1Halkın tümü Şeria Irmağı'nı geçtikten sonra RAB Yeşu'ya şöyle seslendi:2‹‹Her oymaktan birer kişi olmak üzere halktan on iki adam seçin.3Onlara şunu buyurun: ‹Buradan, Şeria Irmağı'nın ortasından, kâhinlerin ayaklarını sağlam biçimde bastıkları yerden birer taş alın. Bu taşları yanınızda götürüp geceyi geçireceğiniz yere koyun.› ››4Böylece Yeşu İsrail'in her oymağından birer kişi olmak üzere seçtiği on iki adamı çağırdı.5Onlara, ‹‹Irmağın ortasına, Tanrınız RAB'bin Antlaşma Sandığı'na kadar gidin›› diye buyurdu, ‹‹İsrail halkının oymak sayısına göre her biriniz omuzuna birer taş alsın.6Bunlar sizin için bir anı olacak. Çocuklarınız ilerde, ‹Bu taşların sizin için anlamı ne?› diye sorduklarında,7onlara diyeceksiniz ki, ‹Şeria Irmağı'nın suları RAB'bin Antlaşma Sandığı'nın önünde kesildi. Antlaşma Sandığı ırmaktan geçerken akan sular durdu. Bu taşlar sonsuza dek İsrail halkı için bu olayın anısı olacak.› ››8İsrailliler Yeşu'nun buyruğunu yerine getirdiler. RAB'bin Yeşu'ya söylediği gibi, İsrail oymaklarının sayısına göre Şeria Irmağı'nın ortasından aldıkları on iki taşı konaklayacakları yere götürüp bir araya yığdılar.9Yeşu ayrıca Şeria Irmağı'nın ortasına, Antlaşma Sandığı'nı taşıyan kâhinlerin durduğu yere on iki taş diktirdi. Bu taşlar bugün de oradadır.10Böylece RAB'bin Yeşu'ya, halka iletilmek üzere buyurduğu her şey yerine getirilinceye dek, sandığı taşıyan kâhinler Şeria Irmağı'nın ortasında durdular. Her şey Musa'nın Yeşu'ya buyurduğu gibi yapıldı. Halk da çabucak ırmağı geçti.11Halkın tümü geçtikten sonra kâhinler RAB'bin Antlaşma Sandığı'yla birlikte halkın önüne geçtiler.12Ruben ve Gad oymaklarıyla Manaşşe oymağının yarısı, Musa'nın kendilerine buyurduğu gibi, silahlı olarak İsrail halkının önüne geçtiler.13Böylece kırk bin kadar silahlı adam savaşmak üzere RAB'bin önünde Eriha ovalarına girdi.14RAB o gün Yeşu'yu bütün İsrail halkının gözünde yüceltti. Musa'ya yaşamı boyunca nasıl saygı gösterdilerse, Yeşu'ya da öyle saygı göstermeye başladılar.15RAB Yeşu'ya, ‹‹Levha Sandığı'nı taşıyan kâhinlerin Şeria Irmağı'ndan çıkmalarını buyur›› dedi.17Yeşu da kâhinlere, ‹‹Şeria Irmağı'ndan çıkın›› diye buyurdu.18RAB'bin Antlaşma Sandığı'nı taşıyan kâhinler Şeria Irmağı'nın ortasından ayrılıp karaya ayak basar basmaz ırmağın suları eskisi gibi akmaya ve kıyıları basmaya başladı.19Halk Şeria Irmağı'nı birinci ayın onuncu günü geçip Gilgal'da, Eriha'nın doğu sınırında konakladı.20Yeşu ırmaktan alınan on iki taşı Gilgal'a dikti.21Sonra İsrail halkına şöyle dedi: ‹‹Çocuklarınız bir gün size, ‹Bu taşların anlamı nedir?› diye soracak olurlarsa,22onlara, ‹İsrail halkı Şeria Irmağı'nın kurumuş yatağından geçti› diyeceksiniz.23‹Tanrınız RAB Kızıldeniz'i geçişimiz boyunca önümüzde nasıl kuruttuysa, Şeria Irmağı'nı da geçişiniz boyunca önünüzde kuruttu.24Öyle ki, yeryüzünün bütün halkları RAB'bin ne denli güçlü olduğunu anlasın; siz de Tanrınız RAB'den her zaman korkasınız!› ››
Nya Levande Bibeln
Minnesmärket vid Jordan
1När allt folket hade kommit över floden sa Herren till Josua:2"Säg till de tolv män, som utvalts från stammarna för sina särskilda uppdrag, att hämta var sin sten från den plats ute i floden där prästerna står för att resa ett monument av sten där ni slår läger i kväll."4Josua sammankallade då de tolv männen5och sa till dem att gå ut i floden precis där arken befann sig. "Var och en av er ska hämta en sten och bära den på sina axlar. Tillsammans ska det alltså vara tolv stenar, en för varje stam.6Vi ska använda dem för att resa ett monument. När sedan era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder detta minnesmärke?'7ska ni svara: 'Det är en påminnelse om hur vattnet i Jordan stannade upp, när arken bars över!' Detta monument ska vara en ständig påminnelse för Israel om detta underverk.''8Männen gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt - en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och byggde där ett monument.9Josua reste också ett monument av tolv stenar mitt ute i floden, just på den plats där prästerna stod, och det finns fortfarande kvar där.10Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills alla de instruktioner som Josua fått av Herren genom Mose hade utförts. Under tiden hade alla hunnit vandra över floden,11och folket stod sedan och såg på när prästerna bar upp arken från floden.12Det var cirka 40.000 stridsberedda män som gick före folket, anförda av Rubens, Gads och halva Manasses stammar. Herrens armé tågade fram över slätterna mot Jeriko, på det sätt som Mose befallt.14Det var en fantastisk dag för Josua! Herren hade upphöjt honom inför allt folk i Israel. De höll honom lika högt som Mose, och de skulle komma att hysa djup respekt för honom under hela hans liv.15Det var nämligen Josua som Herren hade befallt att säga till prästerna som bar arken: "Kom upp ur Jordan!"17Josua gav alltså den ordern.18Och så snart prästerna kommit upp på stranden började vattnet forsa fram igen, och det steg tills det nått sin tidigare höga nivå, eftersom det var den tiden på året.19Detta under inträffade den tionde dagen i första månaden. På den dagen gick hela nationen över floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko,20och där restes de tolv stenarna från Jordan till ett monument.21Josua förklarade än en gång varför stenarna skulle finnas där: "I framtiden, när era barn frågar varför de här stenarna finns här och vad som menas med dem,22då ska ni berätta för dem att de är en påminnelse om det märkliga undret när hela Israels folk gick över floden Jordan på torr mark!23Tala om för dem hur Herren, vår Gud, lät floden torka upp totalt inför våra ögon och lät den vara torr tills vi hade kommit över! Samma sak gjorde Herren för fyrtio år sedan vid Röda havet!24Han gjorde detta för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är en mäktig Gud, och för att ni alla alltid ska tillbe honom."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.