Nya Levande Bibeln (4191 Treffer)

1Mo 1,1 Skapelsen Allt började när Gud skapade himlen och jorden. 1Mo 1,3 Då sa Gud: "Ljus, bli till." Då blev det ljust. 1Mo 1,4 Gud var nöjd med ljuset och skilde det från mörkret. Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Tillsammans utgjorde de den första dagen. 1Mo 1,6 Sedan sa Gud: "Låt dimmorna skilja på sig för att forma himlen där uppe och haven där nere." 1Mo 1,7 Gud skapade på så sätt himlen och skilde dimman ovanför från vattnet nedanför. Allt detta hände den andra dagen. 1Mo 1,9 Sedan sa Gud: "Låt vattnet under himlen samlas så att torrt land kommer fram." Det blev så och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud var nöjd 1Mo 1,11 och fortsatte: "Låt det ur jorden växa fram alla sorters gräs och fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten, så att fröna och kärnorna på nytt ger upphov till de slags växter och frukter som de kommit ifrån. Det blev så, och Gud var nöjd. 1Mo 1,14 Sedan sa Gud: "Låt det bli skinande ljus på himlen för att lysa upp jorden och skilja dagen från natten. De ska bestämma årstiderna på jorden och utmärka dagarna och åren." Det blev så, 1Mo 1,16 för Gud skapade två stora ljus, solen och månen, som skulle lysa över jorden, det större ljuset, solen, för att lysa på dagen och det mindre ljuset, månen, för att lysa på natten. Han skapade också stjärnorna. 1Mo 1,17 Gud placerade dem alla på himlen för att upplysa jorden, 1Mo 1,18 härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud var nöjd. 1Mo 1,20 Sedan sa Gud: "Låt vattnet vimla av levande varelser, och låt himlen fyllas av fåglar." 1Mo 1,21 Gud skapade stora sjödjur och fiskar och fåglar av alla slag. Sedan såg Gud på dem med glädje och välsignade dem allesammans. "Föröka er och fyll haven", sa han, och till fåglarna sa han: "Föröka er ni också och uppfyll jorden!" 1Mo 1,24 Sedan sa Gud: "Låt jorden bära fram djur av alla slag - boskap, kräldjur och vilda djur." Det blev så. 1Mo 1,25 Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud var nöjd med det han hade gjort. 1Mo 1,26 Sedan sa Gud: "Låt oss skapa människan, lik oss själva, att härska över allt liv i havet och i luften och på jorden." 1Mo 1,27 Alltså skapade Gud människan lik hennes Skapare, lik sig själv skapade Gud människan till man och kvinna. 1Mo 1,28 Gud välsignade dem och sa: "Föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er. Ni ska härska över fiskarna, fåglarna och alla djuren. 1Mo 1,31 Sedan såg Gud på allt han hade skapat, och han var mycket nöjd. Detta avslutade den sjätte dagen. 1Mo 2,2 När den sjunde dagen kom var Gud alltså klar med sitt arbete. 1Mo 2,4 Adam och Eva Här följer en sammanfattning av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud. 1Mo 2,5 Först fanns det inga växter och ingen säd kunde gro på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn, och inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden. 1Mo 2,8 Edens trädgård Sedan planterade Herren Gud en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format. 1Mo 2,9 Herren Gud planterade vackra träd av alla slag i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han Livets Träd och Kunskapens Träd, som ger kunskap om gott och ont. 1Mo 2,15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. 1Mo 2,16 Men Herren Gud gav mannen denna varning: "Du får äta av vilken frukt som helst i trädgården, utom av den från Kunskapens Träd, för dess frukt kommer att öppna dina ögon, så att du blir vaken över vad som är rätt och orätt, gott och ont. Om du äter av den kommer du att straffas med döden." 1Mo 2,18 Eva skapas Sedan sa Herren Gud: "Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag ska skapa en kamrat åt honom, en hjälp som passar för hans behov." 