1När Jesus hade avslutat detta tal lämnade han Galileen och började vandra söderut mot Judeen, genom landet på östra sidan om Jordan.2Stora folkmassor följde honom dit, och han botade dem som var sjuka.3Några fariseer[1] kom då för att diskutera med Jesus och försöka få honom att säga något som de kunde sätta fast honom för. De frågade: ”Anser du att en man har rätt att skilja sig från sin fru av vilken orsak som helst?”4”Läser ni inte Skriften[2]?” svarade Jesus. ”I den står det att Gud från början skapade människan till man och kvinna, och5att en man därför ska lämna sina föräldrar och hålla sig till sin fru, så att de två blir ett.[3]6De är alltså inte längre två utan ett. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”7Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan skiljas genom att skriva ett intyg som bevis på skilsmässan, och att han sedan kan skicka iväg kvinnan?”[4]8Jesus svarade: ”Mose kände era hårda och onda hjärtan, det var därför han tillät er att skiljas, men det var inte så Gud hade tänkt från början.9Jag säger er att den man som skiljer sig från sin fru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han är otrogen.[5]”10Då sa hans efterföljare till honom: ”Om det är på det sättet, är det bättre att inte gifta sig alls.”11Men Jesus svarade: ”Alla kan inte ta till sig min undervisning om äktenskapet, utan bara de som får hjälp av Gud.12Men vad gäller att inte gifta sig, så föds en del utan möjlighet till sexuell aktivitet, andra har kastrerats av människor, men det finns också de som frivilligt lever i avhållsamhet och avstår från att gifta sig för att kunna tjäna Gud bättre.[6] Den som kan ta till sig min undervisning ska göra det.”
Jesus ber för barnen
13Sedan kom man till Jesus med små barn för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men hans efterföljare körde bort dem.14Då sa Jesus: ”Skicka inte iväg dem. Låt barnen komma till mig, för alla som vill tillhöra Guds eget folk måste bli som de.[7]”15Så la han händerna på barnen och bad för dem. Sedan gick han därifrån.
Jesus talar med en rik ung man
16En ung man kom nu och frågade Jesus: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?”17”Varför frågar du mig om vad som är gott?” svarade Jesus. ”Det finns bara en som är verkligt god, och det är Gud. Men evigt liv kan du få om du håller hans bud.”18”Vilka av buden?” frågade mannen. Jesus svarade: ” ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt,19Visa respekt för dina föräldrar, och Du ska älska din medmänniska som dig själv!’ ”[8]20”Jag håller redan alla dessa bud”, svarade den unga mannen. ”Vad mer behöver jag göra?”21Jesus sa till honom: ”Om du verkligen vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”22Men när den unga mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik.23Då sa Jesus till sina efterföljare: ”En sak är säker: det är nästan omöjligt för en rik människa att få tillhöra Guds eget folk.[9]24Ja, jag säger er att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att underordna sig Gud så att han får tillhöra Guds eget folk.”25Detta påstående gjorde hans efterföljare alldeles förskräckta, och de sa: ”Vem i all världen kan då bli räddad?”26Jesus såg på dem och sa: ”Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allting möjligt.”27Då sa Petrus till honom: ”Vi har ju lämnat allt för att följa dig. Kommer vi att få något för det?”28”Ja”, svarade Jesus. ”Jag försäkrar er, att när jag, Människosonen[10], sätter mig på min kungatron för att regera i Guds nya värld, då ska också ni som har följt mig få sitta på tolv troner och styra över Israels tolv stammar.29Var och en som lämnar hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för att följa mig ska få mångdubbelt igen och få evigt liv som arv.30Många som idag har låg status ska vara bland de främsta i Guds nya värld, medan andra, som idag är betydelsefulla, måste hålla sig i bakgrunden.”
