Galaterbrevet 4:6 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

1 Låt mig förklara genom ett exempel: om någon ska ärva sin fars förmögenhet den dag han blir myndig, är det innan myndighetsdagen ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han egentligen äger allt. 2 Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, ända tills han når den ålder hans far har bestämt. 3 Så var det också för oss innan Kristus kom. Vi var slavar under den här världens onda makter. 4 Men när den tid hade kommit som Gud bestämt, sände han sin Son. Han föddes av en kvinna, och var själv tvungen att lyda Moses lag^[1]. 5 Sonen kom för att köpa oss fria från vårt slaveri under Moses lag, så att vi kunde bli Guds egna barn. 6 Och eftersom vi som tror nu är Guds barn, har han gett oss sin Sons Ande, som inom oss ropar till Gud: ”Pappa^[2], min Far”. 7 Den som har Guds Ande är alltså inte längre slav, utan Guds barn. Och som Guds barn ska vi också få ärva allt det goda som finns hos honom.

Vänd inte tillbaka till slaveriet

8 Innan ni galater kände Gud, var ni slavar under makter som ni trodde var gudar. 9 Hur kan ni då när ni har lärt känna Gud, eller rättare sagt, sedan Gud har lärt känna er, vilja vända tillbaka och bli slavar igen under den här världens svaga och ynkliga makter? 10 Ni försöker ju tillfredsställa Gud genom att följa en massa regler om olika dagar och månader och högtider och år. 11 Jag är orolig för er. Har mitt arbete bland er varit bortkastat? 12 Jag vädjar till er, kära syskon, att leva i samma frihet som jag gör. Jag har ju blivit som ni icke-judar, fri från Moses lag^[3].Kom ihåg hur det var när jag först kom till er, då behandlade ni mig aldrig illa. 13 Ni vet att det var på grund av sjukdom jag första gången kom till er stad och fick berätta det glada budskapet om Jesus. 14 Men trots att min kroppsliga svaghet kunde ha frestat er att se ner på mig, hånade ni mig inte eller stötte bort mig. Nej, ni välkomnade mig som om jag hade varit en ängel från Gud, eller till och med Jesus Kristus själv. 15 Ni var så lyckliga och glada. Men var är er glädje nu? Jag vet ju att ni på den tiden skulle ha gjort vad som helst för mig. Ni skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det hade varit möjligt. 16 Men nu verkar jag ha blivit er fiende, eftersom jag säger er sanningen! 17 Dessa människor som sprider falska budskap, gör det inte för ert bästa. De försöker bara få er bort från mig, så att ni ska bli hängivna dem istället. 18 Och visst är hängivenhet bra, bara den gäller en god sak, så var hängivna det goda budskapet även när jag inte är hos er. 19 Men, mina kära barn, det ser ut som om jag än en gång måste gå igenom den smärtsamma processen att föda er fram till ett liv i gemenskap med Kristus. 20 Jag önskar att jag var hos er nu, så att jag kunde tala på ett sätt som nådde in i era hjärtan. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med er.

Abrahams två barn

21 Lyssna på mig, ni som vill lyda Moses lag^[4]. Vet ni egentligen vad Mose har skrivit? 22 Det står ju att Abraham hade två söner, en med sin slavkvinna Hagar och en med sin fru Sara, som var en fri kvinna.^[5] 23 Slavkvinnans son föddes enligt naturens lagar, men den fria kvinnans son föddes som ett resultat av Guds löfte. 24 Men berättelsen om de här två kvinnorna har en djupare mening. De representerar två olika förbund som Gud har ingått med människorna. Det första förbundet är det som ingicks på berget Sinai, där Gud gav Israels folk sin lag, och det representeras av slavkvinnan Hagar. Alla som föds inom det förbundet blir slavar. 25 Detta berg, Sinai i Arabien, är en symbol för det nuvarande Jerusalem, centrum och huvudstad för alla judar som lever i slaveri under Moses lag. 26 Men Sara, den fria kvinnan, representerar ett annat förbund. Hon är en symbol för det nya Jerusalem, det som finns i himlen. Och alla vi som tillhör Kristus lever i frihet och har Sara till mor, hon som förut inte kunde få barn. 27 Det är därför det står i Skriften^[6]:”Var glad, du kvinna som inte kan få barn. Jubla av glädje, du som aldrig har känt några värkar och fött fram ett barn. Den övergivna frun får många barn, fler än den kvinna som har en man.” 28 Ni, kära syskon, är alltså de barn som Gud lovade Abraham, precis som Isak var det. 29 Och därför blir vi förföljda idag, på samma sätt som Isak blev: han var född på ett övernaturligt sätt och förföljdes av slavkvinnans son, och vi är födda av Guds Ande och förföljs av dem som är slavar under Moses lag. 30 Vad finns det då för lösning i Skriften på detta problem? Jo, det står: ”Driv bort slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med den fria kvinnans son.”^[7] 31 Alltså, mina kära syskon, är vi inte födda till att leva i slaveri, utan till att leva i frihet.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