1Mo 2,19 Herren Gud formade därför av jord djur och fåglar av alla slag och förde dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem, och vad han kallade dem fick de sedan heta. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för mannen. 1Mo 2,21 Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn, tog ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det. 1Mo 3,1 Adam och Eva syndar Ormen var det listigaste av alla djur som Herren Gud hade skapat. Ormen kom till kvinnan och sa: "Jaså, verkligen? Får ni inte äta av någon frukt i trädgården? Säger Gud att ni inte får äta något av det?" 1Mo 3,2 "Naturligtvis får vi äta frukten", svarade kvinnan. "Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud säger att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö." 1Mo 3,5 Gud vet mycket väl att i samma ögonblick som ni äter av den kommer ni att bli som han. Era ögon kommer att öppnas, och ni kommer att kunna skilja mellan gott och ont!" 1Mo 3,8 När de den kvällen hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården gömde de sig bland träden. 1Mo 3,9 Herren Gud ropade till Adam: "Varför gömmer du dig?" 1Mo 3,11 "Vem har talat om för dig att du är naken?" frågade Herren Gud. "Har du ätit av frukten från trädet som jag varnade dig för?" 1Mo 3,13 Då frågade Herren Gud kvinnan: "Hur kunde du göra något sådant?""Ormen lurade mig", svarade hon. 1Mo 3,14 Därför sa Herren Gud till ormen: "Det här ska bli ditt straff: Jag skiljer dig från alla husdjur och vilda djur på hela jorden. Jag förbannar dig. Du ska kräla på marken så länge du lever, och du ska äta jord. 1Mo 3,16 Sedan sa Gud till kvinnan: "Du kommer att föda barn med smärta och plågor. Trots detta kommer du att välkomna din mans kärlek, och han ska råda över dig." 1Mo 3,17 Till Adam sa Gud: "Eftersom du lyssnade till din hustru och åt frukten, fast jag hade sagt att du inte fick det, låter jag en förbannelse vila över marken. Hela ditt liv kommer du att få slita för ditt uppehälle. 1Mo 3,21 Och Herren Gud gav Adam och hans hustru kläder av djurhudar. 1Mo 3,22 Sedan sa Herren Gud: "Eftersom mannen har blivit som vi är och kan skilja det goda från det onda, vad kommer då att hända om han äter av frukten på Livets Träd och lever i evighet?" 1Mo 3,23 Därför visade Herren Gud ut honom ur Edens trädgård och skickade bort honom för att bruka den jord som han hade skapats av. 1Mo 3,24 På så sätt drev Herren ut honom, och öster om Edens trädgård placerade Gud mäktiga änglar med flammande svärd för att skydda vägen till Livets Träd. 1Mo 4,15 Då svarade Herren: "De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det." Sedan satte Gud ett märke på Kain, som ett skydd så att ingen skulle döda honom. 1Mo 4,25 Adams ättlingar Senare födde Eva ytterligare en son. Han fick namnet Set, som betyder ersättning, för Eva sa: "Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade." 1Mo 5,1 Här följer en förteckning över några av Adams släktingar. Adam var lik Gud från den dag han skapades. 1Mo 5,2 Gud skapade mannen och kvinnan och välsignade dem och kallade dem redan från början för människor. 1Mo 5,21 Enok var 65 år gammal när hans son Metusela föddes. Sedan levde han ytterligare 300 år i gemenskap med Gud och fick söner och döttrar. När han var 365 år, och hade levat i ständig gemenskap med Gud, försvann han, för Gud tog bort honom! 1Mo 5,28 Lemek var 182 år gammal när hans son Noa föddes. Lemek kallade honom för Noa, för han sa: "Han kommer att ge oss tröst under det hårda arbetet med den jord, som Gud har förbannat." Sedan levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar och dog 777 år gammal. 