1Meryem ile kızkardeşi Marta'nın köyü olan Beytanya'dan Lazar adında bir adam hastalanmıştı.2Meryem, Rab'be güzel kokulu yağ sürüp saçlarıyla O'nun ayaklarını silen kadındı. Hasta Lazar ise Meryem'in kardeşiydi.3İki kızkardeş İsa'ya, ‹‹Rab, sevdiğin kişi hasta›› diye haber gönderdiler.4İsa bunu işitince, ‹‹Bu hastalık ölümle sonuçlanmayacak; Tanrı'nın yüceliğine, Tanrı Oğlu'nun yüceltilmesine hizmet edecek›› dedi.5İsa Marta'yı, kızkardeşini ve Lazar'ı severdi.6Bu nedenle, Lazar'ın hasta olduğunu duyunca bulunduğu yerde iki gün daha kaldıktan sonra öğrencilere, ‹‹Yahudiye'ye dönelim›› dedi.8Öğrenciler, ‹‹Rabbî›› dediler, ‹‹Yahudi yetkililer demin seni taşlamaya kalkıştılar. Yine oraya mı gidiyorsun?››9İsa şu karşılığı verdi: ‹‹Günün on iki saati yok mu? Gündüz yürüyen sendelemez. Çünkü bu dünyanın ışığını görür.10Oysa gece yürüyen sendeler. Çünkü kendisinde ışık yoktur.››11Bu sözleri söyledikten sonra, ‹‹Dostumuz Lazar uyudu›› diye ekledi, ‹‹Onu uyandırmaya gidiyorum.››12Öğrenciler, ‹‹Ya Rab›› dediler, ‹‹Uyuduysa iyileşecektir.››13İsa Lazar'ın ölümünden söz ediyordu, ama onlar olağan uykudan söz ettiğini sanmışlardı.14Bunun üzerine İsa açıkça, ‹‹Lazar öldü›› dedi.15‹‹İman edesiniz diye, orada bulunmadığıma sizin için seviniyorum. Şimdi onun yanına gidelim.››16‹‹İkiz›› diye anılan Tomas öbür öğrencilere, ‹‹Biz de gidelim, O'nunla birlikte ölelim!›› dedi.
İsa Lazar'ı Diriltiyor
17İsa Beytanya'ya yaklaşınca Lazar'ın dört gündür mezarda olduğunu öğrendi.18Beytanya, Yeruşalim'e on beş ok atımı kadar uzaklıktaydı.19Birçok Yahudi, kardeşlerini yitiren Marta'yla Meryem'i avutmaya gelmişti.20Marta İsa'nın geldiğini duyunca O'nu karşılamaya çıktı, Meryem ise evde kaldı.21Marta İsa'ya, ‹‹Ya Rab›› dedi, ‹‹Burada olsaydın, kardeşim ölmezdi.22Şimdi bile, Tanrı'dan ne dilersen Tanrı'nın onu sana vereceğini biliyorum.››23İsa, ‹‹Kardeşin dirilecektir›› dedi.24Marta, ‹‹Son gün, diriliş günü onun dirileceğini biliyorum›› dedi.25İsa ona, ‹‹Diriliş ve yaşam Ben'im›› dedi. ‹‹Bana iman eden kişi ölse de yaşayacaktır.26Yaşayan ve bana iman eden asla ölmeyecek. Buna iman ediyor musun?››27Marta, ‹‹Evet, ya Rab›› dedi. ‹‹Senin, dünyaya gelecek olan Tanrı'nın Oğlu Mesih olduğuna iman ettim.››28Bunu söyledikten sonra gidip kızkardeşi Meryem'i gizlice çağırdı. ‹‹Öğretmen burada, seni çağırıyor›› dedi.29Meryem bunu işitince hemen kalkıp İsa'nın yanına gitti.30İsa henüz köye varmamıştı, hâlâ Marta'nın kendisini karşıladığı yerdeydi.31Meryem'le birlikte evde bulunan ve kendisini teselli eden Yahudiler, onun hızla kalkıp dışarı çıktığını gördüler. Ağlamak için mezara gittiğini sanarak onu izlediler.32Meryem İsa'nın bulunduğu yere vardı. O'nu görünce ayaklarına kapanarak, ‹‹Ya Rab›› dedi, ‹‹Burada olsaydın, kardeşim ölmezdi.