1‹‹Yahuda'nın günahı demir kalemle yazıldı; Yüreklerinin levhaları, Sunaklarının boynuzları üzerine Elmas uçlu aletle oyuldu.2Bol yapraklı her ağacın yanında, Her yüksek tepedeki sunaklarla, Aşera putlarıyla Çocuklarıymış gibi ilgileniyorlar.3Ey kırdaki dağım, ülkende işlenen günahlar yüzünden Servetini, bütün hazinelerini Ve puta tapılan yerlerini bırakacağım, yağmalansın.4Sana verdiğim mülkü kendi suçunla yitireceksin. Bilmediğin bir ülkede Düşmanlarına köle edeceğim seni. Çünkü öfkemi alevlendirdiniz, Tutuşup sonsuza dek yanacak.››5RAB diyor ki, ‹‹İnsana güvenen, İnsanın gücüne dayanan, Yüreği RAB'den uzaklaşan kişi lanetlidir.6Böylesi bozkırdaki çalı gibidir, İyilik geldiği zaman görmeyecek; Kurak çöle, Kimsenin yaşamadığı tuzlaya yerleşecek.7‹‹Ne mutlu RAB'be güvenen insana, Güveni yalnız RAB olana!8Böylesi su kıyılarına dikilmiş ağaca benzer, Köklerini akarsulara salar. Sıcak gelince korkmaz, Yaprakları hep yeşildir. Kuraklık yılında kaygılanmaz, Meyve vermekten geri durmaz.››9Yürek her şeyden daha aldatıcıdır, iyileşmez, Onu kim anlayabilir?10‹‹Ben RAB, herkesi davranışlarına, Yaptıklarının sonucuna göre ödüllendirmek için Yüreği yoklar, düşünceyi denerim.››11Yumurtlamadığı yumurtaların üzerinde oturan keklik nasılsa, Haksız servet edinen kişi de öyledir. Yaşamının ortasında serveti onu bırakır, Yaşamının sonunda kendisi aptal çıkar.12Tapınağımızın yeri Başlangıçtan yüceltilmiş görkemli bir tahttır.13Ey İsrail'in umudu RAB, Seni bırakanların hepsi Utanılacak duruma düşecek. Sana sırtını dönenler toprağa yazılacak, Çünkü RAB'bi, diri su pınarını bıraktılar.14Şifa ver bana, ya RAB, O zaman iyi olurum; Kurtar beni, kurtuluş bulurum, Çünkü övgüm sensin.15Bana, ‹‹Hani, RAB'bin sözü nerede? Haydi, gelsin yerine bakalım›› deyip duruyorlar.16Senin hizmetinde çoban olmaktan kaçınmadım, Felaket gününü de ben istemedim. Dudaklarımdan çıkan her sözü bilirsin, ya RAB. O söz zaten senin ağzındaydı.17Dehşet verme bana, Felaket gününde sığınağım sensin.18Bana eziyet edenler utandırılsın, Ama beni utandırma; Onları yılgınlığa düşür, Ama beni düşürme. Felaket gününü getir üzerlerine, Onları iki kat yıkımla ez.
Şabat Günü'nün Kurallarına Uymak
19RAB bana şöyle dedi: ‹‹Yahuda krallarının girip çıktığı Halk Kapısı'na ve Yeruşalim'in öbür kapılarına git, orada dur.20Halka de ki, ‹Ey Yahuda kralları, Yahuda halkı, Yeruşalim'de oturup bu kapılardan girenler, RAB'bin sözünü dinleyin!21RAB diyor ki, Şabat Günü yük taşımamaya, Yeruşalim kapılarından içeri bir şey sokmamaya dikkat edin.22Şabat Günü evinizden yük çıkarmayın, hiç iş yapmayın. Atalarınıza buyurduğum gibi Şabat Günü'nü kutsal sayacaksınız.23Ne var ki, onlar sözümü dinlemediler, kulak asmadılar. Dikbaşlılık ederek beni dinlemediler, yola gelmek istemediler.24Beni iyi dinlerseniz, diyor RAB, Şabat Günü bu kentin kapılarından yük taşımayıp hiç iş yapmayarak Şabat Günü'nü kutsal sayarsanız,25Davut'un tahtında oturan krallarla önderler savaş arabalarına, atlara binip Yahuda halkı ve Yeruşalim'de yaşayanlarla birlikte bu kentin kapılarından girecekler. Bu kentte sonsuza dek insanlar yaşayacak.26Yahuda kentlerinden, Yeruşalim çevresinden, Benyamin topraklarından, Şefela'dan, dağlık bölgeden, Negev'den gelip RAB'bin Tapınağı'na yakmalık sunular, kurbanlar, tahıl sunuları, günnük ve şükran sunuları getirecekler.27Ancak beni dinlemez, Şabat Günü Yeruşalim kapılarından yük taşıyarak girer, o günü kutsal saymazsanız, kentin kapılarını ateşe vereceğim. Yeruşalim saraylarını yakıp yok edecek, hiç sönmeyecek ateş.› ››
Nya Levande Bibeln
Jeremia varnar folket
