1Josia var åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i trettioett år.2Han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, och han följde sin förfader Davids exempel utan att vika åt något håll.3I sitt åttonde regeringsår, medan han fortfarande var ung, började han söka sin far Davids Gud, och under sitt tolfte år började han rena Juda och Jerusalem från offerplatser, asherapålar och snidade och gjutna gudabilder.4Man rev ner baalsaltarna inför honom, högg i stycken rökelsealtarna som stod på dem och bröt sönder asherapålarna, och de snidade och gjutna gudabilderna krossade han till stoft och strödde ut över deras gravar som hade offrat åt dem.5Sedan brände han upp prästernas ben på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem.6Också i städerna i Manasse, Efraim, Simon och ända bort till Naftali och områdena[1] runt dem,7rev han ner altarna, asherapålarna, och gudabilderna krossade han till stoft och högg ner rökelsealtarna i stycken i hela Israel. Sedan vände han tillbaka till Jerusalem.
Josia renar landet och templet
8Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och templet, skickade han Shafan, Asaljas son, och Maaseja, stadskommendanten i Jerusalem, och kanslern Joach, Joachas son, för att reparera HERRENS, sin Guds, hus.9De gick då till översteprästen Hilkia med det silver som samlats in i Guds hus, som de leviter som höll vakt där hade samlat från Manasse, Efraim och resten av Israel, liksom av Juda och Benjamin och av folket i Jerusalem.10De överlämnade det åt de män som var utsedda för att övervaka arbetet i HERRENS hus, så att de kunde betala till dem som arbetade med att reparera det.11De betalade snickarna och byggnadsarbetarna, så att de kunde köpa byggnadssten och timmer till bjälkar och till att timra upp de byggnader som kungarna i Juda hade låtit förfalla.12Männen arbetade plikttroget under ledning av Jachat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Meshullam av Kehats släkt. Leviter, som var skickliga musiker,13övervakade och ledde de olika arbetena. Andra leviter var sekreterare, tillsyningsmän och dörrvaktare.
En bokrulle med Guds lag hittas
14När man tog fram silvret som samlats in vid HERRENS hus, hittade prästen Hilkia boken med HERRENS lag, som hade getts genom Mose.15Hilkia talade om för kungens sekreterare Shafan: ”Jag har hittat boken med lagen i HERRENS hus.” Och han gav Shafan boken.16Shafan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera till honom: ”Dina tjänare gör allt de har fått i uppdrag att göra.17Silvret som har funnits i HERRENS hus har betalats ut och överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna.”18Sedan talade sekreteraren Shafan om för kungen att Hilkia hade gett honom en bokrulle och läste ur den för kungen.19När kungen hörde vad lagen föreskrev, rev han sönder sina kläder.20Han befallde Hilkia och Achikam, Shafans son, Avdon, Mikas son, sekreteraren Shafan och sin assistent Asaja:21”Gå och fråga HERREN för mig och för den rest som finns kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som nu upptäckts! HERRENS vrede är stor och har vällt ut över oss därför att våra förfäder inte har följt HERRENS ord och inte handlat så som det står i denna bok.”22Hilkia och kungens män gick då till profetissan Hulda, hustru till Shallum, föreståndaren för klädkammaren, Tokhats son och Hasras sonson. Hon bodde i Jerusalem i Nya Staden. När de talade med henne om detta,23svarade hon dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig:24Så säger HERREN: Jag kommer att låta olycka drabba denna plats och dess invånare, alla de förbannelser som är skrivna i boken och som har lästs för kungen av Juda.25De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom allt de gjort, och därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte släckas.’26Säg till kungen av Juda, som skickade er hit för att fråga HERREN: ’Så säger HERREN, Israels Gud, om de ord du har hört:27Därför att du är bedrövad i ditt inre och har ödmjukat dig inför Gud, sedan du fått höra hans ord mot denna plats och dess invånare, och du har ödmjukat dig inför mig och rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger HERREN.28Jag ska låta dig dö och bli begravd bland dina fäder i ro. Du får slippa se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats och dess invånare.’ ” De återvände till kungen med detta svar.
Josia reformerar gudstjänsten. Hans påskfirande
29Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem.30Han gick upp till HERRENS hus tillsammans med alla män i Juda och invånarna i Jerusalem, präster och leviter och allt folk, både stora och små. Han läste för dem allt som stod i förbundsboken som upptäckts i HERRENS hus.31Kungen stod vid sin på sin plats och förnyade inför HERREN förbundet, för att de skulle hålla sig till HERREN, lyda hans bud, förordningar och föreskrifter och med hela sitt hjärta och hela sin själ och fullgöra bestämmelserna som boken föreskrev.32Sedan lät han alla i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet, och invånarna i Jerusalem gjorde så, i enlighet med Guds, sina fäders Guds, förbund.33Sedan avlägsnade Josia alla avskyvärda gudar från israeliternas alla områden och fick alla som fanns i Israel att tjäna HERREN, sina fäders Gud. Så länge han levde vände de sig inte bort från HERREN, sina fäders Gud.
