1Det brukade vara så att nationerna bävade av fruktan när Israel talade, för han var en mäktig furste. Men han började tillbe Baal och bekräftade därmed sin undergång.2Nu blir folket mer och mer olydigt. Det smälter ner sitt silver för att gjuta avgudabilder, formade av människohänder. Man säger om dem att de offrar människooffer och kysser guldkalvarna i tillbedjan.3Därför ska de upplösas som morgondimman och dunsta bort som dagg. De ska föras bort som agnar av vinden och försvinna som en rök över fälten.4Jag ensam är er Gud och Herre, och så har det varit ända sedan jag förde er ut ur Egypten. Ni har ingen annan Gud, för det finns inte någon annan Frälsare.5Jag tog hand om er i den brännande ökenhettan.6Men när ni hade ätit vad jag gav er och blivit mätta, blev ni stolta och glömde bort mig.7Därför ska jag komma över er som ett lejon, som en leopard på pass längs vägen.8Jag ska slita er i stycken som en björnhona, ilsken över att man tagit hennes ungar, ja, som ett lejon ska jag uppsluka er.9Israel, om jag gör slut på dig, vem ska då kunna rädda dig?10Var är din kung? Varför ropar du inte till honom för att få hjälp? Var är alla landets ledare? Du bad själv om dem!11I vrede gav jag dig en kung och i vrede tog jag bort honom.12Israel har samlat på synd och förtjänar att bli straffat.13En ny födelse erbjuds honom, men han liknar ett foster som blir kvar i moderlivet. Så oförnuftigt! Så dåraktigt!14Ska jag rädda honom från dödsriket? Ska jag befria honom från döden? O död, låt honom få smaka din bitterhet! Du dödsrike, visa dina plågor! Jag kommer inte att visa något medlidande.15Han var den mest framstående av alla sina bröder, men östanvinden, Herrens vind från öknen, ska blåsa stark mot honom och förtorka hans land. Alla hans vattenkällor ska sina och oaserna torka bort.16Samarien måste bära sin skuld för upproret mot Gud. Dess folk ska dödas av den framstormande armén, nyfödda barn ska krossas mot marken och på havande kvinnor ska man sprätta upp magen.