1Mo 6,5 Herren Gud insåg vidden av den mänskliga ondskan, och att människornas liv bara var inriktat på det onda. 1Mo 6,12 Då Gud såg hur fruktansvärt allt var och såg att hela människosläktet var ont och fördärvat, sa han till Noa: "Jag har beslutat mig för att förgöra hela människosläktet. Jorden är nämligen fylld av brottslighet på grund av människan. Ja, jag ska utplåna henne från jorden. 1Mo 7,8 Tillsammans med dem fanns alla djur, både de som kunde ätas och offras, och de som inte var avsedda för detta, och alla fåglar och kräldjur. De kom in i båten parvis, hanar och honor, precis som Gud hade befallt Noa. 1Mo 7,16 De kom parvis, hane och hona, precis som Gud hade befallt. Sedan stängde Herren Gud dörren efter dem. 1Mo 7,23 ja, allt liv på jorden utplånades. Gud förgjorde dem allesammans och lät bara Noa och dem som var med honom i båten leva. 1Mo 8,1 Gud glömde inte Noa och alla djuren i båten. Han lät en vind blåsa över vattnet så att det började sjunka undan. 1Mo 8,15 Då sa Gud till Noa: "Nu kan ni alla gå ut. 1Mo 8,20 Sedan byggde Noa ett altare. På det offrade han några av de djur och fåglar som Gud hade bestämt för detta ändamål. 1Mo 9,1 Jorden befolkas på nytt Gud välsignade Noa och hans söner och uppmanade dem att skaffa många barn och att åter befolka jorden. 1Mo 9,2 "Alla vilda djur och fåglar och fiskar kommer att vara rädda för er", förklarade Gud för honom, "för jag har ställt dem under er makt. Ni kan använda dem till mat tillsammans med säden och grönsakerna. 1Mo 9,5 Att döda människor är förbjudet. Djur som dödar människor måste dö, liksom varje människa som mördar. Att döda en människa är nämligen att döda någon som är skapad lik Gud. 1Mo 9,8 Regnbågen Sedan sa Gud till Noa och hans söner: 1Mo 9,26 Sedan sa han: "Gud välsigne Sem, och må Kanaan bli hans slav. "Gud välsigne Jafet. Låt honom få del av Sems framgångar. Och låt Kanaan bli hans slav." 1Mo 10,9 Han var en väldig jägare, välsignad av Gud, och hans namn blev ett ordspråk. Folk brukade säga: "En väldig jägare, välsignad av Gud - som Nimrod." 1Mo 11,5 Men när Gud kom ned för att se staden och tornet, som de höll på att bygga, 1Mo 11,8 Genom sitt handlande spred Gud ut dem över hela jorden, och då upphörde byggandet av staden. 1Mo 12,1 Gud lovar Abraham en nation När Abrams far hade dött befallde Gud Abram: "Lämna ditt eget land och ditt eget folk och gå till det land som jag ska leda dig till! 1Mo 14,18 Även kungen i Salem (Jerusalem), Melki-Sedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom och han gav Abram bröd och vin. 1Mo 14,19 Sedan välsignade Melki-Sedek Abram med denna välsignelse:"Må välsignelse från Gud den Högste, himlens och jordens skapare, vila över dig Abram. Lovad vare Gud, som har överlämnat dina fiender till dig." Då gav Abram Melki-Sedek en tiondel av hela bytet. 1Mo 14,22 Men Abram svarade: "Jag har högtidligt lovat Herren Gud den Högste, himlens och jordens skapare, 1Mo 15,5 Sedan förde Gud ut Abram under natthimlen och sa till honom: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Dina ättlingar kommer att bli som dessa, alltför många för att kunna räknas!" 1Mo 15,6 Och Abram trodde Gud, och Gud räknade honom som rättfärdig på grund av hans tro. 1Mo 16,9 Då sa ängeln: "Gå tillbaka till din husmor och uppför dig väl, för jag ska göra dig till ett stort folk. Ja, du är med barn. Du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael (Gud hör). Gud har nämligen hört din klagan. Denne din son kommer att vara otämjd som en vildåsna! Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Men han ska leva i närheten av sina släktingar." 1Mo 16,13 Därefter talade Hagar om Herren som "Gud som ser mig", för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: "Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det." 1Mo 17,1 Förbundet mellan Gud och Abram När Abram var nittionio år gammal visade sig Gud för honom och sa till honom: "Jag är den Allsmäktige. Lyd mig och lev så som jag önskar. 