1Mitt folk syndar som om de hade blivit befallda att göra det, som om deras ondska är inristad med flinta i deras stenhjärtan så att ingen ska kunna glömma den.2De tillber avgudar under varje träd, högt uppe bland bergen och nere på de öppna fälten. Därför ska jag ge alla era skatter till era fiender. Det är det pris ni måste betala för all er synd.4Det underbara arv jag sparat åt er ska tas ur era händer, och jag ska sända bort er som slavar till era fiender i avlägsna länder. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.5Herren säger: Förbannelse vilar över den man som litar på människor och vänder sig bort från Herren.6Han är som en torr buske i öknen, utan hopp för framtiden. Han bor på saltslätten, i den torra ödemarken, och har inte längre någon lycka att vänta i livet.7Men välsignad är den man som litar på Herren och har honom som sitt hopp och sin tillflykt.8Han är som ett träd, planterat utmed flodstranden med sina rötter djupt nere i vattnet. Ett sådant träd skadas inte av hetta eller far illa av månaders torka. Dess löv är alltid gröna, och det kan alltid bära ljuvlig frukt.9En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är.10Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar allas hjärtan och ser människans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar.11Som rapphönan, som har boet fullt med andras ägg och får ungar som snart överger henne och flyger sin väg, är den man som blir rik genom oärliga metoder. Förr eller senare kommer han att förlora sina rikedomar, och vid slutet av sitt liv står han där utskämd som en stackars utfattig dåre.12Men din tron är vår tillflykt, Herre!13Herre, Israels hopp, alla som vänder sig bort från dig ska stå med skam. De ska utplånas som det som är skrivet i sanden, för de har övergett Herren, källan med det levande vattnet.14Herre, bara du kan bota mig, det är bara du som kan frälsa, och därför är det bara dig jag prisar.15Människor hånar mig och säger: "Vad är det för Herrens ord du håller på och talar om? Varför slår inte dina hotelser in, om de verkligen kommer från Gud?"16Herre, jag vill inte att folket ska gå under. Det är din plan och inte min. Det är ditt budskap jag har gett dem och inte mitt eget. Jag vill inte att de ska gå under.17Herre, överge mig inte nu! Du är mitt enda hopp.18Låt förvirring och svårigheter drabba alla dem som förföljer mig, men låt mig få ha frid. Ja, låt dubbel förödelse komma över dem!
Vila under sabbaten
19Då sa Herren till mig: Gå och ställ dig vid Jerusalems portar, först vid den som kungen använder och sedan vid var och en av de andra portarna20och säg till alla: Hör Herrens ord, ni Juda kungar, allt folk i landet och alla ni Jerusalems invånare.21Herren säger: Ta varning, så får ni leva. Arbeta inte på sabbatsdagen, utan låt den vara en helig dag. Jag gav era förfäder den befallningen,23men de lyssnade inte och ville inte lyda. De vägrade envist att ta emot undervisning från mig.24Men om ni lyder mig och vilar från allt arbete på sabbatsdagen och håller den helig,25då ska det här landet bestå i evighet, säger Herren. Då ska det alltid finnas ättlingar från David på tronen i Jerusalem. Då ska det alltid finnas kungar och furstar bland folket, och staden ska bestå för evigt.26Från hela trakten omkring Jerusalem, från Juda och Benjamins städer och från Negev och lågländerna väster om Juda ska folket komma med sina brännoffer, spisoffer och rökoffer och bära fram lovoffer inför Herren i hans tempel.27Men om ni inte vill höra på mig, om ni vägrar att hålla sabbaten helig och om ni på sabbaten för in varor genom Jerusalems portar, precis som på vilken annan dag som helst, då ska jag sätta eld på portarna. Elden ska sprida sig till palatsen och förstöra dem, och ingen ska kunna släcka lågorna.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.