1En tid därefter dog Ammons kung Nachash och hans son efterträdde honom.2”Jag vill visa min vänskap mot Nachashs son Hanun, eftersom hans far visade mig vänskap”, tänkte David och sände budbärare för att beklaga hans fars död. Men när Davids sändebud kom till Hanun i ammoniternas land för att trösta honom,3sa de ammonitiska furstarna till honom: ”Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen med tröst för din fars skull! De har kommit hit för att spionera och spana, för att de ska kunna inta landet.”4Hanun grep då Davids sändebud, lät raka av dem skägget och klippa av nedre hälften av deras kläder, innan han skickade iväg dem.5Man gick till David och berättade vad som hänt, och David skickade män att möta dem, eftersom de hade blivit så kränkta. Han uppmanade dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut och sedan komma tillbaka.6När ammoniterna förstod att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna tusen talenter[1] silver för att leja vagnar och ryttare från de arameiska rikena Naharajim, Maaka och Sova.7De lejde 32 000 vagnar, och kungen av Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeva, och ammoniterna mobiliserades från sina städer för att strida.8När David fick höra detta, skickade han ut Joav med hela hären, elittrupperna.9Ammoniterna ställde upp utanför stadsporten, medan de kungar som kommit dit fanns för sig ute på det öppna fältet.10När Joav insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot araméerna.11Resten av armén överlämnade han åt sin bror Avishaj, och de ställde upp sig mot ammoniterna.12Joav sa: ”Om araméerna är för starka för mig, får du komma och rädda mig. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och räddar dig.13Var stark och modig, och låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer! Sedan gör HERREN vad han finner vara bäst.”14När Joav och hans soldater anföll araméerna, flydde de för honom.15När ammoniterna såg att araméerna flydde, flydde de för hans bror Avishaj in i staden. Då återvände Joav till Jerusalem.16Men när araméerna insåg att de hade blivit besegrade av Israel, skickade de efter förstärkning från araméer på andra sidan floden Eufrat, och de kom anförda av Shofak, överbefälhavaren över Hadadesers här.17Då David fick höra detta, samlade han hela Israels armé och tågade över Jordan. När han kom fram, gick han i ställning mot dem. Där ställde araméerna upp och gav sig i strid med David.18De flydde för Israel och David dödade 7 000 stridsvagnssoldater och 40 000 fotsoldater. Han dödade också Shofak, araméernas överbefälhavare.19När Hadadesers män insåg att de blivit slagna av Israel, slöt de fred med David och blev hans undersåtar. Araméerna vågade sedan inte längre hjälpa ammoniterna.
1När kung Nahas i Ammon dog, blev hans son Hanun kung efter honom.2-3"Jag vill visa min vänskap mot Hanun för allt hans far gjorde för mig," tänkte David och sände budbärare att beklaga hans fars död. Men när Davids sändebud kom fram, varnade Hanuns rådgivare kungen och sa: "Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen för din fars skull! De har kommit hit för att spionera, så att de ska kunna inta landet.4Kung Hanun förolämpade då Davids sändebud genom att raka av dem skägget och klippa av deras kläder strax nedanför midjan innan han skickade hem dem.5När David fick höra vad som hade hänt, sände han män att möta dem, och för att visa sin omtanke uppmanade han dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut.6När kung Hanun insåg sitt misstag, sände han tusen talenter silver, omkring 37 ton, till Aram-Naharim, Aram-Maaka och Soba för att leja trupper, vagnar och ryttare därifrån.7Han fick 32.000 vagnar med soldater, och kung Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeba, där de förenade sig med de trupper som kung Hanun hade mönstrat från sina egna städer.8När David fick höra detta, skickade han ut Joab med hela armén.9Ammoniterna formerade sig till strid utanför Medeba medan de som kommit till deras hjälp fanns ute på de öppna fälten.10När Joab insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa enheterna och anföll arameerna,11medan resten under befäl av hans bror Abisai gick emot ammoniterna.12"Om arameerna är för starka för mig, får du komma och hjälpa mig!" sa Joab till sin bror. "Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och hjälper dig.13Var stark och modig, och låt oss handla som verkliga män och rädda vårt folk och vår Guds städer. Sedan gör Herren vad som är bäst!"14När Joab och hans soldater anföll arameerna vände de om och flydde.15När ammoniterna såg detta flydde de för Abisai in i staden. Då återvände Joab till Jerusalem.16När arameerna insåg att de blivit besegrade, skickade de efter förstärkning från de trupper som låg öster om Eufrat, och de kom anförda av Sofak, Hadadesers överbefälhavare.17-18David samlade alla stridsdugliga män i Israel när han nåddes av dessa nyheter, och gick över floden Jordan och anföll fiendestyrkorna. De flydde för David, och han dödade 7.000 stridsvagnssoldater och 40.000 fotsoldater. Sofak, arameernas överbefälhavare, stupade.19När kung Hadadesers soldater insåg att de blivit slagna, kapitulerade de för kung David och blev hans undersåtar, och från den stunden ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna i deras strider.