1Mo 17,2 Jag ska upprätta ett kontrakt mellan oss som garanterar att du ska bli ett mäktigt folk. Faktum är att du inte bara ska bli en far för ett folk utan för många folk!" Abram föll ned med ansiktet mot jorden, när Gud talade till honom. 1Mo 17,5 "Dessutom ska jag ändra ditt namn", sa Gud till honom. "Du heter inte längre Abram (Upphöjd far), utan Abraham (Far till många folk), för det är vad du kommer att bli. 1Mo 17,7 Och detta avtal ska bestå mellan oss från generation till generation i all framtid, för det kommer att gälla mellan mig och dina ättlingar. Det är ett kontrakt som innebär att jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Jag ska ge hela Kanaans land till dig och till dem för alltid, och jag ska vara din Gud." 1Mo 17,9 Gud fortsatte: "Din del av kontraktet består i att följa dess villkor. Du själv och dina efterkommande har personligen ansvar för att varje manlig individ bland er blir omskuren. 1Mo 17,15 Sedan tillade Gud: "Din fru Sarai ska inte längre heta Sarai, utan Sara (prinsessa), 1Mo 17,18 Men till Gud sa han: "Ja, Herre, välsigna Ismael!" 1Mo 17,19 "Nej", svarade Gud, "det var inte det jag sa. Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak (det betyder skratt), och jag ska ingå förbund med honom och hans ättlingar och det ska gälla i evighet. 1Mo 17,22 Där slutade samtalet, och Gud lämnade Abraham. 1Mo 17,23 Senare samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem precis som Gud hade sagt till honom. 1Mo 18,13 Då frågade Gud Abraham: "Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn? 1Mo 18,14 Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig." 1Mo 18,17 "Hur skulle jag kunna dölja min plan för dig Abraham?" frågade Gud. 1Mo 18,26 Gud svarade: "Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull." 1Mo 18,28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?"Gud sa: "Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga." 1Mo 18,29 Då gick Abraham ännu längre och sa: "Tänk om det bara finns fyrtio?"Gud svarade: "Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga." 1Mo 18,30 "Bli inte arg på mig", bad Abraham "utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där?"Gud svarade: "Jag ska inte göra det, om det finns trettio där." 1Mo 18,31 Då sa Abraham: "Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga?"Gud svarade: "Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull." 1Mo 18,32 Slutligen sa Abraham: "Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio?"Och Gud sa: "För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden." 1Mo 19,13 Vi ska nämligen utplåna staden fullständigt. Stanken från den här platsen har nått himlen, och Gud har skickat oss hit för att förgöra den." 1Mo 19,29 Men Gud hade hört Abrahams bön och fört Lot i säkerhet och räddat honom ur den förödelse som kommit över städerna. 1Mo 20,3 Men den natten kom Gud till honom i en dröm och sa: "Du är dödens, för den kvinna du har tagit till dig är gift." 1Mo 20,13 När Gud skickade ut mig på den långa resan från mitt barndomshem, sa jag till henne: 'Var snäll och säg att du är min syster vart vi än kommer.' " 1Mo 20,17 Då bad Abraham till Gud att han skulle bota kungen och drottningen och de andra kvinnorna i familjen så att de skulle kunna få barn. 1Mo 20,18 Gud hade nämligen slagit alla kvinnorna med ofruktsamhet, för att straffa Abimelek för att han tagit Abrahams fru till sig. 1Mo 21,1 Isak föds Sedan gjorde Gud vad han lovat. Sara blev med barn och gav på gamla dagar Abraham en son precis vid den tid som Gud hade sagt. 1Mo 21,4 Åtta dagar efter födelsen, omskar Abraham honom, som Gud hade krävt. Abraham var 100 år gammal när detta hände.