1 Ich sage aber: Solange der Erbe unmündig ist, ist zwischen ihm und einem Knecht kein Unterschied, obwohl er Herr ist über alle Güter; 2 sondern er untersteht Vormündern und Verwaltern bis zu der Zeit, die der Vater bestimmt hat. 3 So auch wir: Als wir unmündig waren, waren wir geknechtet unter die Mächte der Welt. (Kol 2:20) 4 Als aber die Zeit erfüllt war, sandte Gott seinen Sohn, geboren von einer Frau und unter das Gesetz getan, (Mark 1:15; Ef 1:10) 5 auf dass er die, die unter dem Gesetz waren, loskaufte, damit wir die Kindschaft empfingen. 6 Weil ihr nun Kinder seid, hat Gott den Geist seines Sohnes gesandt in unsre Herzen, der da ruft: Abba, lieber Vater! (Rom 8:15) 7 So bist du nun nicht mehr Knecht, sondern Kind; wenn aber Kind, dann auch Erbe durch Gott. (Rom 8:16)

Werben um die Gemeinden

8 Aber zu der Zeit, als ihr Gott noch nicht kanntet, dientet ihr denen, die ihrer Natur nach nicht Götter sind. 9 Nun aber, da ihr Gott erkannt habt, ja vielmehr von Gott erkannt seid, wie wendet ihr euch dann wieder den schwachen und dürftigen Mächten zu, denen ihr von Neuem dienen wollt? 10 Ihr beachtet bestimmte Tage und Monate und Zeiten und Jahre. (Rom 14:5; Kol 2:16) 11 Ich fürchte für euch, dass ich vielleicht vergeblich an euch gearbeitet habe. (2 Joh 1:8) 12 Werdet doch wie ich, denn auch ich wurde wie ihr, Brüder und Schwestern, ich bitte euch. Ihr habt mir kein Leid getan. 13 Ihr wisst doch, dass ich euch zuvor in Schwachheit des Leibes das Evangelium gepredigt habe. (Apg 16:6; 1 Kor 2:3) 14 Und obwohl meine leibliche Schwäche euch eine Anfechtung war, habt ihr mich nicht verachtet oder vor mir ausgespuckt, sondern mich wie einen Engel Gottes aufgenommen, ja wie Christus Jesus. 15 Wie wart ihr dazumal selig zu preisen! Denn ich bin euer Zeuge: Ihr hättet, wenn es möglich gewesen wäre, eure Augen ausgerissen und mir gegeben. 16 Bin ich denn damit euer Feind geworden, dass ich euch die Wahrheit vorhalte? 17 Es ist nicht recht, wie sie um euch werben; sie wollen euch ausschließen, damit ihr dann um sie werbt. (Gal 1:7) 18 Umworben zu werden, ist gut, wenn’s im Guten geschieht, und zwar immer und nicht nur dann, wenn ich bei euch bin. 19 Meine Kinder, die ich abermals unter Wehen gebäre, bis Christus in euch Gestalt gewinne! – (1 Kor 4:15) 20 Ich wollte aber, dass ich jetzt bei euch wäre und mit andrer Stimme zu euch reden könnte; denn ich bin ratlos euretwegen.

Knechtschaft und Freiheit

21 Sagt mir, die ihr unter dem Gesetz sein wollt: Hört ihr nicht das Gesetz? 22 Denn es steht geschrieben, dass Abraham zwei Söhne hatte, einen von der Magd und einen von der Freien. (1 Mos 16:15; 1 Mos 21:2) 23 Aber der von der Magd ist nach dem Fleisch geboren worden, der von der Freien aber durch die Verheißung. (Rom 9:7) 24 Das ist bildlich zu verstehen: Die beiden Frauen sind zwei Bundesschlüsse, einer vom Berg Sinai, der in die Knechtschaft gebiert; das ist Hagar. (1 Mos 16:1) 25 Hagar aber bezeichnet den Berg Sinai in Arabien und ist ein Gleichnis für das jetzige Jerusalem, das mit seinen Kindern in der Knechtschaft lebt. 26 Aber das Jerusalem, das droben ist, das ist die Freie; das ist unsre Mutter. (Heb 12:22; Upp 21:2) 27 Denn es steht geschrieben: »Sei fröhlich, du Unfruchtbare, die du nicht gebierst! Brich in Jubel aus und jauchze, die du nicht schwanger bist. Denn die Einsame hat viel mehr Kinder, als die den Mann hat.« 28 Ihr aber, Brüder und Schwestern, seid wie Isaak Kinder der Verheißung. 29 Aber wie zu jener Zeit der, der nach dem Fleisch geboren war, den verfolgte, der nach dem Geist geboren war, so geht es auch jetzt. 30 Doch was spricht die Schrift? »Stoß die Magd hinaus mit ihrem Sohn; denn der Sohn der Magd soll nicht erben mit dem Sohn der Freien« (1 Mos 21:10) 31 Darum, Brüder und Schwestern, sind wir nicht Kinder der Magd, sondern der Freien.