››33Meryem'in ve onunla gelen Yahudiler'in ağladığını gören İsa'nın ruhunu hüzün kapladı, yüreği sızladı.34‹‹Onu nereye koydunuz?›› diye sordu. O'na, ‹‹Ya Rab, gel gör›› dediler.35İsa ağladı.36Yahudiler, ‹‹Bakın, onu ne kadar seviyormuş!›› dediler.37Ama içlerinden bazıları, ‹‹Körün gözlerini açan bu kişi, Lazar'ın ölümünü de önleyemez miydi?›› dediler.38İsa yine derinden hüzünlenerek mezara vardı. Mezar bir mağaraydı, girişinde de bir taş duruyordu.39İsa, ‹‹Taşı çekin!›› dedi. Ölenin kızkardeşi Marta, ‹‹Rab, o artık kokmuştur, öleli dört gün oldu›› dedi.40İsa ona, ‹‹Ben sana, ‹İman edersen Tanrı'nın yüceliğini göreceksin› demedim mi?›› dedi.41Bunun üzerine taşı çektiler. İsa gözlerini gökyüzüne kaldırarak şöyle dedi: ‹‹Baba, beni işittiğin için sana şükrediyorum.42Beni her zaman işittiğini biliyordum. Ama bunu, çevrede duran halk için, beni senin gönderdiğine iman etsinler diye söyledim.››43Bunları söyledikten sonra yüksek sesle, ‹‹Lazar, dışarı çık!›› diye bağırdı.44Ölü, elleri ayakları sargılarla bağlı, yüzü peşkirle sarılmış olarak dışarı çıktı. İsa oradakilere, ‹‹Onu çözün, bırakın gitsin›› dedi.45O zaman, Meryem'e gelen ve İsa'nın yaptıklarını gören Yahudiler'in birçoğu İsa'ya iman etti.46Ama içlerinden bazıları Ferisiler'e giderek İsa'nın yaptıklarını onlara bildirdiler.
İsa'yı Öldürme Tasarısı
47Bunun üzerine başkâhinler ve Ferisiler, Yüksek Kurul'u toplayıp dediler ki, ‹‹Ne yapacağız? Bu adam birçok doğaüstü belirti gerçekleştiriyor.48Böyle devam etmesine izin verirsek, herkes O'na iman edecek. Romalılar da gelip kutsal yerimizi ve ulusumuzu ortadan kaldıracaklar.››49İçlerinden biri, o yıl başkâhin olan Kayafa, ‹‹Hiçbir şey bilmiyorsunuz›› dedi.50‹‹Bütün ulus yok olacağına, halk uğruna bir tek adamın ölmesi sizin için daha uygun. Bunu anlamıyor musunuz?››51Bunu kendiliğinden söylemiyordu. O yılın başkâhini olarak İsa'nın, ulusun uğruna, ve yalnız ulusun uğruna değil, Tanrı'nın dağılmış çocuklarını toplayıp birleştirmek için de öleceğine ilişkin peygamberlikte bulunuyordu.53Böylece o günden itibaren İsa'yı öldürmek için düzen kurmaya başladılar.54Bu yüzden İsa artık Yahudiler arasında açıkça dolaşmaz oldu. Oradan ayrılarak çöle yakın bir yere, Efrayim denilen kente gitti. Öğrencileriyle birlikte orada kaldı.55Yahudiler'in Fısıh Bayramı yakındı. Taşradakilerin birçoğu bayramdan önce arınmak için Yeruşalim'e gitti.56Orada İsa'yı arayıp durdular. Tapınaktayken birbirlerine, ‹‹Ne dersiniz, bayrama hiç gelmeyecek mi?›› diye soruyorlardı.57Başkâhinlerle Ferisiler O'nu yakalayabilmek için, yerini bilenlerin haber vermesini buyurmuşlardı.
