1-3Det var det tredje regeringsåret för kung Ahasveros, härskaren över den persisk-mediska stormakten med sina 127 provinser från Indien ända till Etiopien. Det var det året som den stora festen anordnades i Susans borg, dit kungen hade inbjudit alla sina landshövdingar, rådgivare och officerare från hela riket.4I sex månader pågick festen, och den blev en enda stor uppvisning av hans rikedom och makt.5När alltsammans var över hade kungen en särskild fest för alla dem som arbetade i palatset, från den minst ansedde till den mäktigaste. Den pågick i sju dagar och hölls i palatsets trädgård.6Trädgården var prydd med draperier av linne, bomull och mörkblått tyg, fästa med vita och röda snören i ringar av silver på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stod på golvet, som var lagt av grön och vit marmor, pärlemor, porfyr och annan värdefull sten.7Vinet serverades i guldbägare av olika form, ingen lik den andre, och det fanns gott om vin, för kungen var mycket generös.8Kungen hade bestämt att var och en skulle få dricka så mycket eller litet han själv önskade. Servitörerna hade fått order om detta.9Samtidigt hade drottning Vasti en fest för kvinnorna i palatset.10På festens sjunde och sista dag, när kungen var upprymd och berusad av vinet, befallde han sina sju personliga hovmän, Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas,11att hämta drottning Vasti. Han ville skryta med henne och hennes skönhet inför sina gäster. Hon skulle komma med kunglig krona och all annan ståt.12Men när hovmännen framförde kungens befallning, vägrade hon att komma. Kungen blev då rasande,13-15men innan han bestämde sig för vad han skulle göra med henne, talade han med sina närmaste rådgivare, som han brukade i allt som gällde lagar och förordningar. De kunde tyda tidens tecken, och kungen litade helt på dem. De hette Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan. De var högt uppsatta män i landet och stod kungen nära."Vad ska vi göra?" frågade han dem. "Vilket straff kräver lagen för en drottning som vägrar lyda kungens order när den framförs på detta sätt genom hovmän?"16Memukan, som förde rådgivarnas talan, sa: "Drottning Vasti har handlat fel i kungens närvaro och inför varje betydelsefull person i landet.17Nu kommer kvinnor överallt att vägra lyda sina män, när de får höra vad drottning Vasti har gjort.18Innan denna dag är till ända har hustrurna till alla furstarna i riket hört talas om vad drottningen har gjort och kommer sedan att tala till sina män på samma sätt. Följden blir förakt och bristande respekt över hela riket.19Därför vill vi föreslå, om nu Ers Majestät går med på det, att kunglig befallning utfärdas, en medisk-persisk lag som inte kan ändras, att drottning Vasti aldrig mer får komma inför kungen. Dessutom föreslår vi att Ers Majestät väljer till drottning någon som är mer värdig den upphöjelsen.20När denna befallning blivit känd i riket kommer alla män, vilken ställning de än har i samhället, att bli respekterade av sina hustrur!"21Kungen och furstarna samtyckte till Memukans råd och man gjorde som han föreslagit.22Brev sändes alltså ut till alla provinser på alla landets språk, och i dem gjordes klart att det var mannen som skulle vara herre i sitt hus. Detta skulle läsas upp offentligt på alla de olika språken i riket.