1Men ledarna för Efraims stam var arga och besvikna på Gideon. "Varför skickade du inte bud på oss, när du gav dig iväg för att strida mot midjaniterna?" frågade de.2-3Gideon svarade: "Gud lät er ta de midjanitiska generalerna Oreb och Seeb till fånga! Vad har jag gjort som kan jämföras med det? Det som ni gjorde i stridens slutskede är mycket mer betydelsefullt än vad vi gjorde i början!"Med dessa ord lyckades Gideon få ledarna att lugna sig.4Gideon gick nu över Jordan med sina tre hundra män. Trots att alla var mycket trötta, förföljde de fortfarande fienden.5Han bad de styrande i Suckot om proviant för männen. "Vi har blivit trötta av att förfölja Seba och Salmunna, midjaniternas kungar", förklarade han.6"Ni har ju inte tagit dem till fånga än!" svarade ledarna i Suckot. "Om vi nu ger er mat och ni sedan misslyckas, kommer de tillbaka och dödar oss."7Då varnade Gideon dem: "När Herren låtit oss få tag i dem, ska jag komma tillbaka och slita sönder er med törnen och tistlar från öknen."8Därefter drog han upp till Penuel och bad att få mat där, men han fick samma svar.9Han sa då: "När jag återvänder i triumf ska jag riva ner detta torn."10Just då befann sig kung Seba och kung Salmunna i Karkor med de 15.000 man som återstod av armén. Detta var allt som fanns kvar av midjaniternas allierade arméer från östern. Över 120.000 man hade redan dödats.11Då gick Gideon runt dem på karavanvägen öster om Noba och Jogbena och överraskade den midjanitiska armén med ett anfall.12De båda kungarna flydde, men Gideon förföljde dem och tog dem till fånga och utplånade hela hären.13När Gideon senare återvände från striden genom Herespasset14fick han tag i en ung man från Suckot. Gideon krävde att han skulle skriva ner namnen på alla de sjuttiosju ledarna i staden.15När Gideon kom till Suckot sa han: "Ni hånade mig och trodde inte att jag skulle kunna ta Seba och Salmunna till fånga, och ni vägrade ge oss mat när vi var trötta och hungriga. Men nu är Seba och Salmunna här!"16Han grep ledarna i staden och dödade dem sedan med törnen och tistlar.17Han rev också ner tornet i staden Penuel och dödade styresmännen där.18Sedan frågade Gideon Seba och Salmunna: "De män ni dödade vid Tabor, hur såg de ut?" De svarade: "De var klädda precis som du, som kungasöner!"19"Det måste ha varit mina bröder!" utropade Gideon. "Jag lovar er, att om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte döda er."20Sedan vände han sig till sin äldste son Jeter och uppmanade honom att döda dem. Men pojken var bara barnet och vågade inte.21Då sa Seba och Salmunna till Gideon: "Du kan göra det själv. Vi vill hellre bli dödade av en man!" Då dödade Gideon dem och tog de prydnader som hängde kring deras kamelers halsar.
Gideon vill inte bli kung
22Israels män vädjade till Gideon: "Bli vår kung nu! Du och dina söner och alla dina efterkommande ska härska över oss, för du har räddat oss från Midjan."23-24"Jag ska inte bli er kung, och inte min son heller!" svarade Gideon. "Herren är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig ett örhänge var av det ni samlat från era fallna motståndare." (Midjaniterna var ismaeliter, och de brukade ha guldringar i öronen.)25"Det ska vi gärna göra!" svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ett örhänge från bytet.26Den sammanlagda vikten blev 1700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de kungliga kläderna och kamelernas halskedjor.27Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj.
Gideon dör
28Så gick det alltså till när Midjan blev kuvat av Israel. Midjan reste sig aldrig mer, och Israel hade fred i fyrtio år, under återstoden av Gideons livstid.29Han återvände hem efter kriget30och fick inte mindre än sjuttio söner, för han skaffade sig många hustrur.31Han hade också en bihustru i Sikem som födde honom sonen Abimelek.32Gideon dog vid hög ålder, och man begravde honom i familjegraven i Ofra, i det abiesritiska landet.33Men så snart Gideon var död började israeliterna att tillbe avgudarna Baal och Baal-Berit.34De räknade inte längre Herren som sin Gud, fast han hade räddat dem från alla deras fiender runt omkring dem.35Inte heller visade de någon vänlighet mot Gideons familj, trots allt som han hade gjort för dem.