1Elifas från Teman svarade Job:2"Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?3-4Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.5Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.6Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?7-8Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.9De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.10Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.11Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.12Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.13Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.14Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,15när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.16Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:17'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'18-19Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!20På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.21Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.