Nya Levande Bibeln (4508 Treffer)

1Mo 2,9 Herren Gud planterade vackra träd av alla slag i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han Livets Träd och Kunskapens Träd, som ger kunskap om gott och ont. 1Mo 2,11 Den första heter Pison, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns gott om rent guld och vacker harts och onyxsten. 1Mo 2,14 Den tredje floden heter Tigris och flyter öster om staden Assur. Den fjärde floden är Eufrat. 1Mo 2,16 Men Herren Gud gav mannen denna varning: "Du får äta av vilken frukt som helst i trädgården, utom av den från Kunskapens Träd, för dess frukt kommer att öppna dina ögon, så att du blir vaken över vad som är rätt och orätt, gott och ont. Om du äter av den kommer du att straffas med döden." 1Mo 3,7 Men när de åt av frukten blev de plötsligt medvetna om att de var nakna och blev generade. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig. 1Mo 3,11 "Vem har talat om för dig att du är naken?" frågade Herren Gud. "Har du ätit av frukten från trädet som jag varnade dig för?" 1Mo 3,22 Sedan sa Herren Gud: "Eftersom mannen har blivit som vi är och kan skilja det goda från det onda, vad kommer då att hända om han äter av frukten på Livets Träd och lever i evighet?" 1Mo 3,24 På så sätt drev Herren ut honom, och öster om Edens trädgård placerade Gud mäktiga änglar med flammande svärd för att skydda vägen till Livets Träd. 1Mo 4,7 Det kan lysa av glädje, om du gör det du bör göra! Men om du vägrar att lyda, så var på din vakt! Synden väntar på att anfalla dig och vill förgöra dig, men du kan besegra den!" 1Mo 4,16 Kain gick sedan bort ifrån Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden. 1Mo 4,24 Om någon dödar Kain, kommer han att straffas sju gånger, men om någon dödar mig, ska han straffas sjuttiosju gånger!" 1Mo 6,4 När de onda varelserna från andevärlden på den tiden, och också senare, låg med kvinnorna på jorden, blev deras barn de jättar, som det finns så många berättelser om. 1Mo 6,8 Men över Noa kunde Herren glädja sig, och här följer berättelsen om honom: 1Mo 7,4 Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att hålla på i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och alla djur och fåglar och kräldjur, som jag har skapat, kommer att dö." 1Mo 8,8 Under tiden skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark, 1Mo 8,21 Herren var nöjd med offret och sa för sig själv: "Jag kommer aldrig att göra om detta igen. Jag ska aldrig förbanna jorden och förgöra de levande varelserna, även om människan alltid dras till det onda från sin tidigaste ungdom, och även om hon gör det som är ont. 1Mo 9,4 Men ät aldrig djur, om inte blodet har runnit ut! 1Mo 9,13 Till tidens ände ska min regnbåge finnas i skyn. Den ska påminna om mitt löfte till er och till hela jorden. 1Mo 11,3 Folket som bodde där började tala om att bygga en stor stad med ett torn, som skulle nå upp till himlen - ett ståtligt, evigt monument över dem själva."Detta kommer att sammansvetsa oss, och hindrar oss från att bli kringspridda över hela världen", sa de. De började att tillverka stora mängder av bränt tegel och att samla jordbeck till murbruk. 1Mo 11,6 sa han: "Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem! 1Mo 12,2 Om du gör det kommer jag att se till att du blir stamfar för ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn berömt, så att du blir till välsignelse för många andra. 1Mo 12,11 Men när han närmade sig Egyptens gräns, bad han sin fru Sarai att säga till alla att hon var hans syster! "Du är mycket vacker", sa han till henne. "När egyptierna ser dig kommer de att säga: 'Detta är hans hustru. Låt oss döda honom så att vi sedan kan få henne.' Men om du säger att du är min syster, kommer egyptierna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv!" 1Mo 12,14 Mycket riktigt, när de anlände till Egypten började alla att tala om Sarais skönhet. 1Mo 12,15 När Farao, kungen i Egypten, hörde sina ämbetsmän förtjust berätta om henne lät han hämta henne till sitt harem. 