1Und es begab sich, als Jesus diese Rede vollendet hatte, machte er sich auf aus Galiläa und kam in das Gebiet von Judäa jenseits des Jordans; (Mark 10:1)2und eine große Menge folgte ihm, und er heilte sie dort.3Da traten Pharisäer zu ihm und versuchten ihn und sprachen: Ist’s erlaubt, dass sich ein Mann aus irgendeinem Grund von seiner Frau scheidet?4Er aber antwortete und sprach: Habt ihr nicht gelesen, dass der Schöpfer sie am Anfang schuf als Mann und Frau (1 Mos 1:27)5und sprach: »Darum wird ein Mann Vater und Mutter verlassen und an seiner Frau hängen, und die zwei werden ein Fleisch sein«? (1 Mos 2:24)6So sind sie nun nicht mehr zwei, sondern ein Fleisch[1]. Was nun Gott zusammengefügt hat, das soll der Mensch nicht scheiden! (1 Kor 7:10)7Sie sprachen zu ihm: Warum hat dann Mose geboten, ihr einen Scheidebrief zu geben und sich von ihr zu scheiden? (Matt 5:31)8Er sprach zu ihnen: Mose hat euch erlaubt, euch zu scheiden von euren Frauen, eures Herzens Härte wegen; von Anfang an aber ist’s nicht so gewesen.9Ich aber sage euch: Wer sich von seiner Frau scheidet, es sei denn wegen Unzucht, und heiratet eine andere, der bricht die Ehe. (Matt 5:32)10Da sprachen seine Jünger zu ihm: Steht die Sache eines Mannes mit seiner Frau so, dann ist’s nicht gut zu heiraten.11Er sprach aber zu ihnen: Dies Wort fassen nicht alle, sondern die, denen es gegeben ist. (1 Kor 7:7)12Denn es gibt Verschnittene[2], die von Geburt an so sind; und es gibt Verschnittene, die von den Menschen verschnitten worden sind; und es gibt Verschnittene, die sich selbst verschnitten haben um des Himmelreiches willen. Wer es fassen kann, der fasse es!
Die Segnung der Kinder
13Da wurden Kinder zu ihm gebracht, dass er die Hände auf sie legte und betete. Die Jünger aber fuhren sie an. (Mark 10:13; Luk 18:15)14Aber Jesus sprach: Lasset die Kinder und wehret ihnen nicht, zu mir zu kommen; denn solchen gehört das Himmelreich. (Matt 18:2)15Und er legte die Hände auf sie und zog von dort weiter.
Der reiche Jüngling
16Und siehe, einer trat zu ihm und sprach: Meister, was soll ich Gutes tun, damit ich das ewige Leben habe? (Mark 10:17; Luk 18:18)17Er aber sprach zu ihm: Was fragst du mich nach dem, was gut ist? Gut ist nur der Eine. Willst du aber zum Leben eingehen, so halte die Gebote.18Da sprach er zu ihm: Welche? Jesus aber sprach: »Du sollst nicht töten; du sollst nicht ehebrechen; du sollst nicht stehlen; du sollst nicht falsch Zeugnis geben;19ehre Vater und Mutter«; und: »Du sollst deinen Nächsten lieben wie dich selbst« (2 Mos 20:12; 3 Mos 19:18)20Da sprach der Jüngling zu ihm: Das habe ich alles gehalten; was fehlt mir noch?21Jesus sprach zu ihm: Willst du vollkommen sein, so geh hin, verkaufe, was du hast, und gib’s den Armen, so wirst du einen Schatz im Himmel haben; und komm und folge mir nach! (Matt 5:48; Matt 6:20; Luk 12:33)22Da der Jüngling das Wort hörte, ging er betrübt davon; denn er hatte viele Güter. (Ps 62:11)23Jesus aber sprach zu seinen Jüngern: Wahrlich, ich sage euch: Ein Reicher wird schwer ins Himmelreich kommen.24Und weiter sage ich euch: Es ist leichter, dass ein Kamel durch ein Nadelöhr gehe, als dass ein Reicher ins Reich Gottes komme.25Da das die Jünger hörten, entsetzten sie sich sehr und sprachen: Ja, wer kann dann selig werden?26Jesus aber sah sie an und sprach zu ihnen: Bei den Menschen ist’s unmöglich; aber bei Gott sind alle Dinge möglich. (1 Mos 18:14; Job 42:2)
Der Lohn der Nachfolge
27Da antwortete Petrus und sprach zu ihm: Siehe, wir haben alles verlassen und sind dir nachgefolgt; was wird uns dafür zuteil? (Matt 4:20; Mark 10:28; Luk 18:28)28Jesus aber sprach zu ihnen: Wahrlich, ich sage euch: Ihr, die ihr mir nachgefolgt seid, werdet bei der Wiedergeburt, wenn der Menschensohn sitzen wird auf dem Thron seiner Herrlichkeit, auch sitzen auf zwölf Thronen und richten die zwölf Stämme Israels. (Luk 22:30; 1 Kor 6:2; Upp 3:21)29Und wer Häuser oder Brüder oder Schwestern oder Vater oder Mutter oder Kinder oder Äcker verlässt um meines Namens willen, der wird’s hundertfach empfangen und das ewige Leben ererben.30Aber viele, die die Ersten sind, werden die Letzten und die Letzten werden die Ersten sein. (Matt 20:16; Luk 13:30)