1Danach fragte David den HERRN: »Soll ich in eine der Städte Judas zurückkehren?« »Ja«, antwortete der HERR. David fragte weiter: »In welcher Stadt soll ich wohnen?« »In Hebron«, bekam er zur Antwort.2So zog David nach Hebron. Seine beiden Frauen, Ahinoam aus Jesreel und Abigajil aus Karmel, die Witwe Nabals, kamen mit ihm.3Auch die Männer seiner Truppe folgten ihm und ließen sich mit ihren Familien in der Umgebung von Hebron nieder.4Bald darauf kamen die ´führenden` Männer von Juda nach Hebron und salbten David zu ihrem König. Als David die Nachricht bekam, dass die Männer aus der Stadt Jabesch in Gilead Saul bestattet hatten,5ließ er ihnen ausrichten: »Der HERR segne euch dafür, dass ihr Saul, eurem König, solche Liebe erwiesen und ihn begraben habt!6So erweise der HERR nun auch euch seine Liebe und Treue. Auch ich will euch für diese Tat belohnen.7Seid stark und mutig! Euer König Saul ist zwar tot, aber der Stamm Juda hat mich zu seinem ´neuen` König gesalbt.«
Isch-Boschet wird König über Israel
8Sauls Heerführer Abner, der Sohn Ners, hatte sich mit Isch-Boschet[1], einem Sohn Sauls, nach Mahanajim ´im Ostjordanland` zurückgezogen.9Dort rief er Isch-Boschet zum König über Israel aus. ´Sein Herrschaftsgebiet umfasste die Landschaften` Gilead und Jesreel sowie ´die Gebiete der Stämme` Ascher[2], Efraim und Benjamin.10Isch-Boschet war vierzig Jahre alt, als er König über Israel wurde. Er regierte zwei Jahre lang. Nur ´der Stamm` Juda stand hinter David.11Siebeneinhalb Jahre lang regierte David in Hebron als König über Juda.
Beginn der Auseinandersetzungen zwischen Israel und Juda
12Abner, der Sohn Ners, zog mit den Soldaten von Isch-Boschet, dem Sohn Sauls, von Mahanajim nach Gibeon.13Auch Joab, der Sohn von ´Davids Schwester` Zeruja, kam mit Davids Soldaten dorthin. Beim Teich von Gibeon trafen sie aufeinander. Die eine Truppe lagerte auf der einen Seite des Teiches, die andere auf der gegenüberliegenden.14Abner schlug Joab vor: »Die jungen Männer könnten doch hier ein Kampfspiel veranstalten.« Joab war einverstanden,15und so wählte jede Seite ihre Kämpfer: zwölf Männer aus dem Stamm Benjamin für Sauls Sohn Isch-Boschet und zwölf von Davids Männern.16´Als der Kampf begann`, packte jeder seinen Gegner an den Haaren und stieß ihm das Schwert in die Seite. So fanden alle zusammen den Tod. Diese Stelle in der Nähe von Gibeon erhielt den Namen Helkat-Hazzurim (»Feld der Felsen[3]«).17Danach brach ´zwischen den beiden Lagern` ein erbitterter Kampf aus. Abner und die Männer Israels wurden von Davids Leuten besiegt.18Alle drei Söhne der Zeruja waren an dem Kampf beteiligt: Joab, Abischai und Asaël. Asaël, der so schnell war wie eine Gazelle,19jagte Abner hinterher und ließ sich durch nichts davon abhalten[4].20Abner drehte sich um und rief: »Bist du das, Asaël?« Als Asaël bejahte,21warnte Abner ihn: » ´Kämpf mit jemand anderem!` Wende dich nach rechts oder nach links und schnapp dir einen von den jungen Leuten! Dem kannst du Rüstung und Waffen abnehmen.« Aber Asaël ließ sich nicht davon abbringen, Abner zu verfolgen.22Abner warnte ihn ein zweites Mal: »Verfolge mich nicht weiter! Sonst muss ich dich töten. Und dann kann ich deinem Bruder Joab nicht mehr unter die Augen treten.«23Doch Asaël hörte nicht auf ihn. Da stieß Abner ihm das hintere Ende seines Speers ´mit solcher Wucht` in den Bauch, dass es am Rücken wieder herauskam. Asaël stürzte zu Boden und starb auf der Stelle. Jeder, der vorbeikam und ihn dort liegen sah[5], blieb ´betroffen` stehen.24Joab und Abischai aber verfolgten Abner weiter. Bei Sonnenuntergang kamen sie zum Hügel Amma, der östlich von Giach am Weg zur Steppe von Gibeon liegt.25Die Männer von Benjamin sammelten sich um Abner und stellten sich geschlossen auf dem Gipfel eines frei stehenden Hügels auf.26Abner rief Joab zu: »Soll denn das Schwert immer weiterfressen? Du weißt doch, was für ein bitteres Ende das nimmt! Wann endlich befiehlst du deinen Männern, uns nicht weiter zu verfolgen? Wir gehören doch alle zum selben Volk[6]!«27Joab rief zurück: » ´Ich schwöre`, so wahr Gott lebt: Hättest du das nicht gesagt, dann hätten meine Männer euch noch bis morgen früh verfolgt!