1Mo 12,18 Då kallade Farao på Abram och anklagade honom häftigt: "Vad är det du har gjort mot mig?" sa han. "Varför talade du inte om för mig att hon är din fru? 1Mo 13,8 Då talade Abram med Lot om saken. "Dessa stridigheter mellan våra män måste sluta", sa han. "Vi kan inte klara oss om våra familjer är osams. Nära släktingar som vi måste hålla ihop! 1Mo 13,9 Jag ska säga dig vad vi ska göra. Välj ut den del av landet som du vill ha och så skiljs vi åt! Om du vill ha området österut, så ska jag stanna här i den västra delen. Vill du hellre ha området i väster så går jag österut. 1Mo 13,11 Därför utvalde Lot detta område, Jordandalen, öster om dem. Han gick dit med sina hjordar och sina tjänare, och på så sätt skildes han och Abram. 1Mo 14,7 Sedan vände de om till En-Mispat (som senare kallades Kades) och förgjorde amalekiterna och amoreerna som bodde i Hasason-Tamar. 1Mo 14,15 Den natten anföll han dem med framgång och förföljde den flyende armén till Hoba, norr om Damaskus. 1Mo 15,5 Sedan förde Gud ut Abram under natthimlen och sa till honom: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Dina ättlingar kommer att bli som dessa, alltför många för att kunna räknas!" 1Mo 16,13 Därefter talade Hagar om Herren som "Gud som ser mig", för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: "Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det." 1Mo 18,21 "Jag har hört att folket i Sodom och Gomorra är mycket syndigt, och att allt de gör är vidrigt. Jag ska gå dit för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om inte ryktet är sant så får jag veta det." 1Mo 18,24 Tänk om det finns femtio gudfruktiga människor i staden! Kommer du att förgöra den och inte rädda den för deras skull? 1Mo 18,26 Gud svarade: "Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull." 1Mo 18,27 Då talade Abraham igen: "Eftersom jag redan har börjat tala till dig kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska. 1Mo 18,28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?"Gud sa: "Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga." 1Mo 18,29 Då gick Abraham ännu längre och sa: "Tänk om det bara finns fyrtio?"Gud svarade: "Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga." 1Mo 18,30 "Bli inte arg på mig", bad Abraham "utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där?"Gud svarade: "Jag ska inte göra det, om det finns trettio där." 1Mo 18,31 Då sa Abraham: "Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga?"Gud svarade: "Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull." 1Mo 18,32 Slutligen sa Abraham: "Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio?"Och Gud sa: "För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden." 1Mo 19,2 "Mina herrar", sa han. "Kom till mitt hem och gästa oss över natten! Om ni önskar kan ni resa vidare redan tidigt i morgon.""Nej tack", svarade de. "Vi kan sova här ute på gatan." 1Mo 19,9 "Flytta på dig", skrek de. "Vem tror du att du är? Vi lät den här karln bosätta sig här, och nu försöker han tala om för oss vad vi ska göra! Vi kommer att behandla dig mycket värre än vad vi tänker göra med dessa båda andra." De gick fram till Lot och började bryta sönder dörren. 1Mo 19,14 Då rusade Lot ut för att berätta detta för sina döttrars män: "Skynda er, skynda er ut ur staden, för Herren tänker förgöra den!" Men de unga männen bara tittade på honom, som om han hade förlorat förståndet. 1Mo 19,26 Men Lots hustru såg sig om och blev förvandlad till en saltpelare. 1Mo 19,33 Den kvällen såg de till att fadern blev drucken, och den äldre flickan gick in och låg med sin far. Men han var inte alls medveten om vad som hade hänt. 1Mo 20,7 Återlämna henne nu till hennes man. Han ska be för dig så att du får leva, för han är en profet. Men om du inte återlämnar henne till honom, är du och hela din familj dödsdömda." 1Mo 20,8 Nästa morgon steg kungen upp tidigt och sammankallade snabbt ett möte för hela palatspersonalen. Han talade om för dem vad som hade hänt, och de blev allesammans mycket rädda. 1Mo 20,9 Sedan kallade kungen på Abraham. "Vad är det du har gjort med oss?" frågade han. "Och vad har jag gjort, för att du ska behandla mig på detta sätt och göra mig och mitt kungarike skyldiga till denna stora synd? Vem kunde tro detta om dig? Vad har fått dig att begå en sådan ond handling?" 