Jeremia 31 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri Nya Levande Bibeln

Jeremia 31 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

İsrail Halkı Yurduna Dönüyor

1 ‹‹O zaman›› diyor RAB, ‹‹Bütün İsrail boylarının Tanrısı olacağım, onlar da benim halkım olacaklar.›› 2 RAB diyor ki, ‹‹Kılıçtan kaçıp kurtulan halk çölde lütuf buldu. Ben İsrail'i rahata kavuşturmaya gelirken, 3 Ona uzaktan görünüp şöyle dedim: Seni sonsuz bir sevgiyle sevdim, Bu nedenle sevecenlikle seni kendime çektim. 4 Seni yeniden bina edeceğim, Yeniden bina edileceksin, ey erden kız İsrail! Yine teflerini alacak, Sevinçle coşup oynayanlara katılacaksın. 5 Samiriye dağlarında yine bağ dikeceksin; Bağ dikenler üzümünü yiyecekler. 6 Efrayim'in dağlık bölgesindeki bekçilerin, ‹Haydi, Siyon'a, Tanrımız RAB'be çıkalım' Diye bağıracakları bir gün var.›› 7 RAB diyor ki, ‹‹Yakup için sevinçle haykırın! Ulusların başı olan için bağırın! Övgülerinizi duyurun! ‹Ya RAB, halkını, İsrail'den sağ kalanları kurtar› deyin. 8 İşte, onları kuzey ülkesinden Geri getirmek üzereyim; Onları dünyanın dört bucağından toplayacağım. Aralarında kör, topal, Gebe kadın da, doğuran kadın da olacak. Büyük bir topluluk olarak buraya dönecekler. 9 Ağlaya ağlaya gelecekler, Benden yardım dileyenleri geri getireceğim. Akarsular boyunca tökezlemeyecekleri Düz bir yolda yürüteceğim onları. Çünkü ben İsrail'in babasıyım, Efrayim de ilk oğlumdur. 10 ‹‹RAB'bin sözünü dinleyin, ey uluslar! Uzaktaki kıyılara duyurun: ‹İsrail'i dağıtan onu toplayacak, Sürüsünü kollayan çoban gibi kollayacak onu› deyin. 11 Çünkü RAB Yakup'u kurtaracak, Onu kendisinden güçlü olanın elinden özgür kılacak. 12 Siyon'un yüksek tepelerine gelip Sevinçle haykıracaklar. RAB'bin verdiği iyilikler karşısında -Tahıl, yeni şarap, zeytinyağı, Davar ve sığır yavruları karşısında- Yüzleri sevinçle parlayacak. Sulanmış bahçe gibi olacak, Bir daha solmayacaklar. 13 O zaman erden kızlar, genç yaşlı erkekler Hep birlikte oynayıp sevinecek. Yaslarını coşkuya çevirecek, Üzüntülerini avutup onları sevindireceğim. 14 Kâhinleri bol yiyecekle doyuracağım, Halkım iyiliklerimle doyacak›› diyor RAB. 15 RAB diyor ki, ‹‹Rama'da bir ses duyuldu, Ağlayış ve acı feryat sesleri! Çocukları için ağlayan Rahel avutulmak istemiyor. Çünkü onlar yok artık!›› 16 RAB diyor ki, ‹‹Sesini ağlamaktan, Gözlerini yaş dökmekten alıkoy. Çünkü verdiğin emek ödüllendirilecek›› diyor RAB. ‹‹Halkım düşman ülkesinden geri dönecek. 17 Geleceğin için umut var›› diyor RAB. ‹‹Çocukların yurtlarına dönecekler. 18 ‹‹Efrayim'in inlemelerini kuşkusuz duydum: ‹Beni eğitilmemiş dana gibi yola getirdin Ve yola geldim. Beni geri getir, döneyim. Çünkü RAB Tanrım sensin. 19 Yanlış yola saptıktan sonra pişman oldum. Aklım başıma gelince bağrımı dövdüm. Gençliğimdeki ayıplarımdan utandım, Rezil oldum.