Nya Levande Bibeln
Lasaros uppväcks från de döda
1En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta2(Det var hans syster Maria som smorde Herren Jesus med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).3De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus och lät säga: ”Herre, din vän Lasaros är sjuk.”4Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte leda till döden utan ska visa Guds härlighet, så att jag, Guds Son, blir upphöjd och ärad genom detta.”5Så trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,6stannade han därför kvar där han var i ytterligare två dagar.7Sedan sa han till sina efterföljare: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”8Men hans efterföljare protesterade: ”Mästare, för bara några dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen att stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”9Då svarade Jesus: ”Det är ljust tolv timmar om dagen. Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man det ljus som lyser för människorna.10Men om man går i mörkret, då snubblar man, eftersom man inte har släppt in ljuset.”11Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”12Hans efterföljare trodde då att Jesus talade om vanlig sömn, så de sa: ”Vad bra! Om han sover så blir han snart frisk.” Men Jesus menade att Lasaros hade dött.14Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död.15Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för hans död ska hjälpa er att tro på mig. Men nu måste vi gå till honom.”16Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra efterföljarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”17När Jesus kom fram till Betania berättade man för honom att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar.18Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,19och många människor hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.20Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.21Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.22Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”23Jesus svarade: ”Din bror ska bli levande igen.”24Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska bli levande igen den dag alla de döda väcks upp och Gud ska döma människorna.”25Men Jesus sa till henne: ”Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.26Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?”27”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, som skulle komma hit till världen.”28Sedan lämnade hon honom och gick hem igen. Där tog hon Maria åt sidan och viskade till henne: ”Jesus är här och vill träffa dig.”29Och när Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.30Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.31Så när människorna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.32Och då Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.”33När Jesus såg hur hon grät och klagade och hur de andra som följt med henne också sörjde och grät, blev han starkt upprörd och skakad, och han frågade:34”Var har ni begravt honom?”De sa: ”Kom och se.”35Och Jesus började gråta.36Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”37Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha sett till att Lasaros inte behövde dö?”38Och än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.39Jesus sa nu: ”Rulla undan stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, protesterade: ”Lukten kommer att vara fruktansvärd, för han har varit död i fyra dagar.”40Då sa Jesus till henne: ”Sa jag dig inte att om du tror på mig, så ska du få se Guds härlighet?”41Och då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Far i himlen, tack för att du har hört mig.42Själv vet jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.”43Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!”44Och Lasaros kom ut inlindad i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Ta av honom svepningen och låt honom gå.”
Det judiska rådet planerar att döda Jesus
45Många av de människor som kommit ut tillsammans med Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom.46Men några av dem gick bort till fariseerna* och rapporterade vad Jesus hade gjort.47Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet* för att diskutera situationen. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många under.48Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer den romerska armén att förstöra vårt tempel och utplåna vårt folk.”49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu är ni allt bra dumma!50Självklart kan vi inte låta hela folket gå under. Det är bättre för er om en enda människa dör, så att folket kan räddas.”51Detta sa inte Kajafas av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året lät Gud honom förutsäga att Jesus skulle dö för hela det judiska folket,52och inte bara för dem, utan också för att samla och förena alla Guds barn som finns spridda över världen.53Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att döda Jesus.54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring i Judeen utan drog sig bort till utkanten av öknen, till staden Efraim, där han stannade med sina efterföljare.55Den judiska påskhögtiden* närmade sig nu, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.56De ville gärna träffa Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till påskhögtiden?”57Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.