«28Er blies das Signalhorn. Da gaben seine Leute die Verfolgung der Israeliten auf und stellten den Kampf ein.29Abner und seine Männer marschierten die ganze Nacht durch die Jordanebene. Sie überquerten den Jordan, zogen durch die ganze Schlucht[7] ´des Jabboks` und kamen schließlich in Mahanajim an.30Als Joab die Verfolgung Abners abgebrochen hatte, sammelte er seine ganze Truppe um sich ´und stellte fest`, dass von Davids Truppe außer Asaël weitere neunzehn Mann gefallen waren.31Davids Leute aber hatten von den Benjaminitern und den ´anderen` Männern Abners 360 Mann getötet.32Sie nahmen den Leichnam Asaëls mit und bestatten ihn in Betlehem im Grab seines Vaters. Danach marschierten sie unter Joabs Führung die ganze Nacht hindurch und kamen im Morgengrauen in Hebron an.
1Efter en tid frågade David HERREN: ”Ska jag flytta tillbaka till Juda?” ”Ja”, svarade HERREN. ”Till vilken stad ska jag flytta?” frågade David. HERREN svarade: ”Till Hebron.”2David flyttade då dit med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, Navals änka från Karmel.3Han tog också med sig sina män och deras familjer och de bosatte sig i städerna runt Hebron.4Männen i Juda kom sedan dit och smorde David till kung över hela Juda. När David hörde att männen i Javesh i Gilead hade begravt Saul,5skickade han dem detta budskap: ”HERREN ska välsigna er för den trohet ni visat mot er herre Saul genom att begrava honom.6HERREN ska vara nådig och trofast mot er. Också jag ska belöna er, eftersom ni handlat som ni gjort.7Fortsätt vara starka och modiga! Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.”
David blir kung över Israel
8Men Avner, Ners son och Sauls överbefälhavare för hären, hade fört Sauls son Ish-Boshet till Machanajim9och gjort honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och över hela Israel.10Han var fyrtio år gammal när han blev kung och han regerade i två år. Under denna tid förblev endast Judas stam trogen David11och han regerade över Juda i Hebron i sju år och sex månader.
Inbördeskrig
12Avner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets trupper från Machanajim till Givon.13Joav, Serujas son, drog ut med Davids trupper. De möttes vid Givons damm och slog sig ner på var sin sida om dammen.14Då sa Avner till Joav: ”Vi låter några av våra unga soldater mötas man mot man inför oss!”[1] Joav gick med på det,15och tolv män ställde upp från Benjamins stam för Ish-Boshet och tolv män för David.16Var och en grep sin motståndare i huvudet och stack sitt svärd i hans sida. Samtliga dog. Denna plats i Givon har sedan dess kallats Svärdseggarnas åker.17Striden som då började blev mycket hård, men Avner och Israels män besegrades av Davids trupper.18Serujas tre söner, Joav, Avishaj och Asael, var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en gasell på fältet,19och han förföljde Avner utan att vika från honom åt något håll.20Avner vände sig om och ropade: ”Är det du, Asael?” ”Ja, det är det”, ropade Asael tillbaka.21”Jaga någon annan, angrip någon av de yngre och ta hans rustning!” skrek Avner. Men Asael fortsatte att förfölja honom.22Då ropade Avner: ”Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joav i ögonen om jag var tvungen att döda dig!”23Men Asael vägrade vända om och då genomborrade Avner honom i buken med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.24Men Joav och Avishaj förföljde Avner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Giach längs vägen till Givons öken.25Avners trupper från Benjamins stam grupperade sig bakom honom på kullens topp26och Avner ropade ner till Joav: ”Måste vi fortsätta att döda varandra i all evighet? Förstår du inte att det kommer att sluta med katastrof? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?”27Joav ropade tillbaka: ”Så sant Gud lever, om du inte hade sagt något skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen!”28Han blåste sedan i sitt horn och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.29Den natten återvände Avner och hans män genom Jordandalen och gick över floden. De marscherade hela förmiddagen ända till Machanajim.30Joav och hans män återvände också hem och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael.31Men själva hade de dödat 360 män från Benjamins stam som hade varit med Avner.32Joav och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom i hans fars grav. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.