› 20 ‹‹Efrayim değerli oğlum değil mi? Hoşnut olduğum çocuk değil mi? Kendisi için ne dersem diyeyim, Onu hiç unutmuyorum. Bu yüzden yüreğim sızlıyor, Çok acıyorum ona›› diyor RAB. 21 ‹‹Kendin için yol işaretleri koy, Direkler dik. Yolunu, gittiğin yolu iyi düşün. Geri dön, ey erden kız İsrail, kentlerine dön! 22 Ne zamana dek bocalayıp duracaksın, ey dönek kız? RAB dünyada yeni bir şey yarattı: Kadın erkeği koruyacak.›› 23 İsrail'in Tanrısı, Her Şeye Egemen RAB şöyle diyor: ‹‹Yahuda ve kentlerindeki halkı eski gönençlerine kavuşturduğum zaman yine şu sözleri söyleyecekler: ‹RAB sizi kutsasın, Ey doğruluk yurdu, ey kutsal dağ!› 24 Halk, ırgatlar, sürüleriyle dolaşan çobanlar Yahuda'da ve kentlerinde birlikte yaşayacak. 25 Yorgun cana kana kana içirecek, bitkin canı doyuracağım.›› 26 Bunun üzerine uyanıp baktım. Uykum bana tatlı geldi. 27 ‹‹İsrail ve Yahuda'da insan ve hayvan tohumu ekeceğim günler yaklaşıyor›› diyor RAB, 28 ‹‹Kökünden söküp yok etmek, yerle bir edip yıkmak, yıkıma uğratmak için onları nasıl gözledimse, kurup dikmek için de gözleyeceğim›› diyor RAB. 29 ‹‹O günler insanlar artık, ‹Babalar koruk yedi, Çocukların dişleri kamaştı' demeyecekler. 30 Herkes kendi suçu yüzünden ölecek. Koruk yiyenin dişleri kamaşacak. 31 ‹‹İsrail halkıyla ve Yahuda halkıyla Yeni bir antlaşma yapacağım günler geliyor›› diyor RAB, 32 ‹‹Atalarını Mısır'dan çıkarmak için Ellerinden tuttuğum gün Onlarla yaptığım antlaşmaya benzemeyecek. Onların kocası* olmama karşın, Bozdular o antlaşmamı›› diyor RAB. 33 ‹‹Ama o günlerden sonra İsrail halkıyla Yapacağım antlaşma şudur›› diyor RAB, ‹‹Yasamı içlerine yerleştirecek, Yüreklerine yazacağım. Ben onların Tanrısı olacağım, Onlar da benim halkım olacak. 34 Bundan böyle kimse komşusunu ya da kardeşini, ‹RAB'bi tanıyın› diye eğitmeyecek. Çünkü küçük büyük hepsi Tanıyacak beni›› diyor RAB. ‹‹Çünkü suçlarını bağışlayacağım, Günahlarını artık anmayacağım.›› 35 Gündüz ışık olsun diye güneşi sağlayan, Gece ışık olsun diye ayı, yıldızları düzene koyan, Dalgaları kükresin diye denizi kabartan RAB -O'nun adı Her Şeye Egemen RAB'dir- diyor ki, 36 ‹‹Eğer kurulan bu düzen önümden kalkarsa, İsrail soyu sonsuza dek Önümde ulus olmaktan çıkar›› diyor RAB. 37 RAB şöyle diyor: ‹‹Gökler ölçülebilse, Dünyanın temelleri incelenip anlaşılabilse, İsrail soyunu bütün yaptıkları yüzünden Reddederim›› diyor RAB. 38 ‹‹Yeruşalim Kenti'nin Hananel Kulesi'nden Köşe Kapısı'na dek benim için yeniden kurulacağı günler geliyor›› diyor RAB, 39 ‹‹Ölçü ipi oradan Garev Tepesi'ne doğru uzayıp Goa'ya dönecek. 40 Ölülerle küllerin atıldığı bütün vadi, Kidron Vadisi'ne dek uzanan tarlalar, doğuda At Kapısı'nın köşesine dek RAB için kutsal olacak. Kent bir daha kökünden sökülmeyecek, sonsuza dek yıkılmayacak.››

