1RAB kuraklığa ilişkin Yeremya'ya şöyle seslendi:2‹‹Yahuda yas tutuyor, Kentleri bitkin; Halkı karalar giymiş, yerlere oturmuş, Yeruşalim'in haykırışı yükseliyor.3Soylular uşaklarını suya gönderiyorlar. Sarnıçlara gidiyor, ama su bulamıyor, Kapları boş dönüyorlar. Aşağılanmış, utanç içinde, Başlarını örtüyorlar.4Ülke yağmursuz, toprak çatlamış, Irgatlar utanç içinde başlarını örtüyorlar.5Kırdaki geyik bile Yeni doğmuş yavrusunu bırakıyor, Çünkü ot yok.6Yaban eşekleri çıplak tepelerde durmuş, Çakal gibi soluyorlar; Gözlerinin feri sönmüş, Çünkü otlak yok.››7Suçlarımız bize karşı tanıklık etse de, Adın uğruna bir şeyler yap, ya RAB! Pek çok döneklik ettik, Sana karşı günah işledik.8Ey İsrail'in Umudu, Sıkıntı anlarındaki Kurtarıcısı! Neden ülkede bir yabancı, Ancak bir gece konaklayan yolcu gibisin?9Neden şaşırmış biri gibi, Kurtarmaya gücü yetmeyen savaşçı gibisin? Aramızdasın sen, ya RAB, Seniniz, bırakma bizi!10Bu halk için RAB diyor ki, ‹‹Gezip tozmayı pek sever, Ayaklarını dolaşmaktan esirgemezler. Bu yüzden RAB onlardan hoşnut değil, Şimdi anımsayacak suçlarını, Günahları için onları cezalandıracak.››11Sonra RAB bana, ‹‹Bu halkın iyiliği için yalvarma›› dedi,12‹‹Oruç tutsalar bile feryatlarına kulak vermeyeceğim. Yakmalık sunu, tahıl sunusu sunsalar bile kabul etmeyeceğim. Tersine, kılıçla, kıtlıkla, salgın hastalıkla yok edeceğim onları.››13Bunun üzerine, ‹‹Ah, Egemen RAB, peygamberler bu halka, ‹Kılıç yüzü görmeyecek, kıtlık çekmeyeceksiniz; burada size kalıcı esenlik sağlayacağım› diyorlar›› dedim.14RAB, ‹‹Peygamberler benim adımla yalan peygamberlik ediyorlar›› dedi, ‹‹Onları ne gönderdim, ne onlara buyruk verdim, ne de seslendim. Size uydurma görümlerden, falcılıktan, boş şeylerden, akıllarından geçen hayallerden söz ediyorlar.15Adımla konuşan peygamberler için ben RAB diyorum ki, onları göndermediğim halde, ‹Bu ülkede kılıç da kıtlık da olmayacak› diyorlar. Ama kendileri de kılıçla, kıtlıkla yok olacaklar.16Peygamberlik ettikleri halk da kıtlık ve kılıç yüzünden Yeruşalim sokaklarına atılacak. Onları da karılarını, oğullarını, kızlarını da gömecek kimse olmayacak. Yaptıkları kötülüğü kendi başlarına getireceğim.17‹‹Onlara de ki, ‹‹ ‹Gözlerim gece gündüz Durmadan gözyaşı döksün, Çünkü erden kızım, halkım Ağır bir yara aldı, Ezici bir darbe yedi.18Kıra çıksam, kılıçtan geçirilenleri, Kente girsem, kıtlıktan kırılanları görüyorum. Olup bitenden habersiz peygamberlerle kâhinlerse Ülkeyi dolaşıp duruyorlar.› ››19Yahuda'yı büsbütün mü reddettin? Siyon'dan tiksiniyor musun? Neden şifa bulmayacak kadar yaraladın bizi? Esenlik bekledik, iyilik gelmedi. Şifa umduk, yılgınlık bulduk.20Yaptığımız kötülükleri, Atalarımızın suçlarını biliyoruz, ya RAB; Gerçekten sana karşı günah işledik.21Adın uğruna bizi küçümseme, Görkemli tahtının hor görülmesine izin verme. Bizimle yaptığın antlaşmayı anımsa, Bozma onu.22Ulusların değersiz putlarından herhangi biri Yağmur yağdırabilir mi? Gökler kendiliğinden Sağanak yağdırabilir mi? Bunu yalnız sen yapabilirsin, Ya RAB Tanrımız. Umudumuz sende, Çünkü bütün bunları yapan sensin.
Nya Levande Bibeln
Guds dom över Jerusalem
1Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:2Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.3De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.4Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.5Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.6Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.7Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!8Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?9Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!10Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.11Herren sa också till mig: Be mig inte mer att jag ska välsigna det här folket. Be inte längre för dem.12Även om de fastar, ska jag inte låtsas om det. När de bär fram sina offer till mig kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag ge dem krig, hungersnöd och pest.13Då sa jag: Herre, vår Gud, deras profeter säger dem att allt är gott och väl och att inga krig och ingen hungersnöd ska komma. De säger till folket att du kommer att sända dem fred och att du kommer att välsigna dem.14Då sa Herren: Profeterna kommer med lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem budskap. De profeterar om syner och uppenbarelser som de aldrig haft. De talar dårskap som de själva kokat ihop i sina lögnaktiga hjärtan.15Därför ska jag straffa dessa falska profeter, som har talat i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att det varken ska bli krig eller hungersnöd, säger Herren. Genom krig och hungersnöd kommer de själva att dö.16De döda kropparna från det folk de profeterade för ska kastas ut på Jerusalems gator. De ska bli offer för hungersnöd och krig. Det ska inte finnas någon som kan begrava dem, för alla, män, hustrur, söner och döttrar ska dö. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.17Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.18Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.19Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.20Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.21Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!22Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.