1Om jag har fått förmågan att tala okända språk, både jordiska och himmelska, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en cymbal som bara avger meningslösa ljud.2Om jag har fått förmågan att framföra budskap från Gud, känner till alla Guds hemligheter och har kunskap från Gud, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte visar kärlek, då är min förmåga värdelös.3Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och till och med är villig att dö för min tro, men inte visar kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde.4Den som älskar andra visar tålamod och omsorg. Han är inte avundsjuk eller skrytsam eller mallig.5Han är inte oförskämd eller självisk. Han blir inte arg för minsta småsak, och är inte långsint.6Den som älskar andra blir inte glad när de gör något ont, utan blir glad när de håller sig till det sanna budskapet.7Den som älskar ger inte upp. Han tror på andra, hoppas in i det längsta och är beredd att uthärda allt.8Kärleken kommer alltid att finnas kvar. Men att kunna framföra budskap från Gud, att kunna tala okända språk eller att kunna meddela kunskap från Gud, är förmågor som inte alltid kommer att behövas.9Den kunskap vi får från Gud, och de budskap han ger oss att framföra, ger oss bara en skymt av Gud.10Men när Jesus kommer tillbaka, då behövs inte längre dessa begränsade förmågor.11Låt mig förklara med en bild: När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen tänker jag inte längre som ett barn.12Exakt så är det med vår kunskap om Gud. Vi är fortfarande som barn, vi ser bara en suddig spegelbild av honom. Men när Jesus kommer tillbaka ska vi möta Gud ansikte mot ansikte, och då ska vi lära känna Gud lika bra som han känner oss.13Tre saker kommer alltså alltid att vara viktiga: att tro på Jesus, att hålla fast vid hoppet om vår slutliga räddning och att visa kärlek mot våra medmänniskor. Men det allra viktigaste är att vi visar kärlek.
1Wenn ich mit Menschen- und mit Engelzungen redete und hätte der Liebe nicht, so wäre ich ein tönendes Erz oder eine klingende Schelle.2Und wenn ich prophetisch reden könnte und wüsste alle Geheimnisse und alle Erkenntnis und hätte allen Glauben, sodass ich Berge versetzen könnte, und hätte der Liebe nicht, so wäre ich nichts. (Matt 7:22; Matt 17:20)3Und wenn ich alle meine Habe den Armen gäbe und meinen Leib dahingäbe, mich zu rühmen[1], und hätte der Liebe nicht, so wäre mir’s nichts nütze. (Matt 19:21)4Die Liebe ist langmütig und freundlich, die Liebe eifert nicht, die Liebe treibt nicht Mutwillen, sie bläht sich nicht auf, (1 Kor 8:1)5sie verhält sich nicht ungehörig, sie sucht nicht das Ihre, sie lässt sich nicht erbittern, sie rechnet das Böse nicht zu, (Fil 2:4)6sie freut sich nicht über die Ungerechtigkeit, sie freut sich aber an der Wahrheit; (Rom 12:9)7sie erträgt alles, sie glaubt alles, sie hofft alles, sie duldet alles. (Ords 10:12; Matt 18:21)8Die Liebe höret nimmer auf, wo doch das prophetische Reden aufhören wird und das Zungenreden aufhören wird und die Erkenntnis aufhören wird.9Denn unser Wissen ist Stückwerk und unser prophetisches Reden ist Stückwerk.10Wenn aber kommen wird das Vollkommene, so wird das Stückwerk aufhören.11Als ich ein Kind war, da redete ich wie ein Kind und dachte wie ein Kind und war klug wie ein Kind; als ich aber ein Mann wurde, tat ich ab, was kindlich war.12Wir sehen jetzt durch einen Spiegel in einem dunklen Bild; dann aber von Angesicht zu Angesicht. Jetzt erkenne ich stückweise; dann aber werde ich erkennen, gleichwie ich erkannt bin. (4 Mos 12:8; 1 Kor 8:3; 2 Kor 5:7)13Nun aber bleiben Glaube, Hoffnung, Liebe, diese drei; aber die Liebe ist die größte unter ihnen. (Kol 1:4; 1 Thess 1:3; 1 Joh 4:16)