver", sa Josafat. Kungarna i Israel, Juda och Edom gick alltså för att fråga Elisa till råds.13"Jag vill inte ha med dig att göra!" sa Elisa missnöjt till kung Joram. "Du kan gå till dina föräldrars falska profeter!""Nej", svarade kung Joram. "Herren har fört oss ut hit för att bli besegrade av kungen i Moab!"14"Jag säger inför Gud att jag inte skulle bry mig om dig, om det inte vore för kung Josafats skull", svarade Elisa.15"Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!"Och medan harpan spelade kom Herrens budskap till Elisa:16"Herren befaller att det ska grävas diken här i dalen för att ta emot vattnet som han ska sända.17Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren!18Det här är bara början, för Herren ska låta er segra över Moabs armé!19Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten."20Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, inträffade undret! Vatten! Det kom strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt.21Under tiden fick folket i Moab höra talas om de tre arméerna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen.22Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det rött ut, som om det varit blod!23"Det är blod!" utropade de. "De tre arméerna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi ut och tar bytet!"24Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och började döda dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i Moabs land och plundrade vilt.25De förstörde städerna och fyllde åkrarna med sten. De fyllde också igen brunnarna och fällde fruktträden. Till slut var det bara fästningen Kir-Hareset kvar att erövra, men också den föll när de gick till anfall.26När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett sista desperat försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men han misslyckades.27Då hämtade han sin äldste son, som skulle ärva hans tron och ämbete, men till den israeliska arméns förskräckelse dödade kungen sin son och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna avbröt då striden och vände med avsky tillbaka till sitt eget land.