1Mo 21,7 Och vem skulle ha drömt om att jag någonsin skulle få barn? Ändå har jag fött ett åt Abraham på gamla dagar!" 1Mo 21,25 Sedan klagade Abraham för kungen om en brunn, som kungens tjänare med våld hade tagit ifrån Abrahams tjänare. 1Mo 21,26 "Detta är första gången jag hör talas om det", sa kungen. "Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?" 1Mo 22,20 En tid därefter fick de ett meddelande om att Milka, Abrahams bror Nahors hustru, hade fått åtta söner. Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel (Arams far), Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel (Rebeckas far). 1Mo 23,9 om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, det pris som ni kommer överens om, och på så sätt ska platsen alltid vara vår familjegrav." 1Mo 23,16 Då betalade Abraham det pris Efron hade föreslagit - 400 silverstycken, som man offentligt hade kommit överens om. 1Mo 24,5 "Men om jag inte kan hitta en flicka som vill ge sig av så långt bort hemifrån?" frågade tjänaren. "Ska jag då ta med Isak dit, så att han kan få bo bland sina släktingar?" 1Mo 24,8 Om du inte lyckas, så är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit." 1Mo 24,14 Detta är min begäran: Om jag ber en av dem om något att dricka och hon säger: 'Javisst, och jag ska vattna dina kameler också!' så låt det vara den som du har utsett till att bli Isaks hustru. På så sätt ska jag veta vem det är." 1Mo 24,15 Medan han ännu talade till Herren om detta, kom en ung, vacker flicka som hette Rebecka med en vattenkruka på sin axel och fyllde den vid källan. Hennes far hette Betuel, son till Nahor och hans fru Milka. 1Mo 24,17 Tjänaren sprang fram till henne och bad om något att dricka. 1Mo 24,21 Tjänaren sa inget mer, men betraktade henne noggrant för att se efter om hon utförde det han bett Gud om, och om hon var den han sökte. 1Mo 24,25 "Ja, vi har gott om hö och mat åt kamelerna, och ett gästrum har vi också." 1Mo 24,39 'Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?' svarade han: 1Mo 24,41 Du har lovat under ed att gå och fråga dem. Om de inte vill skicka någon, så är du befriad från ditt löfte.' 1Mo 24,42 När jag i dag på eftermiddagen kom till brunnen, bad jag denna bön: 'Herre, min herre Abrahams Gud, om du planerar att göra mitt uppdrag framgångsrikt, får du leda mig på detta sätt: 1Mo 24,49 Säg därför 'ja' eller 'nej' till mig. Vill ni, eller vill ni inte, vara goda mot min husbonde och göra vad som är rätt? När ni svarar mig, vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen." 1Mo 24,56 Men han bad: "Hindra mig inte att resa. Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats, och jag vill rapportera om detta till min husbonde." 1Mo 25,18 Ismaels ättlingar spred sig över landet, från Havila till Sur, (som ligger nordöst om Egypten, på vägen mot Assyrien), och de låg ständigt i strid med varandra. 1Mo 25,19 Jakob och Esau Detta är berättelsen om Isaks barn: 1Mo 25,22 och det verkade som om flera barn sparkade på varandra i hennes mage. Hon blev mycket bekymrad och frågade Herren vad som var meningen. 1Mo 25,26 Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl! Därför kallade de honom Jakob (det betyder "den som håller i hälen"). Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes. 1Mo 25,28 Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau förde med sig hem efter jakterna, och Jakob var Rebeckas favorit. 1Mo 25,31 "Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt!" svarade Jakob. 1Mo 25,32 "Vad har en man för nytta av sin förstfödslorätt, om han dör av hunger?" sa Esau. 1Mo 26,3 Gör som jag säger och stanna här i detta land. Om du gör det, ska jag vara med dig och välsigna dig, och jag ska ge hela detta land till dig och till dina ättlingar, precis som jag lovade din far Abraham. 1Mo 26,7 och när männen frågade honom om Rebecka, svarade han: "Hon är min syster!" Han fruktade nämligen för sitt liv om de fick reda på att hon var hans hustru, och han var rädd att de skulle döda honom för att få henne, för hon var mycket vacker. 1Mo 26,21 Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Fientlighet. 