2.Chronik 34
Nya Levande Bibeln
Josia regerar i Juda
1Josia var bara åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i trettioett år i Jerusalem.2Det var en mycket god regeringstid, och han följde sin förfader Davids exempel.3När han var sexton år och hade regerat i åtta år, började han söka sin förfader Davids Gud, och fyra år senare började han rensa upp i Juda och Jerusalem och rev ner alla altaren och avgudabilder på höjderna.4Under hans personliga ledning blev baalsaltarena nerrivna, obeliskerna vid altarena höggs ner och avgudabilderna krossades och ströddes ut över deras gravar som hade tillbett avgudar.5Sedan brände han upp benen efter hednaprästerna på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem.6Därefter for han till städerna i Manasse, Efraim, Simeon och ända bort till Naftali och gjorde likadant där.7Han rev ner de hedniska altarena, krossade avgudabilderna och högg ner obeliskerna. Så gjorde han överallt i hela landet, innan han vände tillbaka till Jerusalem.8Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och förändrat tillståndet i templet, gav han Safan, Asaljas son, och Maaseja, landshövdingen i Jerusalem, och kanslern Joa, Joahas son, i uppdrag att reparera det.9De gick då till översteprästen Hilkia med de pengar som samlats in vid tempelportarna av de leviter som höll vakt där. Folk som kom från Manasse, Efraim och andra kvarlevor av det bortförda Israel, liksom folket i Jerusalem, hade gåvor med sig till templet. Pengarna överlämnades till de män som utsetts att leda arbetet på templet,10-11så att de kunde betala snickare och stenhuggare och köpa byggnadsmaterial, sten, timmer och bjälkar. Josia byggde så upp det som kungarna i Juda tidigare hade låtit förfalla.12Man arbetade hårt och troget under ledning av Jahat och Obadja, två leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av Kehats släkt. Samma leviter som annars var musiker övervakade och ledde arbetet.13Andra leviter tjänstgjorde som sekreterare och vakter.
En bokrulle med Guds lag hittas
14En dag när översteprästen Hilkia var i templet och räknade de pengar som samlats in vid portarna, hittade han en gammal bokrulle. Det visade sig vara Guds lag, den lag som Herren hade gett dem genom Mose.15-16Hilkia visade sitt fynd för Safan, kungens sekreterare, och gav honom bokrullen. Safan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera om hur arbetet på templet fortskred.17"Pengarna är räknade och har överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna", sa han till kungen.18Sedan nämnde han om Hilkias upptäckt av bokrullen och läste ur den för kungen.19När Josia hörde vad lagarna föreskrev Guds folk, rev han sönder sina kläder i förtvivlan20och kallade samman Hilkia och Ahikam, Safans son, Abdon, Mikas son, sekreteraren Safan och sin personlige rådgivare Asaja och sa till dem:21"Gå till templet och bed till Herren för mig! Bed för alla som finns kvar av Israel och Juda! Bokrullen säger att anledningen till att Herrens fruktansvärda vrede drabbat oss är att våra förfäder inte har följt de lagar, som finns nedskrivna här."22Männen gick då till profetissan Hulda, hustru till Sallum, Tokehats son och Hasras sonson. Sallum var ansvarig för kungens kläder. Han bodde i den nyare stadsdelen i Jerusalem. När de berättade för Hulda om kungens bekymmer,23svarade hon: "Säg till honom som sände er:24'Jag, Herren, kommer att utplåna denna stad och dess invånare. Alla de förbannelser som är skrivna i boken kommer att slå in.25Mitt folk har övergett mig och tillbett hedniska gudar. Därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte återkallas.'26Men Herren säger också till kungen av Juda, som skickade hit er för att fråga mig om detta:27'Därför att du är bedrövad och har ödmjukat dig inför din Gud, sedan du fått höra mina ord angående denna stad och dess invånare, och har rivit sönder dina kläder i förtvivlan och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren.28Jag ska inte låta allt det onda, som jag har sagt komma över denna stad och dess invånare förrän efter din död.' "Sändebuden gick till kungen med denna hälsning från Herren.29Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem,30alla präster och leviter och allt folk, både stora och små, till templet. Där läste han ur bokrullen för dem om förbundet med Herren.31Där kungen stod vid sin pelare, avlade han ett löfte till Herren att följa hans befallningar av hela sitt hjärta och göra som det var skrivet i bokrullen.32Sedan uppmanade han alla i Jerusalem och Benjamin att bekräfta förbundet med Gud, och alla gjorde så.33Sedan flyttade Josia bort alla avgudar från de områden som tillhörde Israel och uppmanade alla i Israel att tjäna Herren, sin Gud. Och under hela återstoden av Josias levnad fortsatte de att följa Herren, sina förfäders Gud.