Eskı Antlaşma © The Bible Society in Turkey 2001 Yeni Antlaşma © The Translation Trust 1987, 1994, 2001 Written permission is required from the copyright holders to use part or all of the text for purposes other than personal study.

Nya Levande Bibeln

Gud lovar att återupprätta Israel

1 Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara hela Israels Gud. Alla stammar och familjer ska erkänna mig som Herre och handla som mitt folk. 2 Det folk som överlever krigen ska få ro i öknen. Jag ska ge Israel frid och ro. 3 Redan för länge sedan sa Herren till Israel: Jag har älskat dig, mitt folk, med en evig kärlek. Ja, med denna kärlek har jag dragit dig till mig. 4 Jag ska bygga upp ditt land igen, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och dansa med de glada. 5 Dina vingårdar ska du än en gång plantera på Samariens berg, och du ska få äta frukt från dina egna trädgårdar. 6 Den dag ska komma när vaktposterna på Efraims höjder ska ropa ut och säga: "Kom, låt oss gå till Sion, till Herren, vår Gud." 7 Herren säger: Sjung av glädje över allt vad jag ska göra för Israel, det främsta av alla folk! Prisa honom och säg: "Herren har frälst sitt folk, det som fanns kvar av Israel." 8 Jag ska samla dem från norr och från jordens yttersta ändar. De kommer med blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. Det ska bli ett stort sällskap som kommer. 9 Glädjetårar ska strömma utför deras kinder när de återvänder under bön och tacksägelse. Jag ska leda dem. Jag ska föra dem till friska vattenkällor och på jämna stigar där de inte ska stappla, för jag är Israels far och han är min älskade son. 10 Lyssna till detta budskap från Herren, ni världens alla länder: Herren, som skingrade sitt folk ut över världen, kommer att samla tillbaka dem och vaka över dem, som en herde samlar sin hjord. 11 Han ska rädda Israel undan dem som är för starka för dem. 12 De ska komma tillbaka hem och sjunga glädjesånger på Sions berg, och de ska glädja sig åt Herrens överflöd, rika skördar av vete, vin och olja och stora boskapshjordar. Deras liv ska vara som en vattnad trädgård, och alla deras sorger är förbi. 13 Unga flickor kommer att dansa av glädje, och männen, både de äldre och de unga, ska ta del i glädjen. Jag ska förvandla deras sorg till glädje, jag ska trösta dem och göra dem lyckliga. Sorg och fångenskap ligger bakom dem. 14 Jag ska låta prästerna få festa på det överflöd av offer som förs till dem i templet. Jag ska tillfredsställa mitt folk med min frikostighet, säger Herren. 15 Herren talade till mig igen och sa: I Rama gråter man bittert. Det är Rakel som gråter över sina barn, och hon låter sig inte tröstas, för barnen är borta. 16 Men Herren säger: Gråt inte längre, för jag har hört dina böner, och du ska få se dem igen. De ska komma tillbaka till dig från ett fjärran fiendeland. 17 Det finns gott hopp för framtiden. Dina barn ska återvända till sitt eget land, säger Herren. 18 Jag har hört Israels klagan: "Du har straffat mig så hårt, men jag behövde det, precis som en kalv som ska vänjas vid oket. Upprätta mig så vill jag återvända till dig, för du är Herren, min Gud. 19 Jag vände mig bort från Gud men ångrade mig. Jag blev arg på mig själv för min dumhet. Jag skäms uppriktigt för allt jag gjorde när jag var ung." 20 Och Herren svarar: Israel är fortfarande min son, min ögonsten. Jag var tvungen att straffa honom, eftersom jag älskar honom. Jag längtar efter honom och kommer att vara barmhärtig mot honom. 21 När du drar i landsflykt, ska du sätta upp vägmärken åt dig som pekar tillbaka mot Israel. Märk ut vägen mycket noga. Du ska ju vända tillbaka till dina städer här, jungfru Israel! 22 Hur länge ska du vackla hit och dit, du nyckfulla dotter? Herren ska låta något nytt och annorlunda hända. Israel ska börja söka efter honom! 23 Herren, härskarornas Gud, säger: När jag leder dem tillbaka, ska de säga i Juda och dess städer: "Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!" 24 Stadsbor, lantbrukare och herdar ska bo tillsammans i fred och harmoni. 25 Jag har gett de trötta ro och de sörjande glädje. 26 Vid detta vaknade jag liksom upp och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig. 27 Herren säger: Den tid ska komma, när jag ska öka befolkningen och fördubbla boskapen i Israel. 28 I det förgångna har jag grundligt förstört landet, men nu ska jag med omsorg bygga upp det igen. 29 Man ska inte längre citera talesättet att 'barnen får betala för sina förfäders synder'. 30 Var och en ska nämligen dö för sina egna synder. 31 Den dag ska komma när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och med Juda, säger Herren. 32 Det kommer inte att bli som det jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem i handen för att leda dem ut ur Egypten, ett förbund som de bröt, trots att jag var deras rätte Herre, säger Herren. 33 Detta är det nya förbund som jag ska ingå med dem: Jag ska skriva min lag i deras hjärtan, så att de längtar efter att ära mig. Då kommer de verkligen att vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. 34 På den tiden kommer det inte längre att vara nödvändigt att man uppmanar varandra att lära känna Herren. Alla, både stora och små, ska verkligen känna mig då. Jag ska förlåta dem och glömma deras synder, säger Herren. 35 Herren, som ger oss solsken på dagen och låter måne och stjärnor lysa på natten, som får havets vågor att brusa och vars namn är Herren, härskarornas Gud, han säger: 36 Lika lite som jag tänker ändra på dessa naturens lagar, tänker jag förkasta mitt folk Israel! 37 Inte förrän man kan mäta himlarna och utforska jordens grundvalar, kan jag förkasta dem för deras synders skull! 38 Den tid ska komma, säger Herren, när hela Jerusalem ska bli uppbyggt till Herrens ära, från Hananeltornet i murens nordöstra hörn till Hörnporten i nordväst och från Garebshöjden ända till Goa. 40 Och hela staden med begravningsplatsen och avstjälpningsplatsen för aska i dalen ska helgas åt Herren, och det ska också alla åkrar ut mot bäcken Kidron och därifrån till Hästporten och den östra sidan av staden. Staden ska aldrig mer bli intagen eller fördärvad.