1Mo 26,32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: "Vi har hittat vatten", sa de. 1Mo 27,2 Isak fortsatte: "Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig och laga till det på det sätt som jag tycker bäst om. Då ska jag ge dig, min förstfödde son, de välsignelser som tillhör dig, innan jag dör." 1Mo 27,11 "Så lätt lurar man honom inte", sa Jakob. "Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig!" 1Mo 27,14 Jakob följde därför sin mors råd och hämtade de två killingarna, och hon lagade till en rätt av dem som hon visste att Isak tyckte om. 1Mo 27,19 "Det är din äldste son, Esau", ljög Jakob. Jag har gjort som du sa till mig. Här är det utsökta viltet, som du bad mig om. Sitt upp och ät, så att du kan välsigna mig av hela ditt hjärta!" 1Mo 27,42 Men någon fick reda på hans planer och talade om det för Rebecka. Hon sände då bud efter Jakob och berättade för honom att Esau hade hotat honom till livet. 1Mo 28,6 Esau förstod att fadern tyckte illa om traktens flickor och att han hade skickat Jakob till Paddan-Aram med sin välsignelse, men också med en uttrycklig order att skaffa sig en hustru därifrån. Han hade varnat Jakob för att gifta sig med en kananeisk flicka, och Jakob hade lytt sin far och rest till Paddan-Aram. När Esau insåg hur illa Isak tyckte om de kananeiska kvinnorna 1Mo 28,20 Sedan gav Jakob Gud detta löfte: "Om du tänker hjälpa mig och skydda mig på denna resa och ge mig mat och kläder 1Mo 29,7 "Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet?" frågade Jakob. "De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!" 1Mo 29,12 Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia. 1Mo 29,15 Rakel och Lea När Jakob hade varit där ungefär en månad, sa Laban en dag till honom: "Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?" 1Mo 29,18 Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: "Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år." 1Mo 29,27 "Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!" 1Mo 30,33 Om du sedan hittar några vita getter eller får i min hjord, så vet du att jag har stulit dem från dig." 1Mo 30,35 Redan samma dag gick Laban ut och samlade ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga med vita fläckar och alla svarta lamm. Han överlämnade dem till Jakobs söner, som förde bort dem på tre dagsresors avstånd, medan Jakob stannade kvar och tog hand om Labans hjord. 1Mo 31,8 Om han sa att de spräckliga djuren skulle bli mina, så födde hela hjorden spräckliga djur, och när han ändrade sig och sa att jag kunde få de brokiga djuren, blev alla lammen brokiga! 1Mo 31,30 Men svara på en sak! Även om du känner att du måste ge dig av och har sådan längtan efter ditt barndomshem, varför har du stulit mina husgudar?" 1Mo 31,32 Men när det gäller dina husgudar vilar en förbannelse över den som tog dem. Låt den personen dö! Om du finner en enda sak, som vi har stulit ifrån dig, så svär jag inför alla dessa män, att jag ska ge den tillbaka till dig utan frågor." Jakob visste nämligen inte att Rakel hade tagit husgudarna. 1Mo 31,36 Nu blev Jakob rasande på Laban. "Har du hittat något?" frågade han. "Vad består mitt brott i? Du har kommit efter mig som om du jagade en brottsling och har sökt igenom allting. Ta nu fram allt vad jag har stulit och lägg det framför oss, framför dina och mina män, så att alla kan se det och avgöra vems det är! 1Mo 31,38 I tjugo år har jag varit tillsammans med dig, och hela tiden har jag tagit hand om dina får och dina getter, så att de har fött frisk avkomma, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat. 1Mo 31,39 Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, visade jag då det för dig och bad dig att minska antalet i din hjord? Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig att betala för varje djur som stals från hjorden, vare sig jag kunde hjälpa det eller inte. 1Mo 31,42 Om inte Gud med sin nåd hade varit med mig - min farfar Abrahams Gud, och min far Isaks Gud - skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett din grymhet och mitt hårda arbete, och det är därför som han tillrättavisade dig i går kväll." 1Mo 31,50 Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra fruar, så kommer inte jag att känna till det, men Gud kommer att se det."